– Vers 59 i Sura Yunus:
”Vad säger ni till att ni betraktar en del av det som Gud har skänkt er som tillåtet och en del som otillåtet? Säg: Har Gud gett er tillåtelse till detta, eller förtalar ni mot Gud?”
– Vad handlar den här versen om?
Vår käre bror,
Säg: ”Vad säger ni om de födoämnen som Gud har skänkt er, och som ni själva har betecknat som tillåtna och otillåtna?” Säg: ”Har Gud givit er tillåtelse till detta, eller förtalar ni mot Gud?”
(Jonas, 10/59)
Livsmedel
, kort sagt
”de välsignelser och möjligheter som människor har tillgång till”
Detta betyder att det är en nåd och en välsignelse från Gud att Han ger förtjänsten, och därför nämns detta i vers 59.
”nedladdning av försörjning”
Uttrycket kan ha sitt ursprung i det faktum att regn är nödvändigt för att odla grödor som frukt, grönsaker och spannmål.
Enligt Tabari pekar versen här på de grundlösa föreställningar och praxiser som de hedniska araber hade, ett exempel på vilka nämns i En’am-sura (6/136). De ansåg till exempel att en del av deras jordbruksutbyten och djur var förbjudna för dem själva eller andra människor, och att det var heligt för de avgudar vars beskydd de önskade; dessa delar användes bara för riter och underhåll av avgudarna. Versens huvudsakliga syfte är därmed att kritisera de hedniska arbernas godtyckliga förbud av vissa livsmedel. I princip är all mat som Gud har skapat tillåten.
(Zemahşerî, II, 194);
Rätten att förbjuda något tillhör Gud. Om Gud inte har tillåtit att något ska vara förbjudet, är det fel att påstå att det är förbjudet, som det står i vers 59.
”Att utfärda domar i Guds namn”
så har det bedömts; i vers 60 varnas de som gör detta att de bör tänka noga över vad som kommer att hända dem på domedagen.
(Diyanet-kommentaret, Korantolkningen, Tolkning av vers 59 i Yunus-sura)
Under Jahiliyyah-perioden förbjöd araber sig själva vissa saker som Gud ursprungligen hade tillåtit, genom att följa meningslösa seder och bruk. Till exempel frigav de ibland vissa kameler av olika skäl, och ridade inte på dem, drack inte deras mjölk och förbjöd sig själva att använda dem. Med komsten av Islam avskaffades dessa meningslösa seder. Gud fastslog att ingen kunde förbjuda det som Han hade tillåtit sina tjänare.
För att belysa att det är fel och meningslöst för människor att förbjuda det som Gud har tillåtit, baserat på deras egna åsikter, kan man citera följande hadis: Målik b. Nadle säger i detta sammanhang:
”En dag kom jag till Profeten i ett trasigt skick. Då sa Profeten till mig:”
– Har du egendom?
– Ja.
– Vad för slags varor har du?
– Alla slags varor. Kameler, slavar, hästar, får.
– När Gud ger dig en gåva, vill Han se dess resultat i dig.
Därefter fortsatte Profeten (fred och välsignelser vare med honom) sina ord och sade:
– Är det du som, när din stam föder sina kameler friska, tar en kniv och skär av deras öron och säger: ”Dessa är bahira-djur”? Eller skär du deras öron eller hud och säger: ”Dessa är sadma-djur”? Och gör du dem otillåtna för dig och din familj?
– Ja.
– Det som Gud har givit dig är tillåtet. Guds arm är starkare än din arm och hans svärd är vassare än ditt svärd.
– O Allahs budbördare, om jag besöker en man och han inte bjuder mig på mat och inte tar emot mig som gäst, ska jag då behandla honom på samma sätt som han behandlade mig när han besökte mig? Eller ska jag ta emot honom som gäst?
– Gästkött
befälte han.
(Ahmed b. Hanbel. Musnad, III, 473)
Som det framgår, förbjöd Profeten (s.a.v.) Malik ibn Nadle att betrakta kameler som harmlösa, trots att Gud hade tillåtit dem, och som han hade förklarat förbjudna i överensstämmelse med de hedniska sedvänjorna. Han förklarade att ingen kunde förbjuda det som Gud hade tillåtit. Detta är ett exempel. Liknande händelser är av samma slag.
(Tebri, kommentar till den relevanta versen)
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
