Vår käre bror,
I detta ärende är profetens (s.a.v.) ord exakt som följer:
Abu Anas (ra) berättar: Profeten (s.a.v.) sade:
(Bukhari, Merda, 19)
Även om hadisens primära mottagare var de ädlaste följarna av Profeten (fred och välsignelser vare med honom), så är alla muslimer fram till domedagen lika berörda, det vill säga förbudet är evigt.
För det som nämns i haditen, har många av de tidiga föregångarna (as-Salaf) sagt att om det handlar om en religiös skada för en person, så skulle det falla utanför haditens förbud.
Om en muslim begår en synd, är vägen till bot att söka förlåtelse (tawbah). Människan är skapad för att begå både gott och ont, och kan därför ibland, medvetet eller omedvetet, begå synder. I Koranen står det om detta,
(Nisa, 4/48, 116)
med dessa ord meddelar han att han kan förlåta vilken synd som helst.
I våra böcker sägs det att en uppriktig ånger blir accepterad av Gud. Och Gud, den Högste,
(At-Tahrim, 66/8)
och förkunnar att botgörelser som utförs på hans befallning kommer att bli accepterade.
Vi hoppas att Gud ska acceptera vår bot. Men människan bör alltid vara i rädsla och hopp. Vi kan varken skryta med vår tillbedjan eller förtvivla över våra synder. Det är lika fel att säga att vi inte kan bli räddade, som att säga att vi säkert kommer att bli räddade. Dessutom är det en stor tillbedjan att inse sin skuld, botgöra och söka skydd hos Gud.
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
