Kan en person som utför svårt, mödosamt och ansträngande arbete undvika att fasta?

Zor, meşakkatli ve ağır işlerde çalışan kişi oruç tutmayabilir mi?
Frågedetaljer

– Vilka ursäkter kan vara skäl för att inte fasta?

Svar

Vår käre bror,

Att försörja sig är en plikt. Att uppfylla religiösa föreskrifter är också en plikt. Därför har internationella dokument om mänskliga rättigheter fastställt att friheten i religion och samvete ska garanteras i arbetslivet, och detta är en rätt för arbetstagarna och en plikt för arbetsgivarna. Men denna rätt kan ibland inte helt garanteras, inte ens av muslimska arbetsgivare. Och även om den garanteras, är vissa typer av arbete av naturen svåra och ansträngande. För de som möter sådana situationer finns det förenklingar, särskilt vad gäller fastan.

Det är i grunden fel att en person ska tvingas arbeta i svåra och ansträngande jobb som hindrar hen att utföra sina religiösa plikter på ett normalt sätt. Att en person hamnar i en situation där hen måste välja mellan att utföra sina religiösa plikter på ett hälsosamt sätt och att försörja sig är absolut inte acceptabelt ur ett mänskliga rättighetersperspektiv. I en sådan situation, om samhället inte kan erbjuda personen bättre jobbmöjligheter, och det är säkert eller högst troligt att personen kommer att ha svårigheter med försörjningen om hen slutar sitt jobb, kan personen välja att inte fasta. En person som tvingas arbeta i ett ansträngande jobb under en kort period kan välja att inte fasta om hen är orolig för att fastan kan skada hälsan. Dessa personer ska, om de har möjlighet, utföra en ersättningshandling, annars betala en ersättning i stället för fastan.

I Koranen nämns sjukdom, resor och oförmåga att fasta som giltiga ursäkter för att inte fasta (Bakara 2/184-185).

Om dessa två faktorer når ett kritiskt läge och det finns oro för att personen ska dö eller förlora sin mentala balans, så är det tillåtet att bryta fastan. Därefter bör man, vid en lämplig tidpunkt efter Ramadan, ersätta fastan dag för dag.

Om någon som arbetar i Imaret (sultanens kök) på uppdrag av Sultanen på en sådan varm dag som denna, är rädd för att förlora sin hälsa eller sin mentala balans, kan han bryta sin fasta.

I jämförelse med detta kan personer som utför mycket ansträngande och utmattande uppgifter och som fruktar att de ska dö eller drabbas av en mentalsjukdom eller psykisk obalans om de fastar under en varm säsong, bryta sin fasta. (Fethü’l-Kadir – Kemal îbn Hümam; Celal Yıldırım, Kaynaklarıyla İslam Fıkhı, Uysal Kitabevi: 2/234)

Vi vet att Koranen och haditerna ofta pekar på att det inte finns några skyldigheter i religionen som är svåra för människor att uppfylla, och att det i fall av svårigheter och besvärliga situationer ges vissa förenklingar och dispens till de som är skyldiga att följa reglerna. Som en del av detta allmänna princip är det tillåtet att inte fasta under Ramadan i vissa situationer, trots att det är en obligatorisk skyldighet.

Enligt Hanafi-fukaha bör den som avser att fasta och som måste resa på dagen, fasta tills fastan är fullbordad; men om han bryter fastan krävs ingen kefaret (löftesbrytning). Shafi’i och Hanbali-fukaha däremot, baserat på en hadis om att Profeten (s.a.v.) under Ramadan fastade tills han nådde Kadid på väg till erövringen av Mekka och där bröt sin faste, menar att en faste som man avsett att hålla från natten kan brytas i fall av resa. Krigsförhållanden eller långvariga strider vid fronten utgör likaledes en ursäkt. I sådana fall bör personen agera i enlighet med vad som är lämplig för hans hälsa och plikt.

Den som inte kan fasta på grund av en av de nämnda skälen bör, ur respekt för fastan, de som fastar och Ramadan, i största möjliga utsträckning undvika att visa detta.

När det gäller hur en person som utsätts för hot mot sitt liv eller en kroppsdel bör agera, har vissa teologer sagt att den som inte bryter fastan under Ramadan trots tvång och dör ett våldsam död inte är syndig; tvärtom skulle han eller hon ha förtjänat stor belöning för sin trohet till sin religion. Dock är den dominerande åsikten att det i detta fall är mer korrekt att bryta fastan. Om personen som utsätts för hot dessutom har en ursäkt för att inte fasta, som till exempel resa eller sjukdom, så är han eller hon syndig om han eller hon inte bryter fastan trots tvång.


Med hälsningar och bön…

Islam i fråga och svar

Senaste Frågorna

Dagens Fråga