– Är viljan irrelevant här?
Vår käre bror,
Först och främst bör vi konstatera att ödet kan utkräva rättvisa medan människor begår orättvisor. Till exempel begår en man en mord i det förflutna, gömmer det och slipper straff. Människor vet inte att han är mördare. Efter en tid sätts han i fängelse för en händelse som han inte har med att göra och som han är helt oskyldig i. Han har dock ingen koppling eller anknytning till händelsen.
Här är
ödet
, den här mannen i det förflutna
straff för det begångna mordet
som dömmer honom i detta fall, är det rättvist. Att i samma fall förtala honom är
de som orsakar att han hamnar i fängelse
så, till honom/henne
förföljt och förtalst
De har alltså dömt honom för en gammal och dold felaktighet, medan människor kastade honom i fängelse på grund av orättvisa och förtal.
Då är det så att ödet är rättvist i att denna man hamnade i fängelse, medan människan är grym. Vi kan betrakta de olyckor och svårigheter som drabbar oss i livet med detta perspektiv.
Om vi betraktar ämnet som behandlas i frågan ur detta perspektiv,
tyrann av egen fri vilja
till en annan grym person
tyranni
under tiden,
Gud är rättfärdig.
Enligt en berättelse som berör ämnet i frågan, är det så här:
”Den orättfärdige är Guds rättvisa på jorden. Gud straffar honom med den.”
(från andra)
hämnas. Sedan
(doner)
, och då ska jag hämnas på honom.”
(se Keşfu’l-Hafâ, 2/64)
Detta uttalande har också rapporterats i andra formuleringar som indikerar att det är svagt, men det finns autentiska överleveranser som stöder denna mening, och
”Så här låter Vi de förtryckare jaga varandra på grund av deras (synder) som de har begått.”
(Al-An’am 6:129)
Det har sagts att versen i fråga stöder innebörden av denna överlevering.
(se Keşfu’l-Hafâ, ay)
En hadis-i kudsī som stöder denna tolkning lyder som följer:
”Den ärorika och mäktiga Gud har sagt:”
”Jag hämnas på dem som hatar mig, och jag hämnas på dem som hatar mina.”
”
(Mecmeu’z-Zevâid, 7/289)
Eftersom Allahs budbörd, profeten Muhammed, fred och välsignelser vare med honom, brydde sig mycket om sin ummah (samhälle), väckte han deras uppmärksamhet med sådana nyheter och ville i princip säga:
”När profetens ummah förtjänar straff, skickar Gud tyranner över dem för att straffa dem.”
Ja, den orättfärdige är Allahs svärd. Först hämnar han sig med honom; sedan vänder han sig mot honom och hämnar sig. Det vill säga, den orättfärdige blir inte strafflös för sin orättvisa; men Allah låter först dessa orättfärdiga härja bland de troende. Sedan griper han dem och kastar dem i djupet. För att de ska undvika ett sådant eländigt slut, varnar profeten (fred och välsignelser över honom), profeten av barmhärtighet och nåd, sin ummah, och råder dem att avstå från handlingar som väcker Allahs vrede, och varnar dem för de olyckor och katastrofer som kommer över dem, och förklarar orsaker till dessa händelser, och ber dem att undvika dem.
Det betyder att Gud ibland straffar en tyrann genom att sätta en annan tyrann över honom. Gud låter tyrannen straffas av en annan tyrann, och detta leder till deras förtappelse och olycka.
Alla tyranner, såsom den syndiga tyrannen som förtrycker sig själv, den förtryckande härskaren som förtrycker sitt folk och den bedräglige handlaren som förtrycker människor i sin handel, faller under hotet i denna vers. När folket befinner sig i en förtryckt situation, skickar Gud en annan tyrann över dem.
(se Razi, Mefatih, kommentar till den aktuella versen)
Slutsatsen är att detta är en varning för de orättfärdiga. Om de inte upphör med sin orättvisa, kommer Gud att skicka en annan orättfärdig mot dem. Detta är nämligen vad som anges i följande vers:
”Säg: ’Om Allahs straff kommer över er plötsligt eller öppet, vem kommer då att gå förlorad utom de orättfärdiga?'”
(Al-An’am 6:47)
Allah, för att den orättfärdige ska omvända sig
fördröjning
även om han/hon/det/de gav, aldrig
försummar inte
En muslim,
Även om man är förtryckt, ska man aldrig bli en förtryckare, och bör heller inte bli det.
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
