Vår käre bror,
Man bör avstå från varje synd och varje förbjuden handling i vetskapen om att det kan leda till plågor i graven; och man bör utföra varje god gärning och varje form av tillbedelse i vetskapen om att det kan leda till välsignelser i graven. Vissa överleverdar nämner specifika handlingar som kan orsaka plågor eller välsignelser i graven. Men dessa är bara exempel. Vi kan säga att alla förbud i Islam kan leda till plågor, och alla föreskrifter till välsignelser.
Azap,
Det är en gudomlig straff som ges i detta liv och i det kommande livet till dem som inte känner Gud eller som bryter mot Hans bud. ”Azab” har betydelser som ”lämna, ge upp, avstå”.
”azb”
som är ett substantiv avledt från en rot
”tortur, plåga och pina”
Används i betydelsen straff. Ord som ”azab” (عذاب) och dess härvorter förekommer 490 gånger i Koranen och används generellt för att beteckna straff som tillfogas dem som bryter mot gudomliga bud. Det finns dock fler ord i Koranen som har samma innebörd som ”azab”. De mest frekventa bland dessa är…
”eld, helvete, straff, straff och bestraffning”
är det så. Detta framgår av en granskning av de relevanta verserna.
gudslike straff
Den sker i tre faser: i detta liv, i graven och i det kommande livet.
1
Vi lär oss om de handlingar som orsakar plågor i graven (kabir azab) ur hadiserna. Vi kan sammanfatta dessa som följer:
1.
Kabr-plågan beror på att jag inte har hållit mig borta från synd och har inte undvikit det som är förbjudet.
Bukhari och Muslim har överlevererat en hadis där Abdullah ibn Abbas (r.a.) säger: ”Profeten (s.a.v.) passerade förbi två gravar och sade:”
”De som ligger i dessa gravar lider inte av en stor plåga.”
Därefter fortsatte Rasulullah (as) sin tal:
”Ja, den ena av dem brukade föra lögnord bland folket, och den andra skrämde inte för att besudla dem med sin urin.”
2
2.
Om man sörjer högljutt efter den avlidne, lider den döde i graven på grund av detta sörjande.
Umar ibn al-Khattab (r.a.) har överlevererat att Profeten (s.a.v.) sade:
”Den döde plågas i graven på grund av klagan.”
3
Det finns många haditer om detta ämne. Dessa haditer indikerar att döden kommer att lida på grund av klagan över den döda. Men i detta fall uppstår följande problem:
Varför ska en person lida för något som någon annan har gjort?
Svaren på den här frågan varierar, och Aişa (ra) godkände inte detta.
”Ingen ska bära andras synder.”
4
med hänvisning till versen har han sagt att den döde inte lider i graven på grund av att någon annan sörger. Abu Hurayra delar Aishas åsikt i detta ämne.5 Vissa teologer har också tolkat denna hadith och
”Detta gäller om han har testamenterat att man ska hålla sorgceremoni. Om han inte har testamenterat det, kommer han inte att bli straffad.”
har de sagt.6
3.
Orsaken till att man gömmer sig från kvalen i graven är på grund av krigsbyte.
Ömer ibn al-Khattab (r.a.) sade: ”Det var på dagen för slaget vid Hayber. En grupp av Profetens (s.a.v.) följeslagare kom och sade: ”Den och den är martyr. Den och den är martyr.” Sedan passerade de en man och sade: ”Även den och den är martyr.” Profeten (s.a.v.):
”Nej, jag såg honom stjäla en tunika från bytet”
-eller aba-
Jag såg helvetet i dess mitt.”
befälte han.7
Som det framgår kan en person hamna i helvetet även om han eller hon är en martyr. Anledningen till detta är att martyrskap, trots att det utgör bot för många synder, inte raderar ut förräderi mot allmän egendom och kränkning av andras rättigheter. Därför meddelade Profeten (fred och välsignelser över honom) att en person som rapporterades som martyr befann sig i helvetet på grund av en mantel han stulit från krigsbyte, och lärde därmed sin ummah att förräderi mot allmän egendom och kränkning av andras rättigheter inte kommer att förlåtas. 8
4.
Gravenstraffet beror på skulder. En person lider plågor tills dess att de skulder han inte har betalat är betalda. I detta ämne har Abu Hurairah rapporterat att Profeten (sa v) sade:
”En troendes själ är fängslad av sin skuld tills den är betald.”
9
Den dödes band till den här världen bryts. Men denna hadis indikerar att detta band i ett visst avseende kvarstår:
Skuld.
En troendes själ, som dör med skulder, kan inte nå de belöningar och goda ting som väntar den, förrän skulden är betald. Enligt en annan tolkning undersöks det först och främst om skulden för en troende som dött med skulder har betalats. Enligt båda tolkningarna är skulden för en troende som dör med skulder en slags hinder, som förhindrar den att röra sig.10 Enligt Bayhaqi är skuld en av de saker som orsakar plågor i graven.11
5.
Varje handling som utgör en överträdelse mot Gud är en orsak till plåga i graven. Detta beror på att plågan i graven anges som något som drabbar de ogudaktiga och hycklarna, samt de troende som har syndat mot Gud.12
6.
Det sägs att att försumma rituell renhet (hadast) kommer att leda till plågor i graven.13
7.
Att inte hjälpa den förtryckte när man har förmågan och möjligheten att hjälpa, nämns bland de handlingar som orsakar straff i graven.14
8.
Att vända sig bort från ihågkomsten av Gud är också en av de handlingar som orsakar straff i graven. Den Höge Gud säger i Koranen:
”Den som vänder sig bort från min bok, ska veta att han kommer att leva ett trångt liv, och på domedagen ska vi resa honom upp blinde.”15
meddelar att att vända sig bort från att minnas Gud kommer att leda till bestraffning i graven. I versen nämns
”knappt tillräckliga levnadsomkostningar”
Profeten (fred och välsignelser vare med honom) har själv beskrivit det som ett straff i graven. 16
Förutom de handlingar som orsakar plåga i graven, finns det också ett antal handlingar som…
De skyddar personen från plågorna i graven. Dessa handlingar kan listas på följande sätt:
1.
Det sägs att lydnad mot Gud och att avstå från att bryta mot Hans bud skyddar mot straffet i graven.17 Och verkligen, Gud den Högste säger:
”Den som förnekar, förnekar det till sin egen skada. De som gör goda gärningar har berett sig en god plats. Gud kommer att belöna de troende och de som gör goda gärningar med sin nåd. Han älskar verkligen inte de som förnekar.”
18
säger. Mujahid, i versen som nämns,
”ett bekvämt ställe för dem”
meddelar att det är en grav.19
2.
Att bevaka gränserna på Allahs väg är bland de handlingar som man hoppas ska skydda en person från gravens plågor. Salman (r. a) har sagt att han hörde Rasulullah (sav) säga:
”Att bevaka gränsen en dag och en natt är bättre än att fasta dagtid och bedja nattetid under en hel månad. Om personen dör under denna bevakning medan han är i tjänst, fortsätter belöningen och belöningen för det han gör tills domedagen, hans försörjning fortsätter som en martyr och han är säkrad från de änglar som kommer att ställa frågor i graven.”
20
Om någon dör i tjänsten under militärtjänsten, möter han sin Herre som en martyr. Martyrens bok av gärningar stängs inte och belöningen för de goda och välgörande gärningar han utförde i detta liv fortsätter till domedagen. Martyren är befriad från änglarnas förhör och gravplågor. Att ha en sund tro och en anda av jihad är den enda förutsättningen för detta.
3.
Att dö som martyr för Guds sak är också en av de handlingar som skyddar mot kvalerna i graven. Den Högste Gud,
”De som dödas för Guds sak”
”de döda”
Säg inte så. De är tvärtom levande. Men ni förstår det inte.”
22
Detta anges i en vers. En annan vers ger ytterligare information om detta:
”Tro inte att de som dödats på Allahs väg är döda. Nej, de är levande och gläder sig över det som Allah har givit dem av sin nåd och godhet, och de är hos sin Herre i rikliga välsignelser.”
23
Som det framgår lever martyrerna ett liv som vi inte är medvetna om och de välsignas med Guds välsignelser.
4.
Att recitera sura Mülk är också en av de handlingar som skyddar en person från plågorna i graven.
Abu Hurairah (r.a.) berättade att Profeten (s.a.v.) sade:
“En sura i Koranen, bestående av trettio verser, förmedlade barmhärtighet för en man. I slutändan blev den personen förlåten. Den suran var;
Lovprisad vare den som innehar kungadömet!
’ är det.”
24
Surah al-Mulk är den 67:e suran i Koranen och består av 30 verser. Den kallas Surah al-Mulk och detta är dess namn i Koranen. Den har dock även andra namn, såsom Mânia, Münciye och Vakiye. Att denna sura ska förmedla barmhärtighet till en person och därmed leda till förlåtelse, beror på att han/hon läser den regelbundet och förstår dess värde. De som gör detta, kommer att bli skyddade av Gud från kval i graven eller kommer att bli förlåtna på domedagen. Även namnen ”Mânia” och ”Münciye” ges suran, eftersom den som läser den med förståelse och tro, kommer att bli räddad från graven och det kommer att leda till hans/hennes frälsning.
5.
Det sägs att den som dör av diare skyddas från straffet i graven.
Nesai har överlevererat att Abdullah ibn Dinar (r.a.) sade: ”Jag satt med Sulaiman ibn Surad och Khalid ibn Arfata. Då hörde vi att en man dött av dysenteri. Jag såg att de två som var med mig ville delta i begravningen av den avlidne. Den ena sa till den andra: Rasulullah (sa v):
”Den som dör av diare kommer inte att bli plågad i graven.”
”Har han inte sagt så?” frågade han. Den andre svarade:
”Ja, så har han befallit.”
svarade han. 26
Abu Hurairah (r.a.) berättar att Profeten (s.a.v.) sade:
”Vem räknar ni som martyrer?”
frågade han. De som var med profeten.
”O, Allahs budbärare! Den som dödas i Allahs väg, han är en martyr.”
sa de. Profeten (sa v):
”Då är antalet martyrer i min ummah ganska litet.”
befälte han. Ashab:
”Vem är då en martyr, o Allahs budbördare?”
sa de. Allahs budbärare (fred och välsignelser över honom):
”Den som dödas i Guds väg är en martyr. Den som dör av en smittosjukdom är en martyr. Den som dör av diare är en martyr. Den som dör genom att drunkna är en martyr.”
befällde han.27
Som vi ser, räknade Profeten (fred och välsignelser över honom) även de som dog av dysenteri som martyrer. Vi vet detta, som bekant.
”Icke-officiell martyr”
Vi säger så. Om vi jämför de andra symboliska martyrerna med den som dör av dysenteri, framgår det att de också är skyddade från grafråningen.
6.
Det förväntas att dö på fredagskvällen kommer att skydda mot gravfettning. 28
7.
Att rena sig från hadas skyddar mot kval i graven. 29
8.
Att uppmana till det goda och avråda från det onda.
är bland de handlingar som skyddar mot kvalen i graven. För det innebörden är mycket fördelaktig för människorna i deras religion. 30
I hadiserna ges det information om de plågor som kommer att förekomma i graven.
Plågan i graven är en del av det okända, och kan därför inte förstås med förnuftet, utan endast genom Guds och Hans budbärares uppenbarelse. Den plåga som man möter där är helt annorlunda än den plåga vi föreställer oss i detta liv. Vi erkänner dess existens, men vi kan inte veta hur den kommer att vara; vi nöjer oss med vad Profeten (fred och välsignelser över honom) har meddelat oss.
Fotnoter:
1- Yavuz, Yusuf Şevki, TDV İslam Ansiklopedisi, vol. 4, s. 302
2- Bukhari, Vudu, 56; Muslim, Taharet, 34; Nasa’i, Cenaiz, 166; För andra överleveringar, se Bayhaqi, Abu Bakr Ahmad b. al-Husayn, “Isbatü Azabi’l-Kabr ve Suali’l-Melekeyn”, Mektebetü’t-Turas, Kairo, trs s. 115
3- Buhari, Cenaiz, 34; Muslim, Cenaiz, 28; Bayhaqi, ibid., s. 124.
4- Isra, 17/15.
5- as-Sanani, Muhammad ibn Ismail, Subul as-Salam Sharh Bulugh al-Maram, vol. 2, s. 183.
6- Bayhaqi, op. cit., s. 124; För andra tolkningar, se as-Sanani, Muhammad b. Ismail, “Subul al-Salam Sharh Bulugh al-Maram min Jami’ al-Adillah al-Ahkam”, (I-IV), Dar al-Marifat, 6:e uppl., Beirut 2000, vol. 2, s. 184; Abduljabbar b. Ahmad, op. cit., s. 732.
7- Muslim, Iman, 182; se även Buhari, Jihad, 190; Bayhaqi, ibid., s. 125.
8- An-Nawawi, Riyaz al-Salihin: Livets måttord från Profeten (Övers. och kommentarer M. Yaşar Kandemir och medarbetare), vol. 2, s. 163-164, Istanbul 1997.
9- Tirmizi, Cenaiz, 74; Ahmed b. Hanbel, vol. 2, s. 508; se även Beyhaki, ibid., s. 127.
10- An-Nawawi, Abu Zakariya Muhyiddin b. Sharaf, “Sharh Sahih Muslim”, utgivningsort ej angiven. 1991. (Översättning och kommentar) bd. 4, s. 585.
11- Beyhaki, ibid., s. 127.
12- Taftazani, Sa’duddin, Şerhu’l-Makasıd, vol. 5, s. 113; en-Nesefi, Ebu’l-Muin, Tebsıratü’l-edille fi Usuli’d-din, vol. 2, s. 763.
13- al-Hanbali, Abu’l-Faraj Zaynuddin Abdurrahman b. Ahmed, “Ehvalü’l-Kubur ve Ahvalü Ehliha ile’n-Nuşur”, Daru’l-Kitabi’l-Arabi, 3:e upplaga, Beirut 1995, s. 90.
14- al-Hanbali, Ibn Rajab, ibid., s. 90.
15- Taha, 20/124.
16- Se Beyhaki, op. cit., s. 71.
17- Beyhaki, ibid., s. 130.
18- Rum, 30/44-45.
19- Beyhaki, ibid., s. 130.
20- Muslim, Imaret, 163; Se även Fezailü’l-Cihad, 2; Nesai, Cihad, 39; İbn Mace, Cihad, 7.
21- Nevevi, Riyazü’s-Salihin (Översättning och kommentar av M. Yaşar Kandemir och medarbetare), vol. 6, s. 24, Istanbul 1997.
22 – Al-Baqara, 2/154.
23- Ali İmran, 3/169-170.
24- Abu Dawud, Salat, 327; Tirmizi, Fezailü’l-Kur’an, 9; se även Ibn Mace, Edep, 52.
25- Nevevi, ibid., vol. 5, s. 139.
26- Nesai, Cenaiz, 111; Tirmizi, Cenaiz, 65.
27- Muslim, İmare, 165, se även İbn Mace, Cihad, 17.
28- Beyhaki, ibid., s. 141.
29- al-Hanbali, Ibn Recep, s. 90.
30- el-Hanbeli, İbn Recep, ibid., s. 90.
[se Özcan YILMAZ, DİB. Trabzon Akçaabat Darıca Eğitim Merkezi, Kabir Azabı ve Nimeti (avhandling)]
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
