Vår käre bror,
Det väsentliga för en muslimsk kvinna i fråga om klädsel är att hon uppfyller kraven för hijab. Hon ska täcka hela kroppen utom händer och ansikte, och inga kroppsdelar ska vara synliga. För att en klänning ska anses som lämplig hijab, ska den vara tillräckligt tjock för att inte visa vad som är under, och tillräckligt lång för att täcka kroppens avslutade delar. En tunn och genomskinlig klänning som visar vad som är under, uppfyller inte kraven för hijab.
Här följer översättningen av de hadiserna som utgör grunden för detta ämne:
Enligt en överlevering av Aisha (r.anha) besökte hennes syster Asma en dag Profeten (s.a.v.). Hon bar en tunn klänning som lät hennes guldskinnhud skinna igenom. När Profeten (s.a.v.) såg henne vände han bort ansiktet och sade:
”Och Esma, när en kvinna når puberteten, är det inte tillåtet att visa mer än ansiktet och händerna.”
1
I Sahih al-Bukhari och Sahih al-Muslim, i en hadis som återges av Abu Hurairah (ra), säger Profeten (s.a.v.) att kvinnor som är klädda men ändå synliga, det vill säga som går runt i tunna och genomskinliga kläder, kommer att hamna i helvetet och inte ens kommer att kunna lukta på paradis.2
Alkame ibn Abi Alkame berättar att hans mor sade:
”Hafsa, dotter till Abdurrahman, kom till Aishas (r.anha) närvaro med ett tunt huvudtäcke som lämnade hennes hår synligt. Aishas (r.anha) tog då sitt huvudtäcke och vikte det dubbelt, för att göra det tjockare.”
3
Imam Omar (ra) varnade de trogna för att kvinnor inte bör bära kläder som, även om de inte är lika genomskinliga som glas, tydligt visar vad som är därunder.4
Imam Serahsî
efter denna överföring gör han en förklaring i stil med att klänningen som kvinnan bär, oavsett hur tunn den är, fortfarande bär samma innebörd. Sedan
”Klädd, men ändå naken”
Han citerar en hadis som betyder ungefär detta och säger:
”En sådan klädsel är som ett nät, den täcker inte kroppen. Därför är det inte tillåtet för främmande män att titta på en kvinna som är klädd på detta sätt.”5
Kriteriet för att kläder ska anses genomskinliga är att de ska visa hudens färg. Om huden syns under kläderna när man tittar på dem utifrån, oavsett om kläderna är tunna eller tjocka, så har man inte täckt sig på ett sätt som uppfyller kraven. I Halebî-i Sağir anges detta som följer:
”Om kläderna är så tunna att man kan se hudfärgen därunder, så täcker det inte de intima kroppsdelarna. Men om det är tjockt och sitter tätt mot kroppen och tar kroppsdelarnas form…”
(om lemmen blir synlig),
”I detta fall, eftersom täckningen har skett, bör det inte förhindras, och bönen är tillåten.”6
Frågan formuleras på samma sätt i andra skolor av teologi.
Malikismens ståndpunkt är som följer:
Om kläderna är genomskinliga och hudfärgen syns tydligt, räknas det inte som täckning. En bön som utförts i sådana kläder måste upprepas. Det är också mekruh (avrådligt) att bära kläder som är tunna och smala och som framhäver kroppens former. Detta anses vara ett tecken på bristande personlighet och strider mot klädstilen hos de föregångare (salaf).7
Hanbalitisk skolas åsikt är som följer:
Den obligatoriska täckningen är en täckning som inte visar hudens färg. Om kläderna är så tunna att hudens färg syns, och vithet och rödhet på kroppen är synliga, är bönen inte giltig. Detta beror på att täckningen inte har uppfyllts. Om färgen täcks men volymen syns, är bönen giltig. Detta beror på att det inte är möjligt att undvika detta, även om täckningen är tjock.8
Shafiitisk skolas åsikt är som följer:
Det är obligatoriskt att bära kläder som inte visar hudfärgen. Det är inte tillåtet att bära kläder som visar hudfärgen på grund av deras tunnhet. För med en sådan klädsel uppnås inte täckning. Med andra ord, kläder som visar hudens vithet eller svärthet på grund av deras tunnhet räcker inte för täckning.
Även om kläderna är tjocka, men på grund av sin konsistens visar de en del av de täckningspliktiga kroppsdelarna, anses täckningen inte vara tillräcklig. Bönen som utförs med kläder som visar kroppens smalhet och tjocklek, som knäskålar och lår, är giltig, eftersom täckningen anses vara uppfylld. Men det är rekommenderat att använda en täckning som inte visar kroppsdelarna.
Man kan dra följande slutsats av alla dessa överföringar:
Om en kvinna bär kläder som är så tunna att de visar hudfärgen när hon är i sällskap med främmande män, så är detta inte en acceptabel form av täckning och bör inte bäras. Detta kan vara en klänning, en blus och kjol, men även en slöja och strumpor. Om strumporna, slöjan eller andra kläder är tjocka och inte visar det som är under, är det dock tillåtet att bära dem. För oavsett hur tjocka strumpor och slöjor är, kommer de ändå att visa formen av ben och huvud.
Men fastän bön är giltig i tajta byxor och tröjor som tydligt framhäver kroppsdelarna, anses det inte vara tillåtet, eftersom det väcker uppmärksamhet och kan vara provocerande för betraktarna. Den avlidne Ibn Abidin pekar på detta i sitt verk.10
Fotnoter:
1. Abu Dawud, Libas:31.
2. Muslim, Libas.-125.
3. Muvatta’, Libas:4
4. Bayhaqi. Sunan, 2:235
5. el-Mebsût, 10:155-
6. Halebî-i Sağır, s. 141. l. Menânü’l-Celü, 1:136
8. Ibn Kudama. al-Mughni, 1:337.
9. Afeaeıtf. el-Mecmû, 3:170-172.
10. Reddü’l-Muhtar, 5:238.
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
