– Är inte den egna själen tillräcklig som en djävul för att testa oss?
Vår käre bror,
– Som ett krav för provningen har människan skapats med både goda och onda förmågor. För att frön som planterats i jorden ska växa och frodas, krävs yttre åtgärder som vattning, ogräsrensning, solning och luftning.
För att människan ska utsättas för en rättvis prövning, har förmågorna till gott och ont skapats inom henne. För att en god förmåga i sitt tidiga stadium ska kunna växa och bli effektiv, krävs inspirationer från en andlig kraft utifrån.
De onda känslorna som finns i själen är i ett fröstadie. För att dessa onda förmågor i fröstadie ska utvecklas, krävs en yttre påverkan. Djävulen är en yttre faktor som gör att dessa onda förmågor aktiveras.
– Dessutom är det ganska svårt för en människa att betrakta sitt egna ego som en fiende och att inte lyssna på det. Eftersom egot är en inre fiende, är dess skada stor, och det är inte lätt för en person att alltid vara medveten om det och att avvisa dess begär. Men eftersom djävulen är en yttre fiende, är det lättare att se honom som en verklig fiende och att vara ständigt vaksam mot honom.
– Däremot är det möjligt att genom islamsk fostran höja själen (nafs) från emmare-stadiet till levvame, mutmainne, radiye och mardiye-stadiet. Men provningen måste fortsätta livet igenom. Även om helgon genom fostran dödar sin själ och för den till de nämnda stadiena, så är det inte så att deras liv blir som en ängel, helt enkelt och utan tankar på ondska. Deras uppgift är nämligen att, å ena sidan, kontrollera sin nervsystem och, å andra sidan, att genom djävulens inverkan säkerställa att denna provning varar till sista andetaget.
– Det är föreställningsförmågan som skapar den gemensamma grunden för djävulen och ego, och den täcker människans tankehimmel med olika moln av föreställningar, som hindrar ljuset av sanningen från att synas.
Följande ord av Bediüzzaman, som belyser detta ämne, är också meningsfulla:
”Till exempel:”
Precis som existensen av minnesförmågan hos människan är ett säkert bevis för existensen av den skyddade tavlan (Levh-i Mahfuz) i universum.
Så är det:
Hos människan
en gnista av djävulen i hjärtats ena ände
genom uppmunstran av ett verktyg för onda tankar och en kraft av fruktan
ett djåvulskt språk som talar
och att den korrumperade föreställningsförmågan liknar en liten demon och att den lyder sina ägares vilja.
(till deras vilja)
Det faktum att alla i sin egen natur upplever att de agerar mot sin vilja och sina önskemål är ett oväntat bevis på existensen av de stora demonerna i världen.”Och detta”
Eftersom lümme-i şeytaniye och şu kuvve-i vahime är som ett öra och en tunga.
De känner av närvaron av en yttre, ond person som pustar in i honom och får honom att tala så.
(Lem’alar, Den trettonde Lem’an, Den tionde Signalen)
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
