Vår käre bror,
Enligt Ibn Rushd,
Enligt enighet bland islamiska teologer måste de mirakel som bevisar att profeten är en sann profet, bevisas med förnuft. Ty profetens budskap är ett överleverat budskap. Och ett överleverat budskap kan bara anses som giltigt genom förnuftets prövning.
Det faktum att Koranen i princip prioriterar förnuftet och att alla ämnen ska accepteras av förnuftet, är ett bevis på denna sanning. Därför har islamiska teologer bettänt på följande punkt:
Med detta perspektiv är det möjligt att förstå Ibn Rushds mening med det han sa.
I islam är det nämligen de som besitter förnuft som är mottagare av de religiösa skyldigheterna. Förutsättningen för att vara mottagare är att ha ett fungerande förnuft som kan förstå budskapet. En person med en mentalsjukdom har varken religion eller ansvar. Med andra ord, utan förnuft har vägledningen inget värde, eftersom den saknar mottagare. Å andra sidan fungerar förnuftet även utan vägledning. Existensen av tusentals ateister är ett bevis på detta.
Det bör dock här nämnas att:
Det finns tre vägar till vägledning som Gud har skänkat mänskligheten.
Det som vi upplever genom våra sinnen, som kallas ”havass-ı selime”, kan vara bedrägligt. Vi vet att till och med våra starkaste sinnen, ögonen, ofta bedrar oss. Till exempel visar en stjärna som är många gånger större än jorden sig för oss som mycket liten. I slutändan har de rationella vetenskaperna visat deras storlek.
Denna vägledning till rätt tro är överlägsen de sinnesorganen.
Uppenbarelsernas sanning kan bara bekräftas genom förnuftet. Ur detta perspektiv kan man säga att förnuftet är överordnat uppenbarelserna.
Men när förnuftet har bekräftat profetämbetet av Muhammed (fred och välsignelser vare med honom) och att Koranen är Guds ord, så överlämnar det sig helt och hållet och lyder.
Ur detta perspektiv, av dessa tre vägledningar, är det ändå så att principen om inspiration är beroende av existensen av förnuft.
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
