Vår käre bror,
Almsgiving,
beroende på den skyldiges situation
obligatorisk, nödvändig
eller
frivillig
ska anses som giltig.
Den obligatoriska delen av välgörenhetsbidraget är zakat;
Öşür, som är zakat för jordbruksprodukter, omfattar även zakat för djur, handelsvaror, guld, silver och andra kontanter, samt zakat för skatter och gruvor. I versen som anger var zakat ska ges,
”lojalitet”
pluralformen omfattar alla dessa varianter:
”Zakat är avsedd för fattiga, behövande, de som arbetar med insamlingen av zakat, de vars hjärtan ska närmas till Islam, slavar, skuldsatta, de som strider på Allahs väg och resenärer. Detta är föreskrivet av Allah.”
(At-Tawbah, 9:60).
Fitr-sakat är en typ av sadaka som är obligatorisk.
Detta är en almose som varje fri muslim som har nått slutet av Ramadan och äger en förmögenhet som överstiger hans grundläggande behov och som motsvarar minst nisap-värdet, ska ge till fattiga. Kort sagt,
”fitre”
Det sägs att fıtrat sadaka betyder den skapelsegåva som ges för att förtjäna förtjänst.
Det sägs att Abdullah ibn Abbas (r.a.) sade:
”Profeten (fred och välsignelser över honom) har föreskrivit fitra för att rena de som fastar från onödiga och obetämliga ord och för att försörja fattiga. Den som betalar fitra före Eid-bönen, det är en accepterad zakat, och den som betalar den efter bönen, det är en vanlig välgörenhet.”
(Bukhari, Zakat, 70, 71, 77; Muslim, Zakat, 12, 13, 16; Abu Dawud, Zakat, 18, 20; Nasa’i, Zakat, 31, 33; Ibn Majah, Zakat, 21).
Utöver de obligatoriska och rekommenderade välgöreningsgåvorna i islam, finns det en mycket bredare förståelse av välgöreningsbegreppet. Förutom att ge pengar eller materiella ting, har många handlingar och beteenden klassificerats som välgöreningsgåvor, såsom att hjälpa en troende bror eller syster att klättra i eller ur ett fordon, eller att glädja dem med ett leende eller vänliga ord.
Enligt Hanafi-skolan
Om någon ger bort hela sin förmögenhet som välgöreningsgåva utan att avsiktligen betala ut dinå, så släcker detta hans skuld för utdelning av dinå. Detta förutsätter dock att han inte avser att uppfylla en ed eller utföra en straffåtgärd (kefarah) med gåvan. Om någon ger bort en del av sin förmögenhet, som motsvarar nisab-mängden, som välgöreningsgåva, så släcker detta inte dinå-skulden för den givna delen, enligt Abu Yusuf. Detta är också den föredragna åsikten av författaren av Hidayah. Då blir det obligatoriskt att betala dinå för både den givna delen och den kvarstående delen. Detta beror på att den givna delen inte är bestämd för att släcka dinå-skulden. Enligt Imam Muhammad släcker dock den givna delen dinå-skulden. Detta liknar att ge bort hela förmögenheten som välgöreningsgåva, eftersom det är fastställt att dinå, som är en del av förmögenheten, ska tas och ges bort.
Personer som har skulder eller som är skyldiga att försörja sig själva och sina familjemedlemmar,
Det är rekommenderat att de inte ger välgöreningsgåvor förrän de har uppfyllt sina obligatoriska plikter.
Enligt shafiiterna,
Det är förbjudet för en person som inte kan försörja sig själv eller som inte har tillräckliga finansiella resurser för att betala sina skulder att ge välgörenhetsbidrag.
Zakat,
Detta är den obligatoriska delen av välgörenhetsbidraget. Först ska den obligatoriska zekat-skatten betalas, därefter kan man ge frivilliga välgörenhetsbidrag. Man bör inte avstå från zekat-skatten på grund av att man har givit frivilliga välgörenhetsbidrag.
Det är inte heller bra att skjuta upp betalningen av zakat på grund av frivilliga välgörenhetsbidrag.
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
