– Vi öppnade alla dörrar för dem när de glömde de varningar som givits dem. När de slutligen blev bortskämda av det de hade fått, grep vi dem plötsligt! Då förlorade de oväntat allt hopp.
– Till sist utrotades det orättfärdiga folket. All lofvördighet tillkommer Gud, Herren av alla världar. (Enam, 44-45)
Min fråga:
1. Vilken stam är detta?
2. Förintades alla som förnekade profeterna?
3. Hur blev dessa utrotade?
Vår käre bror,
1.
Från början av detta kapitel, det vill säga:
”Vi har säkert skickat profeter till de föregående folkvärldarna.”
(men de förnekade det)
Vi har straffat dem med svårigheter och nöd, så att de ska böla till oss.”
(Enam, 6/42)
Som det framgår av versen, handlar det här inte om en specifik stam, utan om ett antal oangivna/ospecifika ummetter/samhällen.
Versen
”Den onda stammen har utrotats”
som det framgår av uttrycket i översättningen, nämns inte de bestraffade grupperna vid namn i denna historia, utan istället
som alla har gemensamt som en gemensam nämnare i brottsligheten
förföljelse
till sin karaktär
uppmärksamhet har väckts.
Med detta menas att Guds straff och vrede inte riktar sig mot specifika grupper av människor,
förföljelse
Det har lagts vikt vid de samhällen som är definierade av denna egenskap, i deras nuvarande och framtida situation.
Vi har granskat mer än ett dussin tolkningskällor, men i ingen av dem har vi kunnat hitta någon förklaring om identiteten hos dessa fördärvade tyranner som blev utrotade.
2.
Den bokstavliga tolkningen av versen antyder att alla de tyranner som förnekade profeterna har blivit utrotade.
Imam Maturidi har i sin tafsir (kommentar) nämnt vissa åsikter och har slutligen också angivit sin egen åsikt:
– Den förtryckande stammen
genom att de alla utrotades
Roten har torkat ut.
– Här
förföljelse, förtryck
betyder.
–
Till slut utrotades det förtryckande folket.
till uttryck, Gud deras
Han/Hon tog livet av sig.
Det har också tolkats som:
Kavmin-roten
i enlighet med uttalandet,
Slutet av stammen
betydelsen har också givits. Allt detta betyder samma sak. Alltså
När den sista individen av dem utrotades, var deras rot avskuren.
–
Den förtryckande stammen har utrotats.
med mening/frasen
Det som de skryttade med och som de ansåg vara stort, har blivit tillintetgjort, och deras skryt och storhetsvansinne har upphört.
Det verkar som om det är det som menas.
(se Tevilatü’l-Kur’an, tolkningen av den aktuella versen)
3.
I Koranen finns ingen beskrivning av hur dessa folk blev utrotade. Vi har heller inte kunnat hitta någon förklaring i teologiska kommentarer.
Orsakerna till Undergången Enligt Koranen
Koranen, skälen som leder samhällen till undergång
slöseri, överdrift, orättvisa i mätning och vägning
har han framställt det i form av en fiktion.(1)
I Koranen betonas det upprepade gånger att samhällen som blir arroganta och bortskämda på grund av rikedom, som övergår alla gränser i uppror och ondskaper, och som begår förtryck och korruption, kommer att möta undergång.(2)
Å andra sidan framgår det att det inte nämns någon undergång av samhällen som är rättfärdiga och rättvisa i politisk och administrativ mening, och som utmärks av tro, moral och dygd. (3)
Orättvisa och förtryck
En av de faktorer som driver samhällen mot undergång är
tyranni och orättvisa
Låt oss försöka förklara ärendet:
Förföljelse
ordet,
”zlm”
(الظلم)
och har sin rot i ”zalm”, som är ett substantiv som motsvarar verbet ”zulm”. Detta verb kan ibland vara transitivt med två objekt, ibland…
”ب”
Det är en transitiv verb som används med en preposition.
”Med den begicks orättvisa”
liksom. (4)
”Orättvisa”
Det verkar som om ordet har två betydelser.
En av dem,
avvika från vägen, eftersom det är motsatsen till ljus och klarhet,
den andra
även som transitiv verb,
”att flytta något från sin ursprungliga plats”
Det betyder ”orättvisa”. I denna mening används det som motsats till rättvisa. Därför är det att inte ge någon deras rätt eller det de förtjänar en orättvisa. Tortur och övergrepp kallas också för orättvisa.
Förföljelse
ordet
”att flytta något från sin plats till en annan”
eller
”att inte placera något på den plats där det ska vara”
Det sägs att alla arabiska lingvister är överens om denna mening.(5)
I vår språktradition betraktas det som förtryck att begå orättvisa i alla angelägenheter. (6)
Motparten till förtryck är rättvisa.
(7) Och precis som förtryck har kritiserats och förbjutits så starkt i Koranen, så har rättvisa berömts och beordrats. (8)
De sociala och etiska principer som Koranen föreskriver syftar till att skapa ett samhälle präglat av dygd. (9)
Om ett samhälle, trots att det är hedniskt, har ledare som behandlar folket rättvist och folket behandlar varandra rättvist, kan det överleva. (10) Därför
Om samhällen ska överleva, beror det på att de upphöjer rättvisa, är dygdiga och bevarar mänskliga värderingar.
Om vi betraktar verserna i deras sammanhang, kommer vi att se att samhällens benägenhet till förtryck och deras ovilja att avskaffa förtryck leder till sociala straff. (11)
Verserna anger tydligt att orättvisa är den främsta orsaken till undergång.
Säg: ”Vad säger ni? Om Allahs straff skulle drabba er oväntat eller öppet och tydligt, skulle då inte bara de onda bli utrotade?”
(12)
”Om de bara känner en lätt beröring av deras Herres straff, kommer de säkert att säga: ’Våra öden är fördärvade! Vi var verkligen orättfärdiga.’ ”
(13)
Som det framgår, är de korruptionsfaktorer som orsakar undergången, definierade i Koranterminologi.
förföljelse
kan sammanfattas med begreppet (14).
I versen sägs det:
”Vi har utplånat många städer medan de sovde på natten eller medan de var vakna på dagen, och vår straff kom över dem plötsligt. Och när vår straff kom över dem, kunde de bara säga: ’Vi var verkligen orättfärdiga’.”
(15)
Denna vers beskriver att orsaken till att profet Noahs folk blev utrotat var deras orättvisor:
”Och plötsligt, medan de fortsatte att begå sina grymheter, överraskade dem översvämningen.”
(16)
Om profeten Lots folk sägs det:
”Vi ska utplåna folket i detta land, för de är grymma människor,” sade de.
(17)
Enligt Koranen blir samhällen inte utplånade utan att först ha blivit varnade av budbärare. (18)
För samhällen som vägrar att upphöra med sina orättvisor trots att de har blivit varnade genom budbärare, är förintelsen oundviklig. Detta beskrivs i versen som följer:
”Din Herre kommer inte att utplåna en stad innan Han har sänt en profet till dess mitt, som läser upp Hans budskap för dess folk. Vi utplånar städerna endast när deras invånare envisas med att begå orättvisa.”
(19)
”Slutligen utrotades det onda släkte…”
(20)
Sociala orättvisor, fattigdomspolitik och att hålla etniska grupper i samhället under förtryck och hot har också betraktats som förtryck och en faktor som skapar splittring i samhället.
Däremot har de förföljda samhällsgrupperna senare ersatt de förföljande samhällsgrupperna. (21)
Allerhögste Gud meddelar att Han förflyttar makt och inflytande mellan folken, och att samhällen som har lidit förtryck med tiden kommer att bli starka, blomstrande och styrande samhällen. (22) Följande vers uttrycker detta tydligt:
”Och det folk som föraktades och förtrycktes.”
(Israels barn)
Vi lät dem ärva de östra och västra delarna av landet, som vi fyllde med välsignelser. Detta var en belöning för deras tålamod, och det vackra löftet som deras Gud hade gett Israels barn uppfylldes. Vi förstörde det som Farao och hans folk hade skapat, och trädgårdarna de hade odlat.
(23)
Straffet för ett samhälle som inleder en process av social bestraffning sker inte omedelbart. Man väntar tills den beviljade fristen har löpt ut och skälen för bestraffningen har uppfyllts. (24)
Ty Gud försummar inte straffet för de orättfärdiga, utan Han ger dem en frist som en del av prövningen.
(25)
Ibland sker straffet för de grymma i denna värld genom att en annan grym samhällsgrupp hemsöker dem. (26)
Enligt Kurtubi,
en tyrann
Om han inte upphör med sin orättvisa, straffar Gud honom genom att skicka en annan tyranni över honom. Detta omfattar dem som begår orättvisa mot sig själva eller mot folket de styr. (27)
Förföljelse,
Precis som ingen strafflös förblir, så försvinner heller inte tyrannen från jorden. Poeten Mutanabbi har sagt:
”Det finns ingen hand utan att Guds hand är över den.”
Det finns ingen tyranni som inte ska bli bortröstad av en annan tyranni.
(28)
Som vi förstår av verserna
”Det har alltid varit så att samhällen som har motstått Allahs varningar och profeternas budskap, och som har överträtt gränserna för förtal, polyteism och förtryck, har haft samma öde.”
(29)
Vissa tolkar har nämnt att mycket få människor eller att människor bara stannade i ett mycket kort tidsrum i de förstörda städernas hem.(30)
Alla dessa påminnelser är en varning för kommande generationer. För enligt verserna kommer andra samhällen att ersätta de samhällen som utrotades på grund av deras tyranni. (31)
Men här påminner Gud om att Han kommer att se hur de som ska ersätta det orättfärdiga samhället kommer att agera, och att Han kommer att pröva dem. I vers 129 i sura Al-A’raf, till Israels söner,
”Måske din Gud utplånar dina fiender och låter dig, som en ersättning för dem, härska över jorden, så att du kan se hur du ska handla.”
som han ska ha sagt.
I Hud-suran
”Var inte med de orättfärdiga, annars ska elden bränna er. Och ni kommer inte att få hjälp någonstans, ty ni har inga andra vänner än Gud!”
(32) Enligt denna vers kommer vänskap med tyranner, att vara tillsammans med dem, att godkänna dem, att efterlikna dem, att berömma och älska tyranner att leda till gudomlig straff. (33)
Klicka här för mer information:
– I Koranen står det: ”Vi utplånar inte en stam eller en grupp människor…
Fotnoter:
1) Se Şuarâ 26/181-183; Rahmân 55/8-9; Mutaffifîn 83/1-3.
2) Hûd 11/37, 44, 116.
3) Karaman et al., Kuran Yolu Tefsiri, 2/376-377; Müftüoğlu, “Människan inför öden och olyckor enligt Koranen”, 15,16.
4) Ibn Manzūr, ”zlm”, Lisânu‟l-Arab, 12/373.
5) Se Abu Bakr Muhammad b. Hasan Ibn Durayd, Kitab al-Jumhura al-Lugha (Hyderabad: Dar al-Sadir, 1345), 124; al-Jawhari, “zlm”, al-Sihah, 5/1977,1978; Ibn Manzur, “zlm”, Lisān al-ʿArab, 12/373; al-Sayyid Muhammad Murtada al-Zabidi, Tāj al-ʿArūs min al-Jawahir al-Qāmūs (Istanbul: Matba’at al-Hayriyya, 1306), 8/383.
6) Veli Ulutürk, Begreppet förtryck enligt Koranen (Kayseri: İstişare Yayınları, 1993), 10.
7) Cevherî, “zlm” Es-Sıhâh, 5/1977; Ibn Fâris, Mucem-u’l- mekâyîsi’l-luğa, 3/617.
8) Se Maida 5/1.
9) För mer information, se Şahin Güven, Erdemli Toplum İnşası “Hucurât Suresi Tefsiri” (Istanbul: Düşün Yayınları, 2012).
10) Abdulkerim Zeydan, De gudomliga lagarnas visdom, övers. Nizamettin Saltan (Istanbul: İhtar Yayınları, 1997), 122.
11) Hud 11/102.
12) Enam 6/47.
13) Profeterna 21/46.
14) Se även Hûd 11/44; 82-83; Kasas 28/59 i detta sammanhang.
15) Ar-A’raf 6/4-5.
16) Ankebût 29/14.
17) Ankebût 29/31.
18) Enam 6/131; Şuʻarâ, 26/208-209; Şimşek, Introduktion till Koranhistorierna, 84.
19) Kasas 28/58-59.
20) Enam 6/45.
21) Celattin Çelik, Sociala förändringar i Koranen (Istanbul: İnsan Yayınları, 1996), 120; Se även Araf 7/137; Enfâl 8/26; Kasas 28/5.
22) För koranverser som uttrycker detta, se Al-Imran 3/139-141, 152, 154; Anfal 8/9-12, 17-18, 62-64; At-Tawbah 9/14-15, 25-26; Ar-Rum 30/47.
23) Araf 7/137.
24) Şimşek, Introduktion till Korantexter, 84; Çelik, Social Change in the Quran, 121.
25) Kasım Şulûl, ”Historiefilosofi i islamisk tanke”, Dîvân Interdisciplinär Studietidskrift 1/2 (2001), 98.
26) Enam 6/129.
27) Abu Abdillah Muhammad ibn Ahmad ibn Abi Bakr ibn Farh al-Qurtubi, al-Jami’ li ahkami’l-Quran (Beirut: Daru’l-Kutubi’l-Ilmiyye, 1988), 7/85.
28) Muhammed Ahmed Kasım, Muhyiddin, Ulûmu’l-belâğa (el-bedî„ ve‟l-beyân) (Trablus: Müessesetü’l-Hadîse Li’l-Kitab, 2003), 221; Muhammed b. Aydemir el Müstasımî, Ed-Dürrü’l-ferîd ve beytü’l-kasîd, red. Kamil Selman el-Cübûrî (Beirut: Dâru’l-Kütübi’l-İlmiyye, 2015/1436), 10/413; Ebu’l-Fidâ Muhammed bin İsmail, İbn Kesîr, Tefsiru’l-Kurâni’l-azîm (Beirut: Dâru’l-Kalem, 1966), 2/177.
29) Çimen, ”Är Helvetet en pågående process?”, 43.
30) Muhammed b. Ömer b. Hüseyin Fahreddin er-Râzî, Mefâtihu’l gayb, et-tefsiru’l-kebir (Beirut: Daru’l-Kütübi’l-İlmiyye, 1990), 25/5; Ebu Abdillah Muhammed b. Ali b. Muhammed eş-Şevkani, Fethu’l-Kadîr (Beirut: Dâru‟l-Kütübi’l-İlmiyye, 1983), 4/174; Ebû Abdillâh Muhammed et-Tâhir b. Muhammed b. Muhammed eş-Şâzelî b. Abdilkādir b. Muhammed b. Âşûr, Tefsiru’t-tenvîr ve t-tahrîr (Tunis: Dâru’tTûnusiyye, 1974), 22/151; se. Enam 6/6.
31) Enbiyâ 21/11.
32) Al-Hud 11/113.
33) se Zemahşerî, el-Keşşaf, 2/433; se Duran Ali YILDIRIM, Om förintelsen och dess orsaker av samhällen i Korans berättelser, Kahramanmaraş Sütçü İmam Üniversitesi İlahiyat Fakültesi Dergisi, Dec 2020.
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
