Vår käre bror,
Under bönen hålls händerna (som anses vara symboler för bönens himmel) öppet och separerat uppåt. Handflatorna hålls i balans vid brösthöjd, som ögonen på en våg, och väntar öppet på den gudomliga barmhärtighet som ska komma från himlen.
Det är dock inte heller emot sunna att ibland hålla dessa två händer nära varandra, i kontakt med varandra.
Profeten Muhammed (fred och välsignelser vare med honom) bad i båda fallen.
Men det verkar som om de oftast höll händerna isär.
I den shafiitiska skolan av islamiska teologi, liksom i andra skolor, är det föreslaget att man vänder handflatorna nedåt när man ber i böner som uttrycker rädsla. I den hanafitiska skolan är det dock bara tillåtet att vända handflatorna nedåt i böner om regn, inte i andra typer av böner.
Det är rekommenderat att lyfta händerna uppåt när man ber om regn. För i en haditshistorie om Anas sägs det:
”Profeten Muhammed (s) höjde aldrig sina händer i bön, förutom i bönen om regn. Vid bönen om regn höjde han sina händer så högt att man kunde se vitheten under armarna.”
(Vehbe Zuhayli. Islamisk Jurisprudenceenscyklopedi II/504)
Vid en regnbön kan man lyfta eller vända händerna beroende på den avsedda innebörden. Att lyfta händerna uppåt uttrycker en ivrig önskan, medan att vända dem nedåt symboliserar och representerar önskan om att regnet ska komma i önskad riktning, det vill säga till jorden.
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
