1) I Enam 92 sägs det att de som tror på det här livet, tror också på det här Koranen.
– Men kristna och judar tror på livet efter döden, trots att de inte tror på Koranen. Finns det inte en filosofisk motsägelse här?
2) Vilken är dessutom sambandet mellan bön och det hinsidiga, att just bön, bland alla gudstjänster, lyfts fram i denna vers?
Vår käre bror,
Svar 1:
Det finns olika tolkningar av denna vers. En viktig del av dessa är:
a)
I princip fruktar de som tror på livet efter döden räkningen och straffet i det livet. Denna rädsla driver dem till tro.
(se Zemahşeri, relevant avsnitt)
b)
Den som tror på det hinsidiga, tror också på de belöningar och straff som Gud har lovat, samt på paradiset och helvetet. Den som tror på detta börjar undersöka och reflektera över Guds existens och enhet, samt sanningen i profetmissionen, för att vinna paradiset och undvika helvetet. Denna reflektion och undersökning leder honom till tro.
Dessutom, islamisk religion,
(efter bekännelsen)
Den är grundad på tron på det härvet. I ingen annan religion behandlas tron på det härvet i en sådan utsträckning.
Av denna anledning är islam och tron på det hinsidiga oskiljbara. Den som tror på det ena, måste tro på det andra. Ayet (versen) pekar på denna sanning.
(se Razi, Beyzavi, Ibn Acibe, Ibn Ashur, relevant avsnitt)
c)
Enligt vissa teologer är detta uttalande en tillrättagörelse och en varning till de polyteistiska folken i Mekka. Det poängteras att den verkliga orsaken till att Mekkas polyteister inte trodde på islam var deras brist på tro på det härvet. Det är nämligen inte rimligt att någon som inte tror på belöning och straff i det härvet ska bekänna sig till en religion, ta på sig dess skyldigheter, ge upp sin ställning, position och världsliga fördelar.
(se Razi, relevant avsnitt)
d)
Uttrycket i denna vers betyder:
De som tror på det härvet, är de troende som tror på Koranen.
Oavsett om de är av de som fick skriften eller inte,
Den som inte tror på Koranen, kan inte heller sägas tro på det hinsidiga.
Det beror på att ämnet om det härvetliga livet inte behandlas på ett så detaljerat och tydligt sätt i andra religioner som i Koranen.
Alltså, vad som avses med denna vers är:
De är de troende som tror på Koranen.
Det som följer
”De är nogrägna med att utföra sina bönder.”
Denna mening visar det också.
(se Ibn al-Jazari, al-Qurtubi, al-Maragi, relevant avsnitt)
Med detta uttalande indikerades att de som inte tror på islam, bland folket i Skriften (Ehl-i Kitab), inte heller har en giltig tro på det härvet.
e)
Enligt vissa teologer används i versen tro på islam och tro på det hinsidiga som nödvändiga förutsättningar för varandra. Därför,
Att tro på det hinsidiga kräver att man tror på Koranen.
För belöningen och straffet i det här livet och i det kommande livet beskrivs mest detaljerat och tydligt i Koranen.
(se Şevkani, relevant avsnitt)
f)
Vi kan sammanfatta detta ämne som följer:
Den sanna innebörden av den koppling som versen gör mellan tron på det hinsidiga och tron på islam är följande: Oavsett om det är folk av Skriften
(Judar och kristna)
Oavsett om det är så eller inte, den som innerligt och uppriktigt tror på det hinsidiga, tror därmed också på Guds existens och enhet. Ty det är Gud som skapar det hinsidiga och som belönar och straffar.
Den som tror att Gud skapat en plats för domedag, en härvet, måste tro på existensen av religioner. Ty utan religion finns ingen prövning. Utan prövning finns ingen belöning eller straff. Och utan dessa två finns ingen härvet.
Då,
De som tror på det härvet, måste tro på Gud, profeterna, böckerna och religionerna.
Att någon som tror på andra profeter inte tror på profeten Muhammed (fred och välsignelser vare med honom) är en allvarlig, oåterkallelig synd.
I synnerhet kräver en fast tro på det hinsidiga, på ett säkert sätt, att man tror på Koranen. För det finns ingen vackrare beskrivning av det hinsidiga än den som finns i Koranen.
Att någon som har sökt efter och hittat en silvergruva inte söker efter och hittar guldgruvan som ligger precis bredvid är ett problem med resonemang och logik.
Detta betyder att de som inte tror på islam, den religion som profeten Muhammed (s.a.v.) föresatte, heller inte har en stark och giltig tro på det härvet.
Svar 2:
I versen betonas två viktiga egenskaper hos dem som innerligt tror på det hinsidiga.
För det första,
Att tro på Koranen och profeten Muhammed (fred och välsignelser vare med honom)…
För det andra,
Att regelbundet utföra de fem dagliga bönerna.
– Att bönen särskilt nämns indikerar att den är en sammanfattning av alla andra gudstjänster och att den är mer förtjänsfull än alla andra.
– Den som med stark tro och uppriktighet utför bön, kommer genom denna bön att utföra även sina övriga religiösa plikter och hålla sig borta från synder.
– Att bönen särskilt betonas i versen indikerar att den, efter tron, är den största formen av tillbedjan i islam.
– Att bönen i haditerna benämns ”religionens pelare” och i koranen ”tecken på tro” visar att bönen är en mycket föredragen, belöningsrik och i efterlivet mest givande form av tillbedjan jämfört med andra.
(se de nämnda verken, relevanta avsnitt)
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
