Vår käre bror,
Det spelar ingen roll i vem namnet på ärendokumentet står på. Det finns många skäl till varför ägaren av fastigheten kan överföra ärendokumentet till en annan person.
Om din far ägde tomten och/eller huset, har du rätt till din andel när han avlider. Om din far gav dig tomten och/eller huset under villkor (till exempel att du ska ge dina bröder och systrar deras andel om du säljer det), måste du respektera dessa villkor.
Efter denna korta information, över till detaljerna i ärendet:
Om det inte finns ett officiellt dokument är det inte tillräckligt att bara påstå att fadern under sin livstid har donerat egendom till ett av sina barn. Detta måste antingen bevisas med vittnen eller så måste arvingarna frivilligt acceptera detta påstående. Om det inte finns vittnen eller om arvingarna inte accepterar detta påstående om donationen på grund av bristen på vittnen, ska arvingarna avge en ed om att de inte var medvetna om denna donation. Efter eden blir alla arvingar ägare i proportion till sina andelar i enlighet med arvsrätten.
Här är några exempel på fatwaer om ämnet:
Ja, hela arvet efter den avlidna modern delas mellan arvingarna i enlighet med de sharia-bestämda andelarna. Domstolen kommer inte att döma till förmån för den som hävdar en gåva, om inte detta kan bevisas enligt sharia-metoderna. (el-Fetava’l-Mehdiyye, 5/96)
Annars måste arvingarna svära på att de inte visste detta. (Buğyetu’l-Musterşidin, s. 367)
Enbart registrering i fastighetsregistret räcker inte för att gåvan ska anses vara giltig, om inte faderns gåva av fastigheten till sonen kan bevisas av vittnen eller godtas av övriga arvingar. Detta beror på att det måste bevisas att fadern har överlåtit fastigheten till sin son.
Till exempel, enligt Hanafi-följarna, om någon planterar en trädgård för sin son och säger ”Jag ger detta till min son”, så är det en gåva. Men om han säger ”Jag har gjort detta i min sons namn”, så är det ingen gåva. (Reddu’l-Muhtar, 5/689)
Enligt den shafiitiska skolan är dock inte ens skriftliga bevis i alla avtal, meddelanden och uttryck religiöst bindande. Det måste uttryckligen anges att det är fråga om en gåva. Om det inte uttryckligen framgår att det är en gåva, är arvingarna inte skyldiga att agera därefter. Det är nämligen ogiltigt och saknar religiös bindande kraft. (Buğyetu’l-Musterşidin, s. 385)
Å andra sidan kan man inte heller dra slutsatsen att den aktuella sonen har erhållit huset som gåva, baserat på hans bruk av huset, vare sig under faderns livstid eller efter hans död. Liksom det inte betyder att en person har erhållit en tomt som gåva, bara för att en annan person har tillåtit honom att disponera över den. På samma sätt, om en person ger sin son en viss summa dirham, och sonen handlar med dem och tjänar pengar, så beror det på faderns avsikt vid givandet: om det var en gåva, blir allt en gåva; om det var för att sonen skulle handla med pengarna, blir allt arv. (Düreru’l-Hukkam, 2/403)
Slutligen: Om den som hävdar gåvan inte kan bevisa sin anspråk genom att föra fram vittnen, svär arvingarna på att de inte har kännedom om att huset i fråga har givits bort som gåva. (Buğyetu’l-Musterşidin, s. 122)
– Om fadern har donerat sitt hus till sin son, krävs det för att donationen ska vara giltig att det finns rättvisa vittnen eller att de övriga arvingarna godtar anspråket. Annars godtas inte anspråket på donationen, och all egendom delas mellan arvingarna i enlighet med islamiska principer.
– Om inte den som gör gåvan uttryckligen säger att han överlåter egendomen, det vill säga att han ger den som sin egendom, så sker gåvan inte genom enbart registrering av äganderätten i fastighetsregistret i den berörda sonens namn.
– Det kan inte anses att sonnen har erhållit huset som gåva på grund av de besparingar han har gjort i huset, eller på grund av att han har bott i huset under sin fars livstid och efter hans död.
– Om den person som har erhållit gåvan kan bevisa att fadern gav huset till honom i gåva under faderns livstid och att han tog emot gåvan i enlighet med religiösa regler, är gåvan giltig. I så fall har de andra arvingarna ingen rätt att kräva en andel.
– Om den som hävdar gåvan inte kan bevisa sin anspråk genom att föra vittnen, svär arvingarna på att de inte har kännedom om att huset har givits bort som gåva. I så fall är huset en del av arvet och delas mellan arvingarna i enlighet med religiös fördelning.
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
