Vår käre bror,
Muhabbetullah,
Det är ett gudomligt ljus som uppstår i hjärtat i proportion till förståelsen och uppskattningen av Allahs fullkomlighet och skönhet.
Genom denna kärlek befrias den mänskliga själen från sorg och leda. Den uppnår ren glädje och frid. Den starkaste orsaken som leder den mänskliga själen till dygd är,
Det är kärleken till Gud.
Gud har placerat en förmåga till oändlig kärlek i människans hjärta. Denna oändliga kärlek är dock endast avsedd för Gud, som är fullkomligt i sin väsen och sina attributer.
Med andra ord, den kärleksförmåga som människan har fått är avsedd för att älska Gud.
Människan älskar något antingen för dess fullkomlighet eller för den njutning och nytta hon erhåller därav. Till exempel älskar en muslim profeterna, de heliga, de vise och de förtjänta personerna för deras…
”fullkomlighet-mogendel-dygd”
Han älskar för att han älskar. Han älskar dem som har visat honom godhet, för den godhet och barmhärtighet han har mottagit från dem. Han älskar den mat och frukt han äter för dess smak. Människan vet med sin förnuft och sitt samvete att alla dessa varelser, vars fullkomligheter han beundrar, vars godhet han är nöjd med och vars smak han uppskattar, är från Gud. Han har skapat dem alla. All fullkomlighet, skönhet och godhet som manifesteras i dem kommer från Honom.
Därför ska människan sin oändliga förmåga till kärlek ägna i första hand åt Gud, och alla andra varelser, välsignelser och goda gärningar som är värda kärlek, ska hon älska för Guds skull. Varje oskaddad förnuft och samvete accepterar denna sanning.
Därför vi muslimer, i Allahs namn, hyllar Profeten (fred och välsignelser vare med honom) i främsta rummet, liksom de Fyra Kaliferna, Ahl al-Bayt och alla de heliga Sahaba.
”Gud älskar dem och vill att vi ska älska dem”
Vi älskar dem för Guds skull. Om vi älskar dessa personer inte för Guds skull, utan bara för deras personligheter, då hamnar vi i samma fara som kristendomen. För de älskar Jesus (a.s.) inte som Guds budbärare, som Guds sändebud, utan – gud förbjude – som Gud. Genom att göra honom till en partner till Gud, avfaller de från religionen.
Varje muslim bör noggrant överväga följande:
Koranen har satt gränser för människors alla världsliga och andliga situationer. Den har satt gränser för deras tal, deras ätande och drickande, deras handel, liksom den har satt gränser för deras tanke- och känslovärld.
Till exempel har han infört mått och ordning i samtalet:
En muslim kan inte ljuga. Han har satt gränser för sin tankevärld: Han kan inte föreställa sig Guds väsen, natur och hur Han är. På samma sätt har han satt gränser för hur mycket han kan älska Gud och hur mycket han kan vara rädd för Honom.
Måttet för kärleken till Gud är att ”göra goda gärningar”, och måttet för fruktan för Gud är ”taqwa”, det vill säga att avstå från synder.
Angående ämnet
”Mått i kärleken”
Vi anser att det är värt att stanna ett tag vid detta.
Vi muslimer älskar endast Gud, och det är en oändlig och ovillkorlig kärlek.
Sedan älskar vi vår Profet (s.a.v.). Men, honom (s.a.v.).
– Gud förbjude –
Vi älskar honom inte som en gud, utan som Guds tjänare och budbärare. Vi tror att alla hans ädelheter inte kommer från hans egen väsen, utan från Gud. Vi vet att han (fred och välsignelser över honom) är den bredaste spegeln för manifestationen av Guds namn och attributer, och därför älskar vi honom mer än vårt liv, vår egendom och våra släktingar, kort sagt, mer än allt.
Efter Gud och Hans budbörd älskar vi de andra profeterna, sedan de fyra kaliferna, sedan de övriga Sahaberna. Sedan älskar vi alla Walierna och de troende, i proportion till deras rang… Slutligen, i vår kärlek, följer vi de måttsatser som Islam har fastlagt.
Vad gäller hur man ska älska Gud, så har Koranen satt upp följande måttstock:
”Säg: Om ni älskar Gud, följ då mig, så skall Gud älska er och förlåta era synder. Gud är Förlåtande, Barmhärtig.”
(Al-Imran, 3:31)
I en tolkning av ovanstående vers sägs det:
“Om ni har tro på Gud (cc), kommer ni säkert att älska Gud. Och om ni ska älska Gud, kommer ni att leva som Gud vill. Och det sättet att leva som Gud vill, är att likna Gud. Och att likna Gud, är att följa Gud. När ni följer Gud, kommer Gud att älska er. Ni älskar Gud, så att Gud ska älska er.”
(Lem’alar, s. 21)
Som det framgår av denna vers och dess tolkning, är vägen till att älska Gud att sträva efter att följa Profeten (fred och välsignelser över honom). En troende älskar Gud genom att likna Profeten i tro, moral och tillbedjan, och genom att tillämpa alla hans föreskrifter i största möjliga utsträckning. Storheten hos de ädlaste följarna (Sahaba) ligger i deras höga grad av efterföljd av Profeten. I detta sammanhang har Ali (ra) och Ahl al-Bayt en mycket speciell plats. Därför är det en plikt för varje troende som älskar dem att följa Profeten (fred och välsignelser över honom) liksom de.
Slutsatsen är att vår Profet (s.a.v.) är förebilden för den människa som Gud älskar och godtar. En troende älskar Gud och vinner Hans kärlek i den mån han liknar den Högsta Guiden.
Att likna profeten, däremot,
Det är möjligt genom att följa hans hela Sunna, det vill säga hans handlingar, ord, moral och beteende.
Därför bör en troende som vill följa Sunnah till fullo vara som Profeten Muhammed (fred och välsignelser vare med honom).
-obligatorisk, rekommenderad, sunna-
Han kommer att be alla sina böner, faste, resa till Mekka om han är rik och betala zakat, läsa Koranen, älska dem som han älskar och inte älska dem som han inte älskar. Han kommer att sträva efter att följa hans moral så mycket som möjligt.
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
