– Bediüzzaman säger att man bör stilla sitt ego och låta sin själ, sitt hjärta, sin intelligens och sin innersta väsen nå sina ursprungliga hemvist, sina eviga hem och sina andliga älskade.
– Vad är själ, hjärta, sinne och hemlighet, finns det skillnader mellan dem och hur ska vi använda dem på rätt sätt?
– Vad betyder det att nå sina finansiella mål, sitt ursprungliga hemland, sin eviga boplats och sina andliga vänner?
Vår käre bror,
Som en allmän sammanfattning kan man säga att var och en av dessa fyra ord har två betydelser:
HJÄRTA:
Detta ord har två betydelser:
1)
Det är en fysisk, speciell köttbit, formad som en tallkotte, som sitter på vänster sida av bröstkorgen. Detta är ett ämne som hör till medicinens domän och är av intresse för läkare.
2) Den andra innebörden av hjärtat:
Det är en andlig, gudomlig nåd. Denna gudomliga nåd, som även har en koppling till det fysiska hjärtat, är i sig en mänsklig sanning. Det är den enda mekanismen i människan som uppfattar, vet och är kunnig. Det är också den som gör människan till mottagare av prövningar, straff, tillrättelser och erbjudanden, och som gör henne ansvarig för dem.
SJÄLEN:
Ordets ”själ” har också två betydelser:
1)
Det är ett subtilt, andligt sinne. Liksom ljuset från en lampa i ett hus belyser hela huset, så sprider detta subtila sinne, som befinner sig i det fysiska hjärtat, sig genom nervsystemet till kroppens andra delar, genomströmmar varje del och förser dem med ljus, känsla, syn, hörsel och lukt.
2)
Andra innebörden av själen:
Den vetande, insiktsfulla personen är en finurlig skapelse.
”Säg: ’Anden är under min Herres kontroll.'”
(Isra, 17/85)
I versen som översätts med [versens innehåll] pekas det på att själen är en gåta. Det är ingen som bör avslöja denna gåta om själen, vars sanning inte har blivit uppenbarad av Profeten (fred och välsignelser vare med honom).
(Gazali, Ihya, 3/3-4)
UNDERBAR
: Denna term används också i olika betydelser. De två betydelserna som är relevanta för oss är:
1)
En tolkning är att själen är en mekanism som innefattar den begärliga och den vredgärdiga kraften i människan. Särskilt sufis tolkar själen i denna mening som källan till allt ont och anser att kampen mot den är nödvändig.
”Din största fiende är ditt ego som befinner sig mitt emellan dina sidor.”
(Bayhaqi, Zühd)
Den själ som denna hadis, som återfinns i överleveringen, pekar på hör till den första betydelsen.
”Den onda själen”
får sitt namn.
”Jag kan inte befria min själ från skulden, ty den är alltid benägen till det onda.”
(Josef, 12/53)
I den nämnda versen återges profeten Yusuf’s bedömning av detta ego.
2) Den andra betydelsen:
Det är en andlig subtilitet som uttrycker och förklarar människans sanna natur.
Denna typ av själ har också flera grader:
a)
Den anklagande själ:
Denna typ av själ ser ägarens fel och tillrättar/tillrättar/tillrättar honom.
”Jag svär vid den själ som ständigt tillrättar.”
(Domedagen, 75/2)
I versen med den innebörden pekas det ut på denna grad av själ.
b) Nefs-i Mutmainne:
Denna rang uppnås och man benämns med detta namn när man har motstått olagliga begär och önskningar, och har funnit lugn och trygghet genom att underkasta sig Guds bud.
”O, du lugna själ! Vänd dig till din Herre, nöjd med Honom och med Hans goda behag!”
(Al-Fajr, 89/28)
I versen med den innebörden pekas det ut på denna grad av själ.
Kort sagt: Nefs-i Emmare, som nämns i den första betydelsen, har förkastats, medan Nefs-i Levvame och Nefs-i Mutmainne, som nämns i den andra betydelsen, har berömts.
(Återupplivning, 3/4)
INTELLEKT:
Av de olika betydelserna av detta uttryck är det dessa två som intresserar oss:
1)
Första betydelsen:
Förnuftet uttrycks ibland som en absolut och används i betydelsen att känna sanningarna om ting. I detta avseende är det en egenskap av kunskapen, vars säte är hjärtat.
2)
Den andra betydelsen:
Det uppfattas som en mekanism för att förstå kunskap. I detta avseende förstås det som hjärtat självt, som är en latifa-i Rabbaniye (en gudomlig nåd).
(Återupplivning, 3/4)
Bediuzzaman har gjort följande uttalanden om ämnet:
”Med hjärta menas;
sanevberî
(som en tallkotte)
Det är inte bara ett stycke kött. Det är snarare en gudomlig nåd, vars känsla manifesteras i samvetet och vars tankar i hjärnan. Därför, det stycke kött som innefattar denna gudomliga nåd, kallas hjärta, och det har en sådan subtilitet att tjänsten som denna gudomliga nåd utför för människans andlighet är lik den tjänst som den andliga delen utför för kroppen. Ja, precis som den andliga delen, som sprider livets vatten till alla delar av kroppen, är en livets maskin, och det materiella livet beror på dess funktion. När den stannar, faller kroppen också. Liksom den gudomliga nåden väcker till liv och belyser den samlade helheten av handlingar, tillstånd och andlighet med ett verkligt livets ljus; när ljuset av tron slocknar, förblir dess väsen som en staty, ett livlöst, stillastående lik.”
(se İşaratü’l-İ’caz, s. 77-78)
När det gäller begrepp som Sırr och Ehfa:
”Letaif-i Aşere;
Imam-ı Rabbanî beskriver hjärta, själ, sär, hafî, ahfâ som var och en av de fyra elementen i människan, och han nämner kortfattat den andliga förfining och de tillstånd som hör till varje stadium i andlig resa och sökande.”Jag ser själv att det finns många subtiliteter i människans sammansatta väsen och livskraft. Tio av dem har blivit kända. Ja, till och med de vismen och lärda har, i en annan form, grundat sin visdom på dessa tio subtiliteter, som de kallar de fem yttre sinnen och de fem inre sinnen, som är fönster eller förebilder för dessa tio subtiliteter. Ja, de tio subtiliteter som är bekanta bland vanliga och insatta människor, har en koppling till de tio subtiliteter som är kända bland de som följer den mystiska vägen. Till exempel, om man till subtiliteter som samvete, nerver, känsla, förnuft, lust, begär och vrede lägger till subtiliteter som hjärta, själ och hemlighet, så visar det de tio subtiliteter i en annan form. Förutom dessa subtiliteter finns det många fler, som blixt, gnista och den känsla som föregår händelsen…”
(se Barla Lahikası, s. 347-348)
Båda dessa begrepp nämns i Koranen:
”Om du avslöjar en hemlighet, så veta att Gud känner till det som är dolt och det som är öppet.”
(Taha, 20/7)
I sin tolkning av denna vers har Razi följande åsikter:
Egendom delas i huvudsak in i tre kategorier:
Cehri/öppen, sirri/hemlig, ahfa/ännu hemligare.
Det kan också vara så att det som människor avslöjar kallas ord, medan det som de håller hemligt kallas hemlighet och konspiration.
Razi, som presenterar många tolkningar, ger oss även följande information:
“
Hemligheten:
Det är det som en person har bestämt sig för att göra i sitt inre och som han eller hon håller hemligt.
Ahfa
”Icke desto mindre: Det betyder fortfarande något som personen behåller för sig själv, men som inte har nått graden av fast beslutenhet. Andra menar motsatsen. Enligt dem är den hemliga saken lättare än den som är en personlig hemlighet, så länge den hemliga saken inte har blivit en del av personens innersta hemlighet.” (Razi, kommentar till relevant passage)
Människan har sin sorg och sin glädje i två former:
1. Ulvi
2. Den lägre
Till exempel är den sorg som uppstår vid återföreningen med den älskade en högre sorg, medan den sorg som uppstår på grund av brist på vänner är en lägre sorg.
Den sorg som uppstår på grund av de hjärnslösa problem som den materialistiska filosofin orsakar kan vara ett exempel på det andra.
Å andra sidan är den lägre, jordiska glädjen som människor upplever i en miljö som en bar, där de njuter av läckra förtjusningar, uppenbar för alla att se. Men denna glädje är en lägre, jordisk glädje.
Den glädje som hjärtat och själen, förnuftet och mysteriet känner när de vänder sig mot paradiset, deras ursprungliga hemvist, och möter Gud, är en högre glädje.
Därför, Koranen tystar ner den onda själen,
Den uppmuntrar själen, hjärtat, förnuftet och den innersta delen av människan på ett ömt, artigt och oskuldsfullt sätt att nå de höga ting, deras ursprungliga hemland, deras eviga hemvist och deras andliga vänner. Och denna uppmuntran är den glädje som den mirakulösa Koranen, som leder människan till paradiset, evig lycka och att se Guds ansikte, ger.
Därför uppmuntrar Koranen, på ett varsamt och artigt, oskuldsfullt sätt, själen, hjärtat, förnuftet och den innersta delen av människan att tysta den lägre själen och att sträva efter att nå de högre ting, sitt ursprungliga hemland, sina eviga hem och sina andliga vänner. Denna uppmuntran är den glädje som den mirakulösa Koranen, Koranen som är ett mirakel i sin uttryckskraft, ger, och som leder människan till Paradiset, evig lycka och visionen av Guds skönhet.
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
