Vår käre bror,
Maiz ibn Malik kom till Profeten (fred och välsignelser vare med honom) och
”Rensa mig.”
sa. Profeten Muhammed (s.a.v.)
”Välsignad vara du, gå bort och åkna Gud och be om syndernas förlåtelse.”
befällde han. Maiz kom snart tillbaka och
”O, Guds budbördare! Rens mig!”
sa han. Profeten (s.a.v.) skickade honom bort tre gånger till med samma ord. Vid den fjärde bekännelsen
”Vad ska jag rengöra åt dig?”
frågade han. Mâiz;
”Ur fängelset…”
sa. Profeten (fred och välsignelser vare med honom)
”Är detta ett tecken på psykisk sjukdom?”
frågade han. De sa att han inte hade någon sådan sjukdom.
”Kan han ha druckit vin?”
frågade han. En man steg upp och utförde en alkoholtest; han kunde inte upptäcka någon alkohol. Profeten (s.a.v.) frågade igen
”Har du begått äktenskapsbrott?”
frågade han. Mâiz
”Ja…”
gav han som svar. Därefter gav de ordern och Maiz stenades till döden.
Efter stenningen var Sahaberna delade i sina åsikter om honom. En del ansåg att Maiz var fördärvad, medan en annan grupp hävdade att han hade utfört den mest förtjänta bot. Denna motsatta uppfattning varade i tre dagar. Därefter kom Profeten (sas) till dem…
”Böj er i bön för Maiz ibn Malik.”
befällde han.
”Må Gud förlåta Maiz.”
sa de. Profeten (fred och välsignelser vare med honom) sade:
”Mauds ånger var så stor att den räckt för en hel nation om den hade delats mellan dem.”
(Muslim, Hudud, 22; as-Shawkani, Nayl al-Awtar, VII, 95, 109; az-Zayla’i, Nasb al-Raya, III, 314 och flg.).
Det finns följande visdomar bakom att Profeten (s.a.v.) inte straffade den som begått äktenskapsbrott bland hans följare omedelbart.
– Majs
”Rensa mig.”
har han sagt. Han nämnde inte att han begått äktenskapsbrott i början. I sin fjärde bekännelse
”Vad ska jag rengöra åt dig?”
frågade han. Mâiz;
”Från fängelset.”
sa han.
– I islam är straff som stening en avskräckande och svår straffåtgärd. Vid tvivel upphävs dessa straffar och hämnåtgärder.
”Sänk straffdomarna med tvivel i den utsträckning ni har makt.”
(Abu Dawud, Salât, 14; Tirmizi, Hudud, 2).
Detta är mänskliga rättigheter.
”I tvivel faller domen till den åtalades fördel.”
Han uttryckte det på detta sätt. Vår profet (fred och välsignelser vare med honom) undersökte om det fanns någon situation som kunde ge anledning till tvivel i fallet med den sahaben som erkände att han begått äktenskapsbrott, och därefter gav han sin dom.
Vad gäller avhuggingen av den stöldskyldiga kvinnans hand;
”En kvinna som tillhörde stammen Mahzum sorgade Quraysh (stammen). De sade:
”Vem ska gå till Profeten (Muhammad) och tala för den här kvinnan (för att föreslå en förlikning)?”
De sade: ”Ingen utom Usamah ibn Zayd, den älskade (sahabiten) av Profeten, vågar ta sig an detta.” Usamah
(för att tala i kvinnans försvar)
Han talade med Profeten (fred och välsignelser vare med honom). Då sade Profeten:
”Förbade du (med din förespråkning) att en av Guds gränser skulle överskridas?”
Därefter steg han upp och höll en predikan för oss. Sedan sade han:
”Från dem som var före er”
(hederlig)
när någon begår stöld
(den skyldige)
skulle de lämna.
(I god tro och trofasthet)
Om en svag person stul, tillämpade de straffet. Men jag svär vid Gud, om Muhammeds dotter hade stulit, hade jag klippt av hennes hand.
(As-Shawkani, Nayl al-Awtar, VII, 131, 136).
I detta fall begär man att straffet för den kvinna som befunnits skyldig ska hävas. Detta strider mot en grundläggande princip i islam.
”Alla är lika inför lagen.”
Domningen har verkställts på bästa sätt.
Oavsett vilken stam personen tillhör eller vilken position han eller hon innehar, så ska straffen verkställas om brottet har bevisats.
Rättvisa kräver det.
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
