Vår käre bror,
Al-Zakat av vetenskapen,
Vi bör först leva det vi har lärt oss i våra egna liv, och sedan förmedla den kunskapen till andra. Vi måste lära de som inte vet, de goda och sanna sakerna som vi vet, på bästa sätt. För almsgivningen av kunskap är att lära de som inte vet. Den som uppmanar till det goda och förhindrar det onda, bör själv utföra de goda handlingar han rekommenderar och inte begå de onda handlingar han fördömer! Om han gör det, kommer hans ord inte att ha någon effekt. I Koranen sägs det:
”Behöver ni verkligen bli påminda om att vara goda mot andra, medan ni själva glömmer det?!”
(Al-Baqara, 2/44)
Att studera för att skryta och visa överlägsenhet gentemot andra är dock ogiltigt (makruh).
Det finns ingen annan religion som Islam som lägger så stor vikt vid kunskap.
Ordets ”ilm” (vetande) förekommer hundrafem gånger i Koranen. Om man räknar med andra ord som härstammar från samma rot, blir antalet 859. Dessutom…
”förnuft, tanke, minne”
Ord som dessa nämns mycket i Koranen.
Enligt islam är kunskap och visdom en troendes förlorade egendom;
Den troende tar den, oavsett var han hittar den, utan att bryta sig om platsen eller den som säger den. Ursprunget till all ondskab, ja till och med avsaknad av tro och polyteism, är okunnighet och ignorans. Den som vet vad avsaknad av tro betyder, blir inte en icke-troende. Den som vet vad polyteism betyder, gör inte andra lika med Gud, och dyrkar inte någon utom Gud. Därför står det i Koranen…
”Var inte en av de okunniga.”
(En’âm, 5/35)
så har det föreskrivits. Som Koranen uttryckligen säger:
”Endast de lärda bland mina tjänare fruktar Gud.”
(35:28).
I Koranen hyllas alla typer av kunskap, och det anges tydligt att de som vet inte kan vara lika med de som inte vet:
”Kan de som vet och de som inte vet någonting någonsin vara lika?”
(Surah Az-Zumar, 39/9).
Islam har höjt värdet av vetenskap, vetenskapsmän och de som söker kunskap. I Koranen…
”Gud höjer de bland er som tror och de som har kunskap.”
(Se Kampen, 58/15)
Profeten Muhammed (fred och välsignelser vare med honom) har i sina hadiser (religiösa överleveranser) sagt:
”Den som beges ut på en resa för att söka kunskap, öppnar Gud för honom dörrar till paradiset. Änglar sträcker ut sina vinglar på jorden av glädje och ödmjukhet inför den som söker kunskap. Allt i himmelen och på jorden, ja till och med fiskarna i vattnet, ber Gud om barmhärtighet för den vetkunnige. Den vetkunniges överlägsenhet över den som dyrkar Gud utan kunskap är som månen på sin fullmåne över de andra stjärnorna. De vetkunniga är arvingarna till profeterna. Profeterna lämnade inte efter sig varken guld eller silver, de lämnade bara kunskap som arv. Den som har mottagit kunskap har mottagit något stort och värdefullt.” (Abu Dawud, Ilm, 1)
.
”Den som lämnar sitt hem eller sin hemstad för att söka kunskap, befinner sig på Guds väg tills han återvänder.”
(Tirmidhi, Ilm, 2).
”De lärda är jordens lyktor och profeternas efterträdare. De är mina och de andra profeternas arvingar.”
(Keşfü’l Hafâ, H. No: 751).
I islam studerar man för att vinna Guds goda behag och för att handla i enlighet med det. Profeten Muhammed (fred och välsignelser över honom) bad i sina böner;
”O Gud, låt mig dra nytta av det Du mig har lärt, läs mig kunskap som mig nytta gör, och öka min kunskap.”
(Tirmidhi, Da’wat, 128);
”Jag söker skydd hos Gud från nyttafritt kunnande.”
(Tirmidhi, Da’wat, 68) brukar han säga.
Det framgår att kunskap är nyckeln till lycka i detta liv och i det kommande. Kunskap är den mest föredragliga av alla handlingar. I ljuset av ovanstående bud och ord kan man säga att islam och kunskap är två oskiljbara ting.
Denna värld är jordbruksmarken för det hinsidiga livet och början av vägen till Gud. För att upprätthålla ordningen i världen finns det ett antal principer som har angetts. I denna värld är det endast genom kunskap som man kan uppnå den kraft som ordnar och förenar människor i alla deras ekonomiska, sociala, religiösa och världsliga angelägenheter.
Kunskap renser själen från onda och fördärvliga laster; den upplyser människan och leder henne till god moral, och den lär henne hur hon ska belysa vägen till det härliga livet. Kunskap är en av Guds fullkomliga attributer. Profeterna och änglarna är hedersvärda tack vare kunskap. Man närmar sig Gud genom kunskap. Kunskap är i sig själv en dygd.
En vis man är den som visar den okunniga mängden den sanna och rätta vägen.
”Meddela människorna det som din Herre har visat dig av sanningen.”
(Al-Maida, 5/67)
Han följer i spåren av profeten, som mottog gudomliga bud.
Hålla kunskapen hemlig:
Är det en plikt för vetenskapsmän att dela med sig av sin kunskap till andra? Eller med andra ord, är det en förkastlig och straffbar handling att dölja kunskap?
I Koranen har det nedstigit verser om detta ämne, som gäller judar och kristna, men vars innebörd även omfattar muslimer. Imam Suyuti
”Den utvalda pärlan”
I sin bok citerar han Ibn Abbas, som berättar att Muaz ibn Jabal och några av de tidiga muslimerna ställde frågor till en grupp judiska lärare om vissa föreskrifter i Tora. Judarna gömde denna information och vägrade att berätta. Därefter blev följande vers nedställd:
”De som döljer de tydliga bevis och den vägledning som Vi har skrivit ner i Boken, efter att Vi har klargjort dem för människorna – på dem kommer Allahs förbannelse, och alla som kan förbannar dem. Men de som ändrar sig och förbättrar sig och klargör sanningen – dem förlåter Jag, ty Jag är den som tar emot ödmjänkelse och är den mest barmhärtige.”
(Al-Baqara, 2/159-160).
Bland de uppgifter som judarna har dolat, finns det information om stening som straff, liksom profetior om den kommande profeten Muhammed (fred och välsignelser över honom). En vers lyder nämligen:
”De följer den obildade profeten, den budbäraren som de finner (hans egenskaper) beskrivna i sin Torah och Evangelium.”
(Al-A’raf, 7/157).
Undantaget är de som har slutat dölja de islamiska föreskrifter, som har omvänt sig, som har trott på Profeten (fred och välsignelser vare med honom), som har rättat sin kurs och som har förklarat för människorna det som Gud har visat sina profeter. Om dessa slutar dölja de islamiska föreskrifter, kommer Gud att acceptera deras omvändelse och ge dem sin barmhärtighet och förlåtelse.
Välsignade versens budskap gäller inte bara för folket av Skriften; det omfattar alla som döljer Guds verser och inte förklarar de religiösa föreskrifter. För som vetenskapsmän inom usul (metodologi) säger, uttrycker versens formulering en allmän mening, oberoende av en specifik orsak.
Abu Hayyan sade: ”Det är tydligt att även om det finns en specifik anledning till nedstigningen, så gäller den allmänna innebörden av versen alla som döljer kunskap, oavsett om de är av folket i Skriften eller andra. Versen omfattar alla som döljer kunskap som hör till Guds religion och som behöver spridas och bli känd. Följande hadis tolkar denna vers:”
”Den som blir tillfrågad om sin religiösa kunskap och döljer den av olika skäl, kommer att bli slagen med en järnklot av eld på domedagen.”
(Ibn Majas Mukaddima 24; Abu Dawuds Ilm 17; Tirmizis Ilm 3)
Även Sahabierna (profetens följeslagare) förstod denna vers på samma sätt. Det har rapporterats att Abu Huraira sade:
”Om det inte vore för en vers i Allahs bok, skulle jag inte berätta er en enda hadis.”
Abu Hurairah läste upp versen som handlar om dem som gömmer kunskap.
(Abu Hayyan, al-Bahru’l Muhit, I/454).
Å andra sidan har vissa teologer, baserat på ovanstående vers, menat att det inte är tillåtet att ta betalt för att läsa Koranen, i rädsla för att det skulle leda till att kunskapen döljs. Enligt dem föreskriver versen att man ska uppenbara, sprida och inte dölja föreskrifter. Man tar inte betalt för en handling som är nödvändig för en själv, liksom man inte kan ta betalt för att ha utfört bön. Bönen är nämligen en gudstjänst för att närma sig Gud. Därför är det inte tillåtet att ta betalt för att lära ut bönen.
Senare (Müteahhirûn) teologer ansåg dock att om man inte fick betalt eller lön, skulle religiösa uppgifter och studier försummas, religiös predikning inte spridas och kunskap gradvis försvinna, och de gav en fatwa som tillät dem som var involverade i undervisning och predikning av religiösa läror att ta betalt för dessa tjänster.
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
