– I slutet av den hadis som är överleverad från Ali ibn Abi Talib (Müslim, 771; Abu Dawud, 760; Tirmizi 3420; Nasa’i 2, 130) sägs det att Guds budbärare har sagt:
”Jag har nu vänt mig till Skaparen av himmel och jord med hela min varelse, och har avvänt mig från all falskedom; och jag hör inte till dem som tillskriver gudomlighet åt någon utom Honom! Min bön, min tillbedjan, mitt liv och min död tillhör Gud, Herren av världarna. Han har inga delägare. Jag har befalts att vara muslim. Gud, Du är Konungen. Det finns ingen gud utom Dig. Du är min Herre, och jag är Din tjänare. Jag har begått orätt mot mig själv, och jag bekänner att jag är en syndig tjänare. Förlåt mig. Jag är redo att lyda Dina befallningar. Det goda är i Din hand (med hänvisning till Gud), det onda tillskrivs inte Dig.”
– Och hur kan vi, när vi uppräknar trosgrunderna, påstå att ”ondskan kommer från Gud”, när ordet ”šarr” (ondskan) och dess härvor inte i någon vers i Koranen tillskrivs Gud? Och när vi säger detta, gör vi en påtvingad förklaring genom att automatiskt säga ”att skapandet av ondskan inte är ondskan, utan att begagna sig av den är ondskan”?
Vår käre bror,
– För den relevanta hadis
Se t.ex. Muslim, el-Müsafirin, 771.
– Enligt islamiska teologer är Gud skaparen av både gott och ont. Att inte tillskriva ont till Gud i haditerna är en fråga om etik. Det är inte lämpligt att tillskriva ont till Gud när man lovprisar och berömmer Honom. När allt efter allt är Gud skaparen av allt, så…
”O, skaparen av skräcken!”
Det är inte tillåtet att säga.
– som betonar att Gud är skaparen av allt och att detta är en nödvändighet inom tro på enhetligheten av Gud (tawhid), och
”Det onda ska inte tillskrivas dig”
De lärde som pekar på nödvändigheten av att tolka uttrycket i hadisens mening har givit olika tolkningar av denna tolkning. Dessa kan sammanfattas som följer:
a)
Genom att begå en ond gärning kommer ingen att närma sig dig.
b)
Det onda kan inte ensamt tillskrivas dig. Till exempel:
”O, apornas Herre, o, ondskabarnas Herre”
säger man inte.
c)
Ond kan inte höja dig. Endast goda ord och goda gärningar kan höja dig.
d)
Det som är ont, är inte ont i förhållande till dig/din visdom. Det är ont i förhållande till skapade varelser.
(se Nevevi, Şerhu Müslim, 6/59, el-Aynî, Şerhu Süneni Ebi Davud, 3/368; Tuhfetu’l-Ahvezî, Şerhu Süneni’t-Tirmizi, 9/267)
– Det finns dock många bevis på att Gud är skaparen av både det goda och det onda. Några av dessa är:
1) ”Men det är ju Gud, den Högste, som skapat er och det ni gör.”
(Saffat, 37/96)
I den nämnda versen sägs det att Gud skapar även människors handlingar. Människors handlingar kan vara goda eller onda.
Som Ibn Taymiyyah och Sad al-Teftazani har påpekat, motsäger uttrycket i denna vers den Mutazilite-uppfattningen som tillskriver människan skapandet av det onda.
(se Ibn Hajar, Fethu’l-Bari, 13/531)
2)
Som Beyhaki också påpekade,
a) ”Oavsett om ni gömmer era ord i era hjärtan eller uttrycker dem öppet, är det detsamma. Ty Gud känner djupaste djup i hjärtan. Skulle Han som skapade skapskaran inte känna den?”
(Fastighet, 67/13-14)
I de verser som översätts med detta, sägs det att Gud känner alla människors ord, vare sig de är hemliga eller öppna, och det betonas att den som skapat allt, känner allt. Eftersom det onda också befinner sig inom Gud’s kunskap, bör man erkänna att Gud är dess skapare.
Dessutom, i versen
”Förvara era ord i era hjärtan”
Det är de onda orden som avses i versen. För människor tvekar inte att öppet uttrycka sina vackra ord, men de gömmer sina onda/skadliga ord.
Detta betyder att versen tydligt indikerar att även ondskan skapades av Gud.
(jämf. Ibn Hajar, vers)
b) ”Han är den som skapade döden och livet för att pröva vem av er som skulle utföra de godaste gärningar.”
I vers 2 i sura 67 (Al-Mulk) betonas att Gud är skaparen av döden, liksom av livet. Döden är i sig ett ont för de troende – även om den i slutändan kan vara till det goda. Gud har skapat döden, som är ont.
(se Ibn Hajar, ay)
c)
”Sanningen är att allt är Hans skapelse, och Han vet allt.”
(Enam, 6/101)
I den översatta versen berömmer Gud sig själv genom att påstå att han ”har skapat allt och vet allt”.
Därför är allt som Gud berömmer sig själv med, sant. Det vill säga, Gud har skapat allt, precis som Han vet allt.
(se Ibn Hajar, ay)
3) ”Säg: Jag söker skydd hos morgonens Herre, mot det onda i det Han skapat.”
(Al-Falak, 114/1-2)
I den översatta versen antyds det att även det onda skapades av Gud.
I själva verket har islamiska teologer i allmänhet tolkat begreppet ”sharr” här som ”helvete, Iblis/Djävulen eller all typ av ondska som kommer att inträffa i denna värld och i det kommande livet”.
(se Maverdi, Razî, Kurtubî, Ibn Kesir, kommentaren till den aktuella versen)
Enligt dessa tre tolkningar är det alltså Gud som skapat det onda. Ty Iblis/djävulen är – ur ett visst perspektiv – ond. Helvetet är – ur ett visst perspektiv – ond. Den andra tolkningen är redan tydlig. Gud skapade både djävulen och helvetet.
– De som tillhörde den Mu’tazilistiska skolan har, i syfte att rena Gud, inte tillskrivit honom skapandet av det onda, men å andra sidan…
att erkänna andra skapare, vilket är polyteism
har de kommit in.
4) ”Varje själ skall smaka döden. Vi prövar er med ont och gott, för att se hur ni reagerar. Till slut skall ni ställas inför oss.”
(Profeterna, 21/35)
I den översatta versen antyds det att Gud skapade även det onda.
Klicka här för mer information:
– Vad menas med att Gud skapar det goda och det onda?
– Är det Gud som skapar det onda?
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
