Vår käre bror,
Färdighet
, betyder att känna igen, att veta.
Marifetullah,
Att känna Gud så som Koranen beskriver kan sammanfattas som att känna Hans attribut, namn och att inse att dessa är fullkomliga i evighet, samt att vara medveten om gudomliga sanningar.
Den troendes hjärta är upplyst av tron på Gud.
Detta är en mycket mer avancerad utveckling än att en blind öga öppnas eller att en dövande örat börjar höra; det är att själen möter sin Gud, tror på Honom och vet att den är Hans skapelse. Nu är det dags att ta avstånd i dalen av att lära känna Honom.
Koranen,
Mumin ger alltid lektioner i godhet.
Det börjar med Allahs namn och omedelbart med Allahs
Rahman
och
Han förkunnar att Gud är barmhärtig. Detta är en erkännande, det vill säga att känna Gud som den Barmhärtige och den Allbarmhärtige.
”Läs i din skapande Rabs namn!”
(Alak, 96/1)
med sin befallning har Allahs budbörd (s.a.v.) och genom honom hela hans ummet bemyndigats att göra framsteg inom kunskapens område. Vi är i denna bemyndigelse…
Rab
Genom att lära oss av Hans namn, läser vi först och främst den gudomliga fostran som manifesterar sig i oss själva. Vi läser våra ansikten, våra ögon, våra hjärtan, våra själar, vårt blod, våra celler. Vi läser om Rättfärdighetens barmhärtighet och godhet, Den Heliges barmhärtighet och godhet, som fostrar allt på det vackraste och mest fördelaktiga sätt. Ju mer vi läser, desto mer ökar vår kunskap om Hans fostran och Hans barmhärtighet. Vi kan se Hans godhet vackrare, tydligare och klarare.
I versens fortsättning står det att vi bör tänka i förundran över att vi skapades ur en liten droppe. Vi förundras över Guds godhet och barmhärtighet, som placerade oss med allt vi är i den lilla koden och sedan översatte den och placerade varje organ på sin plats.
Rab
Dessa tankar om hans namn leder oss till Surah Al-Fatiha. Vår Herre,
”Rabb-ül-âlemin”
Vi känner Honom som vår Herre, men Han är också Herre över hela djur- och växtriket. Han är Herre över himmel, jord, andevärlden och djinnvärlden, över Tron, Stolen, Paradiset och Helvete. Ju mer vi tänker på detta, desto mer framsteg gör vi i kunskapen om Honom.
Rab
Detta är bara ett av Guds namn. Vi reflekterar på samma sätt över de andra namnen och manifestationerna. Precis som vi känner Gud som Herre,
Rezzak, Muhyi (livgivaren), Kerim och Kadir
Vi känner dem också som attributer. På detta sätt ökar vår kunskap ytterligare. Sedan tänker vi att alla dessa namn härstammar från gudomliga attributer. Vår kunskap fördjupas och utvidgas i attributernas sfär. Och slutligen, genom att veta att alla dessa attributer tillhör en enda väsen, inträder vi i sfären av monoteism och känner Gud som den enda väsen som inte liknar någon av sina skapelser, och som inte har någon likhet eller motsvarighet, inte ens i sin väsen, precis som sina attributer.
Att vetenskapsmännen sedan världens skapelse har funderat över de ting som Gud skapat och dagligen gör nya upptäckter, och att de med varje dag lär känna skapelsens värld lite mer, visar att det inte finns något slut på att lära känna Gud, skaparen av allt detta, och att fortsätta att fördjupa sig i Hans kunskap. Vid den sista etappen av profetens (s.a.v.) mirakel, Mi’raj, …
”Jag fick inte lära känna dig ordentligt.”
Genom att beordera detta lär han oss att detta fält är oändligt och att vi absolut inte ska betrakta vår kunskap som tillräcklig, utan att vi ska fortsätta på denna väg tills slutet av våra liv.
Klicka här för mer information:
MÂRİFETULLAH
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
