Vår käre bror,
Koranen säger i översättning:
Det vill säga, alla handlingar som en person utför, vare sig det är goda gärningar eller synder, registreras på hans eller hennes konto. En person som inte har bidragit direkt eller indirekt till utförandet av dessa handlingar är inte ansvarig för dem.
Till exempel, om någon ger välgöreningsbidrag till en välgöreningsorganisation, så räknas det som en god gärning för den personen.
Om samma person till exempel har förtalat om någon, så registreras detta som en skuld för den som förtalade mot den förtalade personen.
Om han inte ber Gud om förlåtelse, kommer Gud att kräva honom till ansvar för den synden.
Även om Gud har förlåtit honom, kvarstår skulden till den person som han har förtalat. Om han inte har sökt förlåtelse från den personen, övergår lika mycket av hans goda gärningar till den personen, och om hans goda gärningar inte räcker, tar han på sig den personens synder. Det vill säga, att hans goda gärningar övergår till den personen inte utan anledning. Det är på grund av att vi har begått en felaktig handling som det uppstår.
I en hadis sägs det nämligen att Profeten (fred och välsignelser vare med honom) sade:
Man kan ju också ställa sig frågan:
Här kommer Guds oändliga barmhärtighet, nåd och rättvisa, som Han öppet och tydligt utövar till förmån för oss, Hans svaga tjänare, in i bilden. Guds skatter är oändliga. Det som är svårt för själen…
Vad är det med oss att vi vägrar att förlåta varandra för en bagatell, och sedan förväntar oss att Gud ska förlåta oss för våra synder?
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
