– En fråga ställdes om vers 172 i Surah Al-A’raf, och Umar svarade: Jag hörde Rasulullah besvara en fråga om denna vers. Rasulullah sade:
”Allerhögste Gud skapade Adam. Sedan klappade Han honom på ryggen med sin högra hand, och ur honom framkom en avkomme, och Han sade: ’Jag skapade dessa för paradiset, och de ska handla i enlighet med de paradisföreträdares handlingar.’ Sedan klappade Han honom på ryggen igen, och ur honom framkom en annan avkomme, och Han sade: ’Jag skapade dessa för helvetet, och de ska handla i enlighet med de helvetesföreträdares handlingar.’ En man ställde sig upp och frågade: ’Vad nytta är då handlingarna?’ Då svarade Profeten: ’Om Gud skapar en tjänare för paradiset, vill Han att han ska handla i enlighet med de paradisföreträdares handlingar. Till slut dör han i en handling av de paradisföreträdares handlingar, och Gud placerar honom i paradiset. Och om Han skapar en tjänare för helvetet, vill Han att han ska handla i enlighet med de helvetesföreträdares handlingar. Till slut dör han i en handling av de helvetesföreträdares handlingar, och Gud placerar honom i helvetet.'”
– Ni kommer säkert att säga att han har en vilja, men han förnekar den, men är det inte Gud som skapade den viljan (för att han skulle förneka den)?
– Alltså, Gud har speciellt skapat de människor som ska till helvetet. Ni kommer säkert säga att de har fri vilja, men är inte den viljan också skapad av Gud?..
– Men Gud skapar och styr ju allt som han vill, men är det inte motsägande till hans attribut av rättvisa att han medvetet skapar människor som ska till helvetet, att han styrt dem så att de ska till helvetet?
– Försvinner viljan?
Vår käre bror,
För källan till denna hadit:
Se Ahmed b. Hanbel, 1/399-400; Tirmizi, h.nr: 3075; Abu Dawud, h.nr: 4703.
–
Enligt Tirmizi,
denna hadis
”hasen”
den är autentisk, men dess överföringskedja är avbruten. Den berättare som heter Muslim b. Yesar har inte hört hadisen från Umar.
(Tirmizi, agy)
– Ibn Kathir har också bedömt de överleveringar som rör detta ämne. Han nämner att Abu Hatim och Abu Zur’a har pekat på den bräckliga/avbrutna karaktären av den sened som Tirmidhi pekat på.
(se Ibn Kathir, hans tolkning av den relevanta versen)
– Enligt Shu’aib al-Arna’ut, Adil Murshid och andra, som är redaktörer av Ibn Hanbal’s Musnad,
Denna berättelse har en svag grund, men dess innebörd är korrekt.
För det finns autentiska överleveringar som pekar på denna mening.
Av dessa uttalanden framgår det att,
Denna överleverans är sann i sin innebörd, hadisen är ”sahih li gayrihi”.
Nu ska vi ta upp detta ämne i ett par punkter.
-kort sagt-
Vi ska försöka förklara:
a)
För det första, vi vet mycket väl att,
Gud gör sina tjänare ingen orätt.
Att dra en sådan slutsats baserat på den ytliga tolkningen av liknande liktydiga haditer eller verser strider mot de tydliga uttryck i Koranen. Som exempel kan man se på de verser vars översättningar anges nedan:
–
”Vi straffar ingen folkgrupp innan vi har sänt en profet till dem.”
(Isra, 17/15)
I versen ovan betonas att straffet som människor kommer att få är en konsekvens av deras handlingar, baserat på deras fria vilja.
– Man kan säga att i provet angavs inte bara frågorna, utan även svaren, och alla fick en slags kopia. Även de som inte kände till Islam (som till exempel ”ehl-i fetret”) fick dessa kopior –
som intellektuellt funktionshindrade, som barn –
De har blivit befriade från provet.
b)
Alla som utsätts för prövning gör sina val i enlighet med den fria vilja som ges dem, i överensstämmelse med rättvisa. Tron och förnekelse, paradis och helvete är resultatet av denna fria vilja.
“
(Min budbärare!)
Säg:
(det jag har meddelat er)
Det är sanningen från er Herre. Låt den som vill tro, och den som vill förneka, förneka.
(Al-Kahf, 18/29)
I den vers som har denna innebörd uttrycks denna sanning.
Fri vilja är en absolut nödvändig faktor i den gudomliga prövning som mänskligheten utsätts för. Ingen människa tvingas till ett visst val emot sin vilja. Därför är inte barn och personer med intellektuella funktionsnedsättningar ansvariga för prövningen. Annars kan man inte tala om Guds rättvisa. Detta strider mot den islamiska tron, som på många ställen i Koranen betonar Guds rättvisa. Människors val, som de gör med sin fria vilja, är den enda faktorn som bestämmer prövningens utgång.
c)
”Om ni förnekar det, veten att Gud är oberoende av er.”
(Han/Hon/Det behöver varken dig eller någonting),
men Han godtar inte att Hans tjänare ska förnekas. Om
Om ni är tacksamma, kommer ni att vara nöjda.
(Zümer, 39/7)
I den vers som säger: ”Gud, som inte lider skada av sina tjänare, ändå…”
-som skadar sig själva-
Han godtar inte att de förnekas. Men han är mycket nöjd och belåten med att de ger uttryck för tacksägelse/tro och lydnad, som är till deras eget bästa.” Det är dessa aspekter som betonas.
Att Gud är på sina tjänares sida när de genomgår prövningar
visar.
d)
”Varför skulle Gud straffa er, sedan ni har visat tacksamhet och trott? Gud belönar de tacksamma rikligt och vet allt.”
(An-Nisa, 4/147)
I versen som översätts med [versens innehåll] är det tydligt att Gud föredrar att ”människor inte förlorar, utan vinner, i provningen”.
e)
Som bekant är varje människa skapad med en förmåga att förtjäna paradiset. Därför
I en provning är människors fria vilja grundläggande.
I Koranen betonas dock ibland Guds allomfattande vilja, ibland människans begränsade vilja, beroende på sammanhanget och det som sägs. Denna betoning är en återspegling av en stil som visar talets retoriska kraft. Där den begränsade viljan nämns, är den allomfattande viljan implicit, och där den allomfattande viljan betonas, är den begränsade viljan implicit.
– Till exempel var Allah mycket missnöjd med att profeten Muhammed (pbh) var så besvärd över de förnekande människornas beteende.
för att trösta
, vägledning och vilseledning; gott och ont kommer bara från Gud.
genom att skapa
för att betona att det är möjligt –
med översättning –
har han sagt:
”Gud har försegelt deras hjärtan och öron, och över deras ögon har en slöja lagts. De förtjänar en stor straff.”
(Al-Baqara, 2:7)
Denna vers är en tröstvers, som betonar Guds absoluta makt, ära och vilja inför profetens svaghet, sorg och hjälplöshet. Guds skäl för att straffa dem på detta sätt förklaras dock inte.
Och orsaken till detta är att de med sin fria vilja envisas med att förneka det.
I slutet av föregående vers
”De kommer inte att tro.”
Uttrycket ger ledtrådar till detta resonemang. Det vill säga, Gud vet att de med sin fria vilja vägrar att tro och kommer att fortsätta att vägra.
-av fri vilja-
Han vet i sin eviga kunskap att de kommer att fortsätta i förnekelse och att de är fast beslutna att göra det, och som straff för dessa onda avsikter stänger Han deras hjärtan.
– Däremot, där människors begränsade vilja bör lyftas fram, finns implicit Guds allomfattande vilja, som ytligt sett inte nämns.
Till exempel, efter att Gud har påminnat oss om att Koranen är en bok som läser upp sanningen och sanningen, betonar Han att budbäraren inte har någon annan skyldighet än att förmedla budskapet.
-medan-
har han sagt:
”Säg: Detta är sanningen som har kommit från er Herre. Den som vill, kan tro, och den som vill, kan förneka.”
(Al-Kahf, 18/29)
Men ingen kan, utan Guds vilja, utföra en handling mot Hans vilja.
Både förnekelsens och troens ursprungliga punkter tillhör Gud.
Människan väljer mellan förnekelse eller tro, och Gud skapar dem. I motsats till det första exemplet…
Man hade inte uttryckligen betonat Guds allomfattande vilja.
r. För det är vad belagaten kräver.
f)
I den hadisberättelse som är ämnet för vår diskussion
”Har Gud skapat en tjänare för paradiset, så vill Han att han ska handla i enlighet med de goda gärningarnas anda. Till slut dör han i en god gärning och Gud placerar honom i paradiset. Har Han skapat en tjänare för helvetet, så vill Han att han ska handla i enlighet med de onda gärningarnas anda. Till slut dör han i en ond gärning.”
Uttrycket kan förstås på följande sätt:
Låt oss först påpeka att,
”Gud vill att han (den som ska till paradiset eller helvetet) ska handla i enlighet med sina gärningar.”
översättningen kan missförstås. I den ursprungliga texten av hadiserna står det:
”han ville inte”
som står i början av verbet
”synd”
Även om bokstaven har innebörden av en begäran, kan den också användas för att uttrycka att det inte finns någon sådan begäran. Till exempel:
”istahrece”
han tog bort det;
”på begäran”
” han tvingade,
”framtiden”
verbets betydning är ”mötte” eller ”möttes”. Alltså, Gud
”…önskar att han/hon ska agera”
uttrycket,
”Han sysselsätter dem på den vägen / Han gör vägen lättare för dem”
Det verkar mer lämpligt att formulera det på detta sätt. För i den sista formuleringen handlar det inte om Guds vilja, utan om att den väg som dessa människor önskar ska göras enklare i enlighet med deras önskemål. Eftersom detta förenklingsarbete är en konsekvens av de val som människor gör med sin fria vilja, ligger ansvaret hos dem.
e)
Som ovan nämnts, är det inte en ingrepp i människors fria vilja att Gud, genom sin allomfattande vilja, underlättar vägen till helvetet för vissa. Tvärtom är det rättvisa, att Gud genom sin allomfattande vilja underlättar vägen till helvetet, *eftersom* människorna själva har valt den vägen genom sin fria vilja. Till exempel, om Gud underlättar vägen för en person som vill stjäla, är det rättvisa. Om han däremot inte underlättar vägen och hindrar personen från att stjäla, är det en nåd.
“
(Med sin mörker)
Jag svär vid natten som täcker och gömmer, vid dagen som sprider sig och lyser, vid honom som skapade man och kvinna, att era ärenden är skilda och olika. Men vem ger?
(Han gör alla slags goda gärningar för Guds skull)
och om han avstår från att begå synd mot Gud, och det är det vackraste.
(Den belöning som Gud har lovat)
om den godkänner, då
(vi)
till det enklaste alternativet
(till paradis)
Vi ska ge dig framgång! Men vem är den korthugnade och egoistiska?
(till Allahs belöning)
om den behövande inte ser den och den är den vackraste
(gudlig belöning)
Om det är lögn, så är det den svåraste av alla.
(på väg till helvetet)
Vi ska se till att ni lyckas.”
(Al-Layl, 92/1-10)
Det finns överleveringar om tolkningen av dessa verser, som har återgetts av Abu Bakr, Umar och Ali. De har alla detta gemensamma:
När dessa verser läses,
”O, Allahs budbördare! Om detta är förutbestämt, vad ska vi då handla efter?”
frågade de. Då svarade han:
”Arbeta, var och en kommer att bli belönad i proportion till sin insats.”
(se Ibn Kathir, relevant passage)
Om man lägger märke till det, ges i verserna företräde åt människans fria vilja:
”Den som ger, och som avstår från att begå synd mot Gud, och som bekräftar det som är bäst…”
precis som verserna betonar den fria viljan för den som ska till paradiset,
”Men den som är korthuggad och inte ser sig själv som behövande (av Allahs belöning) och förnekar det vackraste (den gudomliga belöningen)…”
I verserna pekas det däremot på den som ska till helvetet och hans fria vilja.
Det betyder att det först handlar om människans begränsade vilja, och sedan om Guds allomfattande vilja…
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
