Vår käre bror,
Materialister,
De insåg i sina egna kretsar hur absurt det var att tillskriva materia, detta livlösa, medvetenlösa och viljelösa väsen, gudomliga egenskaper, och föredrog att föra sin spel på en annan arena. De började hävda att materien var evig. Detta var ett annat sätt att kalla materien för ”Gud”. Men de presenterade det som en filosofi och fick ganska mycket stöd från de naiva som ville anamma den.
Evolutionister,
Precis som de visste hur absurt det vore att hävda att människan skapades av sina föräldrar, och därför försökte de förklara hennes skapelse som en evolution från ett annat djur, miljontals år i det förflutna, så förde dessa människor människan tillbaka till det förflutna med samma spel, sysselsatte henne med materiens evighet och lät henne glömma sin egen skapelse. Medan det var uppenbart att materien var en hjälpreda, försökte de presentera den som en gud.
Vi vill här förmedla en sanning som tystar alla materialister, hämtad ur Nur Külliyatı:
”Det som de kallar för substans är;
den är inte bara i en föränderlig form, utan den är heller inte fri från den förgängliga rörelsen som är karaktäristisk för det som är tillfälligt. Alltså är dess tillblivelse säkrig.” (Muhakemat)
Hudus,
att något inträffar efteråt; med andra ord, att något har en föregångare.
Hadis,
är det som föregår något.
Ämnets skapelse, det vill säga dess tillblivelse, är ett faktum, ty det ändrar form och rör sig. En rörelse följs av en annan. Med denna andra rörelse försvinner den första rörelsen.
I föregående lektion om sanningen visades att ämnets egenskaper är skapade. Rörelse är skapad; det faktum att en rörelse upphör och ersätts av en annan visar att båda rörelserna är skapade. Därför, eftersom ämnet bär dessa skapade egenskaper, måste det själv vara skapat. Ty skapade egenskaper kan bara finnas hos ett skapat väsen. Denna slutgiltiga slutsats…
”dess uppkomst är säkrad”
har tydligt framkommit i formuleringen.
Vi kan säga detsamma om formen. Eftersom materien ändrar form, är såväl dess ursprungliga form som dess efterföljande form nybildad. Något som bär en nybildad egenskap kan inte vara evigt, utan är själv nybildat, skapat, en skapelse.
Som vi kortfattat nämnde i början, härstammar påståendet att materien är evig från materialisternas och materialistiska filosofernas oförmåga att bevisa sina egna falska påståenden.
Låt oss tänka oss en glasbägare:
”Hur kunde glaset, som var dess ursprungliga form, anta formen av en skål?”
har ingen materialist ett svar på.
Sedan finns det tillverkningen av glas. Glas består av sand, kalk och soda. Dessa ämnen genomgår en process för att bli glas. Bakom detta resultat ligger kunskap, kraft och vilja. Annars, varför skulle dessa ämnen behöva bli glas och ge sig in på en så lång och mödosam väg av sig själva? Det är en fråga om uppfostran.
Denna universums palats är ju också byggd av livlösa element. Men universumet har ständigt utvecklats, växt, expanderat och förändrats sedan sin ursprungliga punkt. Och till slut har det antagit den form vi ser idag. Eftersom alla dessa nyttiga och kloka handlingar inte kan tillskrivas livlösa ämnen, så finns det någon som har växt, förändrat och utvecklat dem.
Om gårdagens tegelstenar idag har blivit hus, om gårdagens bläck nu framträder som böcker, om gårdagens stillastående materia idag har blivit en taxi eller ett flygplan, är det inte rimligt att tro att man kan förklara denna utveckling och dessa förändringar med att den materia som användes vid deras tillverkning var evig. Men en sådan illusion kan tillfredsställa dem som vill bedra sig själva.
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
