Vilka är de koranverser och hadither som berömmer Sahaberna?

– Vilka verser i Koranen och haditserna berömmer Sahaberna och visar att de är sanna och rättfärdiga?

– Vilka är de förtjänster som Sahaben hade?

Svar

Vår käre bror,

Det är en term som betyder de som deltog i profeten Muhammeds (s.a.v.) samtal.

Även om många teologer sedan tidiga tider har givit olika definitioner av Sahaba (profetens följeslagare), har en del av dessa definitioner kritiserats för att vara för snäva och utesluta många Sahaba, medan andra har kritiserats för att vara för breda och inkludera personer som inte var Sahaba.

Ett av de recept som har gjorts är följande:

Hans lojalitet och hängivenhet till profeten Muhammed, det stöd han gav honom, samt hans extraordinära insatser för att sprida och rätt förstå islam, både under profetens liv och efter hans död, ger honom en framträdande plats i religionen.

I själva verket hade inte generationen av Sahaba någon överlägsenhet som individer jämfört med andra människor, och de var inte heller oskuldsfulla och syndfria. Men en stor del av dem, tack vare de verser som nedsteg efter deras föregående liv i polyteism och tack vare profetens (fred och välsignelser över honom) undervisning, befriades och fick ett helt nytt liv, och genom att leva Islam på ett vackert sätt, som de lärt av profeten, blev de förebilder för kommande generationer.

Av denna anledning rekommenderade Profeten Muhammed (fred och välsignelser vare med honom) att Ummeten (den muslimska gemenskapen) ska ta dem som förebilder och han visade Sahaba-linjen (linjen av Profetens följeslagare) som en fortsättning av den religion han grundade och det system han etablerade.

De offer som de tidiga muslimerna (Sahaba) gjorde för att sprida islam och skydda Profeten Muhammed är av en sådan art att de kommer att väcka beundran och förundran hos kommande generationer. Tack vare deras handlingar spred sig islam och rotade sig, och nådde därmed kommande generationer.

Det är känt att Sahabierna spelade en viktig roll i att introducera Profeten Muhammed (pbuh) för de kommande generationerna.

Det vi vet om Profeten Muhammed och hans personlighet baseras på de överleveringar som hans följare (Sahaba) har nedtecknat. Om det inte hade funnits Sahaba, skulle det idag inte finnas någon tillförlitlig information om Profeten Muhammed och Islam utöver Koranen.

Vi känner till nedstigningsorsakerna för koranverserna och -surorna, orsaken till haditernas framkomst, tillämpningen och förklaringen av koranbestämmelserna i det praktiska livet, samt de handlingar som profeten utförde under sin profetiska tid tack vare de överföringar som hans följeslagare har gjort.

Sahabierna, som beskrivs i Koranen, anses vara den mest värdefulla och föredömliga generationen inom ummet. De uppnådde detta värde och dessa föredömliga egenskaper tack vare sin starka tro och föredömliga beteende. Från det ögonblick de konverterade till islam, uppfyllde de med fullständig underkastelse de krav som deras nya religion ställde på dem. Även om de inte tvingades konvertera till och leva efter denna nya religion, tillbringade en stor del av dem sina liv vid Profetens sida, deltog i krig med honom och strävade för spridningen av islam.

Under denna period har det förekommit att motståndare till islam har utsatt människor för hot, tortyr och till och med död, och att de har tvingats att lämna sina hem, egendomar, maka och barn och flytta till andra platser, men de har inte kompromissat med sin tro eller sin lojalitet till Gud och profeten.

Guds beskyddare

har meddelat;

har meddelat.

När Profeten Muhammed (s.a.v.) talar om sina följeslagare, som han har sett offra sig, beskriver han dem som:

har han presenterat det som;

har begärt.

Efter denna korta information, nämligen om de förtjänster som tillskrivs de Koranska Companions, kommer vi till detaljerna:

En term som används för att beskriva de förtjänster som tillskrivs de tidiga muslimerna (Sahaba) och den litteratur som har uppkommit om dem.

Det är en gren av hadisvetenskapen, ”ma’rifetü’s-sahâbe”, och syftar i allmänhet på den vetenskap som försvarar de förtjänster av de Koranska kompanjoner genom att visa deras överlägsenhet mot deras motståndare, samt de verk som skrivits inom detta område. Uttrycket, som i källorna ofta förekommer som ”fezâilü’s-sahâbe”, kan även användas i former som ”fezâilü’l-ashâb, menâkıbü’s-sahâbe, fezâilü ashâbi’n-nebî, ma’rifetü’s-sahâbe”.

De Sahaba (medlemmar av Profetens sällskap) hyllas i Koranen för deras lojalitet till Profeten Muhammad (fred och välsignelser vare med honom), deras engagemang i att lära och lära ut Koranen, och deras stora offer för att leva och bevara Islam.

– Bilal ibn Rabah, Mikdād ibn Aswad, Ammār ibn Yāsir, Suhayb ibn Rūmī och Sumayya bint Habbāt, som konverterade till islam i Mekka, tvingades bära järnrustningar och utsättas för den brännande solen.

– Habbab ibn Arat blev utsatt för tortur genom att liggas på ryggen och brännas.

– Abu Zar al-Ghafari, Abdullah ibn Masud och Zinira al-Rumiyya blev slagna

– Många av de tidiga muslimerna, som Abu Bakr, Umar och Hamza, tog risken att dö för att skydda profeten (fred och välsignelser vare med honom); när förtryck och tortyr översteg deras toleransgräns, emigrerade de i grupper till Abessinien.

Under den kollektiva bojkott och belägring som genomfördes i Mekka, överlevde de genom att äta gräs, löv och torkade hudbitar. När vägen till Medina öppnades, lämnade de sina hem, egendom, hus och nära och kära och emigrerade kollektivt till den staden.

De medinensiska muslimerna (Ansar), som tog emot profeten Muhammed (fred och välsignelser över honom) och de mekkanska invandrarna och lovade att skydda dem med sina liv, delade sina hem, egendom, hus, trädgårdar och vingårdar gladeligen med sina gäster. De försvarade islam och profeten Muhammed mot starkare armeer i Badr, Uhud, Khandaq och andra strider, och lämnade honom inte ensam, inte ens under de svåraste tider.

I det sjätte året efter Hijra (628) gav 1500 personer sina liv i Hudaybiyya och svor lojalitet till Profeten, och ungefär 10 000 soldater erövrade Mekka. Var och en av de Sahaba-generationer som sägs ha bestått av över 100 000 personer vid Profetens död, strävade efter att uppfylla sin plikt.

Dessutom har denna generation, som var levande vittnen till wahy (gudomlig uppenbarelse) och fungerade som en bro för att förmedla Koranen och Sunna till efterkommande generationer, nämnts med beröm i Koranen. Det sägs att de var en medelmåttlig ummah (samhälle), att de trodde på Gud och hans budbärare, visade fullständig underkastelse och tjänade en stor belöning, att Gud var nöjd med dem och de med Gud, och att paradiset, där de skulle bo för evigt, var berett för dem.

De som är stränga mot de otrogna och barmhärtiga mot varandra, som dyrkar Gud för att vinna Hans goda behag, som hyllas i Tora och Evangeliet, och till vilka löftet om förlåtelse och stor belöning ges, är de trogna, trogna som hjälper Gud och Hans budbördare (al-Hášr 59/8), och utvalda personer, som föredrar andra framför sig själva trots sina egna behov, och som är verkliga troende som kommer att bli förlåtna och som kommer att bli rikligt försörjda i det här livet och i det kommande livet (al-Anfál 8/74). Deras förtjänster och privilegier har påpekats.

Profeten Muhammed (s.a.v.) berömde sina följare med uttryck som ”den bästa generationen i mänsklighetens historia”, ”de bästa i ummeten”, ”de som inte kommer att brännas i helvetets eld” och ”de som kommer till paradiset”, eftersom han såg att de var så generösa att de delade sina ägodomar och hem med sina muslimska bröder, så lojala att de var beredda att döda sig själva för att skydda Profeten, och så uppriktiga att de var beredda att kämpa mot sina fäder, barn och släktingar för religionens skull. Han beordrade ummeten att visa dem respekt, att vara snälla mot dem och att inte förtala dem, och sade att en enda handling av godhet från dem var lika med en berg Uhud av godhet från andra, och att andra människor inte skulle nå deras grad av förtjänst.

Förutom dessa allmänna verser och hadither om de som tillhörde den ursprungliga muslimska gemenskapen (Sahaba), finns det också olika överleveranser som indikerar att grupper som Muhajirun (de som emigrerade till Medina), Ansar (de som stöttade profeten i Medina), de som deltog i slaget vid Badr, de som deltog i slaget vid Uhud, de som deltog i Hudaybiyya-fördraget och de tio som fick glädjebud (Ashara al-Mubashshara), samt vissa individer, hör till de som kommer till paradiset.

De främsta förtjänsterna som tillskrivs de tidiga muslimerna (Sahaba) är att vara bland de tio som fick glädjebud om paradiset (Ashara Mubashshara), att vara Muhajirun (migranter) eller Ansar (hjälpare), att tillhöra Ahl al-Bayt (Profetens familj) eller Ahl al-Badr (deltagare i slaget vid Badr), att ha deltagit i slaget vid Uhud och Khandaq (Diketgraven) samt vid Bi’at al-Ridwan (ed vid Ridwan), och att vara bland Ummat al-Mu’minin (muslimska kvinnor). Utöver dessa är förtjänster som att ha fått glädjebud om paradiset av Profeten, att ha varit bland de tidigaste muslimerna, att ha lidit för sin tro, att ha givit stora ekonomiska bidrag, att ha visat mod i ett eller flera slag, att ha blivit dödad under svåra plågor i krig eller på annat sätt, och att ha skyddat Profeten (fred och välsignelser över honom) med stor uppoffring i svåra situationer, alla ämnen för diskussion om förtjänster.

Dessutom ingår i ämnet ”Fezâilü’s-Sahâbe” att ha mottagit profetens (s.a.v.) välsignelse, att bli nämnd med sådana adjektiva som ”Resul-i Ekrem” på grund av en prestation eller egenskap, att ha profetens speciella uppmärksamhet, att bli anförtrodd ett viktigt uppdrag av honom, eller att bli sett i en god dröm; liksom att vara barmhärtig, blygsam, generös och modig, att recitera Koranen vackert, att döma rättvist, att känna till vad som är tillåtet och vad som är förbjudet, att vara specialiserad i vetenskaper som läsning och ferâiz, och att ha en åsikt som har lett till nedstigningen av en vers.

Alla Sahaba (medlemmar av den ursprungliga generationen av muslimer) är inte lika i fråga om förtjänst. Det finns skillnader i förtjänst, rang och ställning bland Sahaba på grund av faktorer som prioritet i att anta islam och att ha gjort stora offer för islam.

Med hänsyn till att förtjänsterna hos en Sahabi som såg Profeten (s.a.v.) en gång inte kan vara lika med förtjänsterna hos en Sahabi som tjänade honom hela sitt liv, har hadith-forskarna, baserat sig särskilt på prioriteringen av inträde i Islam, indelat Sahabi i fem, tolv eller sjutton lager.

Enligt sunnitisk teologi är de mest förtjänta bland Sahabierna, i ordningen av deras succession till kalifatet, de rättledda kaliferna (al-Khulafa al-Rashidun), och därefter de övriga sex av de tio som fick glädjebud (al-Ashara al-Mubashshara). Enligt shia-tro är dock den mest förtjänta Sahabierna Ali. Oavsett hur förtjänta Sahabierna var, har sunnitiska teologer inte betraktat dem som felfria, och har inte sagt att de var skyddade från synd, och därmed syndfria.

Trots att det uppstod olika tvister, ja till och med krig, bland de närmaste följarna av profeten Muhammed på grund av politiska frågor och vissa ärenden som baserades på teologiska tolkningar, använde de lovande uttryck om varandra, med hänsyn till de verser och hadither som handlade om dem.

Med hälsningar och bön…

Islam i fråga och svar