Vår käre bror,
Det finns ingen speciell dag för att besöka gravar; det kan göras när som helst.
Generellt sett är det rekommenderat för män att besöka gravar, medan det är tillåtet för kvinnor. Besök av gravar tillhörande goda människor, föräldrar och nära släktingar anses vara förtjänta. Kvinnors besök av gravar är tillåtna och möjliga, förutsatt att det inte finns risk för oreda, skrikande, sörjandet med håret och överdriven respekt för gravarna. Profeten (fred och välsignelser över honom) rådde en kvinna som grät vid sin döda barns grav till tålamod och hindrade henne inte från besöket.
(Bukhari, Begravningar, 7, Domar, 11; Muslim, Begravningar, 15).
Å andra sidan sägs det att Aisha, profetens hustru, besökte graven av sin bror Abdurrahman ibn Abi Bakr.
(Tirmidhi, Cenâiz, 61).
Profeten Muhammed (s.a.v.) förbjöd tillfälligtvis besök till gravar under en period då tron på ödet inte ännu var rotad och de hedniska vanorna fortsatte, men han tillät det senare. I en hadit sägs det:
”Jag hade förbjudit er att besöka graven. Nu får ni besöka graven.”
(1).
De haditser (2) som säger att profeten (s.a.v.) fördömde kvinnor som besökte gravar för mycket, hör till den period då besök var förbjudna. Tirmizi har uttryckligen sagt detta.
(Tirmidhi, Jánāzāt, 60).
Ärkehålig Aisha (r.anha) och Ibn Abdilbar delar denna åsikt.
Enligt den etablerade uppfattningen inom Hanafisterna är det tillåtet för kvinnor att besöka gravar, förutsatt att det inte sker med överdrivna beteenden som att riva ut håret eller väcka gamla sörgefölelser. Detta beror på att de tillåtande hadiserna (profetiska traditioner) omfattar även kvinnor. (3)
Det framgår av historiska källor att besök till gravar har gjorts för att be om hjälp från döda, eller till och med för att dyrka dem.
Detta var orsaken till att Profeten Muhammed (fred och välsignelser över honom) förbjöd besök till gravar i Islam’s tidiga skeden. Judarna och kristna hade gjort gravarna av de de ansåg vara heliga till platser för tillbedjan. Under Jahiliyya-eran böjde man sig för gravar och dyrkade avgudar. Idoler dyrkades ursprungligen genom respekt och hyllning av statyer av kända personer, och detta respekten ledde till slut till dyrkan av avgudar.
Syftet med islam var att etablera monoteismen (tro på Gud som den enda skaparen och verksamma kraften och att endast tillbe Gud) i hjärtan. I början förbjöd Profeten Muhammed (fred och välsignelser över honom) besök av gravar, då han ansåg det vara farligt av denna anledning. Men efter att monoteismen etablerats ordentligt i hjärtan och förståtts väl av muslimerna, tilläts han besök av gravar.
För besök av gravar är fördelaktigt för både de levande och de döda. Profeten (fred och välsignelser vare med honom) besökte sin mors, Aminas, grav under sin resa till Mekka, grät och fick andra att gråta, och det var tillåtet för muslimer att besöka gravar. (4) Detta tillstånd, ja till och med uppmuntrandet av besöket, är bekräftat av berömda överleveranser. (5)
Fotnoter:
1) Se Muslim, Cenâiz, – 106, Edâhi, 37; Abu Dawud, Cenâiz 77, Eşribe, 7; Tirmidhi, Cenâiz, 7; Nasa’i, Cenâiz, 100; Ibn Majah, Cenâiz, 47; Ahmad ibn Hanbal, I, 147, 452, III, 38, 63, 237, 250, V, 35, 355, 357.
2) Se Tirmidhi, Salât, 21; Cenâiz, 61; Nesaî, Cenâiz, 104; Ibn Mâce, Cenâiz, 49.
3) Se Tirmizi, Cenâiz 60, 61; Ibn Abidin, Reddü’l-Muhtâr, Istanbul 1984, II, 242.
4) Se Ibn Majah, Cenâiz 48; Nasafi, Cenâiz 101; Muslim, Cenâiz 36; Abu Dawud, Cenâiz 77.
5) Se Ibn Majas, Cenâiz, 47; Tirmizis, Cenâiz, 60.
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
