Vår käre bror,
Imam Shazili
(Det är ett vanligt misstag att kalla den för Şazelî)
Han är en av de mest omtalade personerna i sufismens och sufiska ordens historia; han är en fullkomlig andlig vägledare. Det har skrivits och skapats hundratals verk i olika språk som berättar om hans liv, hans ord och hans bedrifter. Baserat på information hämtad från dessa källor,
Imam Shazili föddes 593/1196.
Han har ära och berömmelse i världen och har levt ett mycket fruktbart liv på 63 år. Utan hänsyn till sina pilgrimsfärder och resor till Hajj har han tillbringat dessa 63 fruktbara år i Maghreb, Tunisien och Egypten. Hans rykte är mest känt för…
Tunisien
i deras närhet
I staden Şazile
även på grund av hans goda aptit
”Šazilī”
Han är berömd med titeln. Han är av profetens (s.a.v.) ätt. I hopp om att det ska bli en källa till välsignelse och lycka, vill vi här nämna släktträdet för denna Guds vän:
Abu’l-Hasan Ali as-Sjazili ibn Abdullah ibn Abd al-Jabbar ibn Tamim ibn Hurmuz ibn Hatim ibn Kusay ibn Yusuf ibn Yusa ibn Ward ibn Abi Battal Ali ibn Ahmad ibn Muhammad ibn Isa ibn Idris ibn Umar ibn Idris
(han fick det i utbyte mot land i Maghreb)
Ibn Abdullah ibn al-Hasan al-Musanna ibn al-Hasan ibn Ali ibn Abi Talib och Ibn Fatima bint ar-Rasul (sallallahu alayhi wa sallam).
Källor som beskriver Abu’l-Hasan al-Sjazilis utseende anger att han var lång, smal, hade ett smalt ansikte och en lätt brun hudfärg. Detsamma källor uppger att Imam al-Sjazili hade en behaglig, vacker och flytande talstil. Hans lyssnare var förtjusta i hans tal.
Imam Şazili, som redan i ung ålder sökte sig till sufismen, tog lektioner av mycket värdefulla lärare och blev som ett resultat av dessa lektioner en expert i religiösa vetenskaper. Han var också en mycket skicklig författare. Efter att ha nått en djup och bred kunskap inom såväl sharia- som naturvetenskaperna, begav han sig på sufistiska vägen och det var just i denna period som han levde ett ensamliv, mestadels i grottor på bergstoppar, och fick den största lektionen i sitt liv av sin värdefulla lärare.
Abu Muhammad Abdusalam ibn Masish
(
Ibn-i Beşîş
(som är känd som) har dykt upp inför honom. Eller mer korrekt uttryckt, Imam Shazili Hazrati har, som ett resultat av sina sökningar, gått och hittat den store mannen.
Som Imam själv berättar, för att bli inriktad mot Ibn Meşîş, kom han till foten av berget där Ibn Meşîş bodde och utförde först en fullständig badritual (gusl) med källvatten som rann där. Därefter sökte han bot och förlåtelse (tövbe och istiğfar). Han avvisade alla materiella och andliga rangordningar, såsom kunskap och handling, som anses vara måttstockar bland människor, och betraktade dem som en börda för sig själv. På detta sätt renade han sig, enligt sina egna djupa överväganden, både kroppsligt och andligt. Därefter började han klättra upp på berget. Under klättringen möttes han av Sheikh Absüsselâm b. Meşîş. Därefter inriktade han sig mot honom och började sin andliga resa (seyr u sülûk) genom att stanna vid sin Sheikhs sida i grottan på toppen av berget. Under denna tid var det ungefär…
tjugo sex år
befinner sig i närheten.
Ibn Mašíš gav honom en gedigen kunskap om Koranen och Sunna, och genom att förmedla välsignelserna av heligdom och mirakel, säkerställde han hans sufistiska uppfostran. Efter att ha lämnat sin Sheikh, påbörjade han sin egen irshad (andlig vägledning). De huvudsakliga elementen i Imam Shazilis irshad-verksamhet var föreläsningar för allmänheten, undervisning (utbildning av studenter) och privata sufistiska och tarikat-lektioner.
Abu’l-Hasan al-Shazili
En av de faktorer som belyser Imam Shazilis sufistiska personlighet är hans omsorg om bön och dhikr (minnelsemin). Imam Shazili bad mycket och ägnade sig åt evrad och dhikr ända in på de sena timmar. Han övergav inte ens denna sed på sin dödsnatt. Ja, bön och dhikr spelade en stor roll i hans sufistiska liv. Han hade speciella böner för olika tider på dagen. Han komponerade själv en stor del av sina evrad, dhikr och böner. Det finns också separata böner och dhikr som han komponerade för speciella tillfällen. Källorna nämner att Shazili har trettiofina böner med namn, antingen under titeln ”hizb” eller med andra titlar, och mer än femtio böner utan namn. Totalt uppgår antalet till cirka hundra.
El-Kulub al-Dariya
Många av dessa har nämnts i ’da.
Abu’l-Hasan al-Sjazili,
Han nöjde sig inte med att recitera de bönformler han själv komponerade, utan fäkte också stor vikt vid böner som överleverdes av sufier, Sahaba och den Helige Profeten (fred och välsignelser vare med honom) som levde före honom. De viktigaste bönerna som Imam Shazili på detta sätt reciterade är:
Cevşen-i Kebîr,
Det är bönerna av Hazrat Ali (radıyallahu anh) och hizbarna (bönerna) av Imam Ghazali.
Imam Shazilis viktigaste hizb (religiösa ordning)
Hizbü’l-Kebîr
är. Under Hazreti Şazilis liv var det bara
”hizb”
och eftersom denna bön, som är känd som hans viktigaste, var hans mest framträdande prägel.
”Det Stora Partiet”
och på detta sätt blev han känd och fick berömmelse. Al-Hizb al-Kabir är Hazret Şazilis,
”Den som läser vår bönbok, kommer att bli välsignad med samma välsignelser som oss.”
Det är den bön som han nämner. Imam Shazili (r.a.) har dessutom sagt följande för att förklara vikten av denna bön:
”Inte en enda bokstav har skrivits utan Allahs och Hans budbärares tillåtelse. Allt jag har skrivit här har jag presenterat för Allah och Hans budbärare.”
har beordrat.
Det Stora Partiet
Det är en virdd som, enligt vissa, bör reciteras efter morgonbönen, medan andra säger att den bör reciteras efter eftermiddagsbönen, i ett tillstånd av frihet från världsliga ord och sysslor.
I den sammansättning av Hizb al-Kabir som Imam al-Sjazili sammanställde, har mestadels verser ur Koranen använts. Förbindelsen mellan verserna har skapats genom haditer och böner ur Sunna, samt genom bönesatser som tillhör al-Sjazili själv. Dessa observationer visar att Hizb al-Kabir har en omfattande karaktär. Av denna anledning har Hizb al-Kabir kommit att bli föremål för många kommentarer.
En av Abu’l-Hasan al-Shazilis grupper var…
”Hizbü’l-Hamd”
är. Till detta parti
”Hizbün-Nur”
Det har också sagts. Det är en recitation som vanligtvis utförs efter nattbönen. Den läses med avsikten att dra nytta av alla önskade materiella och andliga välgångar och att locka till sig kunskap.
Kort sagt, en fullkomlig andlig lärare,
Abu’l-Hasan al-Sjazili,
Även om han lämnade människornas krets i kroppslig form, har han blivit odödlig genom sina tjänster och andlighet. Han var en av dem som förlängde sin dödliga existens och tog sina tjänster i detta liv med sig till det eviga hemmet. Senare, kring denna stora person, bildades vägar och system för att nå Gud, som vi kan kalla…
Chazili-sufiorden
Den har även spelat en betydande roll inom ett antal stora Sufi-ordningar. Enligt källor från olika delar av världen, som behandlar Shaziliyyas metoder, historia och grenar, har ordningen, som spred sig över ett mycket stort område, inklusive Anatolien och framför allt Afrika, senare utvecklats till nästan hundra grenar. Genom dessa grenar, och förstås med Guds goda vilja och nåd, har man förmodligen bidragit till att miljontals människor har funnit vägledning och att deras kunskap har ökat.
(Mustafa Yılmaz. För mer information, se Dr. Mustafa Salim Güven, Ebul’l-Hasan Şazili ve Şaziliyye).
El-Kulûbü’d-Dâriâ (De brännande hjärtan)
Samlingen av partier
Detta är en trebändig samling böner, sammanställd av A. Ziyâeddin Gümüşhanevî, en av de sista generationens osmanska teologer. A. Ziyâeddin, född 1813 i byn Emirler i Gümüşhane, studerade hos berömda teologer av sin tid och steg till rangen som lärare.
Förutom de yttre vetenskaperna har han även erhållit licens i de inre vetenskaperna. Han utmärkte sig särskilt genom sin kunskap om haditser och sufism. Han deltog även i kriget 1393 (den osmansk-ryska kriget) och stärkte soldaternas och officerarnas moral och mod. Han bodde i Egypten i över tre år och undervisade i sina haditshandböcker vid madrasorna Al-Nasiriyya och Al-Azhar.
(Râmüzü’l-Ehâdis)
Han har undervisat och utfärdat licenser till många.
Gümüşhânevî Hazretleri, i Istanbul under sin tid
Den Khalidiya-grenen av Naqshbandi-sufiordningen
Han var den enda vägledaren och förebilden. Han avslutade sitt liv och gick till Gud år 1893. Hans grav ligger i Süleymaniye Camiis kyrkogård. Måtte Gud inte beröva oss hans välsignelser.
Gümüşhanevî Hazretleri,
Mecmûatü’l-Ahzab samlar böner, bönberättelser, recitationer och ihågkommelser av många av de största personligheter inom islam. I denna välsignade samling, och särskilt…
el-Kulûbü’d-Dâria
Boken innehåller bönformler av Ali (ra), bönformler och bönberättelser av Gavs-ı Azam Abdülkadir Geylanî (ks), bönformler av Muhyiddin-i İbn-i Arabî (ks), böner av Imam-ı Gazali (ks), bönformler och böner av Imam-ı Şazelî, bönformler och böner av Ahmed el-Bedevî (ks), Evrad-ı Kudsiye av Şah-ı Nakşibendî (ks), bönformler och Hizb-i İhlas av Şeyh Ahmed er-Rufâî (ks), bönformler och salavat av Abdulgani en-Nablusî, böner av Cafer-i Sadık (ks), bönformler av Imam-ı Nevevî, bönformler och böner av Maruf el-Kerhî, böner och bönberättelser av Ibrahim İbn Edhem, veckobön av Hasan el-Basrî, veckobön av Hz. Üsame (ra), bönformler och bönberättelser av Üveys el-Karanî, bönformler av Enes İbn Mâlik, Virdü’l-İstiğâse av Imam Şafi’i, veckobön av Fahreddin Razi, Münacât-ı Seheriyye av Râbiatü’l-Adeviyye, es-Salâtü’l-Vasfiye av Bâyezîd el-Bestamî, bön av Hacı Bayram Veli, veckobönformler och bönberättelser, salavat och salam till vår Profet (sas), böner av Esma-i Hüsnâ och İsm-i Azam, böner av profeter, Sahabelar och andra stora personligheter, samt andra böner.
Samlingen av partier
Det är ett verk på ungefär två tusen sidor, och Gümüşhanevî Hazretleri förberedde det med sina elever med omsorg och noggrannhet.
Bediuzzaman Said Nursi har läst detta välsignade verk, som är ungefär tre gånger så stort som Koranen, i sin helhet var femtonte dagar.
Prof. Dr. Taha Abdurrahman, som talar fem språk: spanska, franska, tyska, engelska och arabiska, och har doktorerat i Frankrike och Marocko, blev efter att ha läst och studerat Risale-i Nur mycket förundrad och kontaktade İhsan Kasım Bey,
”Bakom dessa idéer måste nödvändigtvis finnas en evrad… Evrad verkar mycket förenklad… Men varje ord är kodat med många innebörder.”
då svarade İhsan Kasım Bey honom:
”Mästaren brukade läsa de tre volymerna av Mecmûatü’l-Ahzab på femton dagar…”
svarade han.
Gümüşhanevî Hazretleri, som i många avseenden liknade Üstad Bediüzzaman och som med sina 35 kilo var mer en andlig än en fysisk människa, har haft en välsignad trebändiga samling bönder med titeln ”Mecmûatü’l-Ahzâb”. Denna har nu sammanfattats och förenklats genom att vissa repetitioner har tagits bort, och boken har fått titeln ”El-Kulûbü’d-Dâria”.
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
