En dag satt jag hemma och tänkte för mig själv – gud förbjude – att Gud inte existerar, och jag trodde att jag bekräftade dessa ord i fem-sex sekunder. Det var en sådan känsla att jag trodde att jag hade bekräftat förnekelsen en stund, och jag drabbades av en fruktansvärd kris. Jag var jätteledsen för att jag hade förnekat Gud. Är en ögonblicksförnekelse en förnekelse? Jag erkänner nu Guds existens, men i det ögonblicket trodde jag att jag hade bekräftat förnekelsen i mitt hjärta. Är tro i hjärtat, eller måste förnuftet också bekräfta den?
Vår käre bror,
En människa begår inte blasfemi på grund av sådana tankar som kommer till henne i sinnet eller hjärtat.
En del av profeten Muhammeds (s.a.v.) följeslagare frågade honom:
”Vissa av oss har ibland tankar som vi inte kan tala om, för vi är övertygade om att det skulle vara synd att säga dem högt.”
Profeten Muhammed (s.a.v.):
”Är det verkligen så rädd ni är?”
frågade han. De som var där,
”Ja!..”
när han/hon sa:
”Detta (denna rädsla) kommer av tron (tvivel orsakar ingen skada).”
sa han.” (Muslim, Iman 209 (132); Abu Dawud, Adab 118)
Enligt en annan version:
”Lovad vare Gud, som förvandlar (Satanas) list till viskningar.”
(Abu Dawud, Adab 118, nr: 5112) har sagt.
Enligt en överlevering som Muslim har nedtecknat från Ibn Mas’ud (ra) är det så här:
”O, Guds budbördare, vi hör ibland röster i våra hjärtan, och vi skulle hellre brännas till kol eller kastas ner från himlen än att uttala dem (medvetet). (Skadar dessa tankar oss?)”.
sa de. Profeten (s.a.v.):
”Nej, det (din rädsla) är ett uttryck för äkta tro.”
svarade han.” (Muslim, ay)
Klicka här för mer information:
Hur kan jag bli av med tvångstankar? Jag tvättar min högra arm hur många gånger som helst när jag utför abdest, jag glömmer, börjar om, och så vidare. Ibland tar det mig femton minuter att utföra abdest. Vad ska jag göra i detta fall?
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
