Vår käre bror,
Surah At-Tawbah är en av de sista surorna som nedsteg. Den innehåller många verser om krig. Till exempel:
”Krigs förklara dem som de förklarat krig för er, och kriga mot dem som de krigar mot er.”
(Al-Tawbah, 9:36)
”När de heliga månaderna har passerat, slå ner de som tillbeder avgudar var ni än finner dem. Grip dem, fängsla dem, och vänta på dem vid varje utpost. Men om de omvender sig, och upprättar bönen, och betalar zakat, så släpp dem fri. Ty Allah är Förlåtande, Barmhärtig.”
(Al-Tawbah, 9/5)
Dessa två verser,
”Kital-ayatet” (eller ”Kital-ayat”)
eller
”Sabelversen”
är han känd för.
I vissa tolkningar och översättningar av Koranen anges det i förklaringen av de verser som förespråkar tålamod och förlåtelse under Mekka-perioden att de ”har upphävts av verserna om strid”, det vill säga att deras giltighet har upphört och de har förlorat sin bindande kraft efter att de efterföljande verserna som föreskriver krig nedsteg. I själva verket visar de verser som man säger är upphävda en fas, medan verserna om strid visar en annan fas.
Situationen är som följer:
Gud har föreskrivit tålamod när muslimerna är svaga och fåtaliga, och krig när de är starka. Dessa verser innebära ingen abrogering (upphävande av en äldre föreskrift).
Abrogation,
Det innebär att domen ska hävas på ett sätt som gör att den inte längre kan verkställas.
Eller, i en fråga som har föreskrivits av en viss anledning, är det inte en upphävning om en ny bestämmelse införs av en annan anledning.(1)
Även när muslimer begår misstag, gäller verserna som föreskriver tålamod och förlåtelse i svåra situationer fortfarande. Vi kan förstå detta bättre med ett exempel:
När vi reser med buss, till vår son/dotter
”Prata inte med chauffören!”
om vi säger det, även efter resans slut
”Prata med honom nu.”
Om vi säger så, upphäver inte vår andra mening den första. Det beror på att det handlar om två olika situationer. Under resan är det lämpligt att inte prata med chauffören, eftersom det kan leda till en olycka. När resan är slut, finns det ingen sådan fara, och man kan fritt prata med honom.
När man ger sig ut på en ny resa, gäller vårt ord fortfarande i sin helhet.
Källor:
1. Se Süyuti, II, 703-704; Introduktion till Korankunskap, Ensar Yay. Istanbul, 1983, s. 103-104; Rıza, X, 199; Mahmud Şeltüt, El-Kur’an ve’l-Kıtal, Daru’l Feth, Beirut, 1983, s. 85-88; Zeydan, Şeriatu’l-İslamiyye ve’l-Kanunu’d-Düveliyyi’l-Àmm, Müessesetü Risale, Beirut, 1988, s. 60.
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
