– Hur såg täckningen ut på profetens tid?
– Var kläderna som de trogna, täckta kvinnorna bar på Profetens tid enkla i färg?
– Eller har vi inte fått några nyheter om detta?
– Var det för att de inte skulle dra till sig uppmärksamhet som deras färger var så enkla?
Vår käre bror,
Det är svårt att säga något säkert om form, färg och andra detaljer gällande kvinnans slöja. Vi anser det därför lämpligt att ge viss information och bedöma utifrån den:
Att bära slöja,
Vi anser att det är nyttigt att, utifrån verser och hadither, påminna oss om hur viktigt detta budskap är i ögonen på vår Gud och Profeten (fred och välsignelser vare med honom):
”O ni, barn av Adam! Vi har nedstigit till er med kläder som täcker era nakna kroppar och med kläder som ni kan bära och pryda er med. Men den bästa klädseln är den av gudsfruktelse.”
(Al-A’raf, 7/26)
Som denna vers också påpekar, bör kläder kombineras med gudsfrukt.
”Och säg till de troende kvinnorna att de ska hålla sina ögon borta från det otillåtna och bevara sin renhet. De ska inte visa sina prydnader, utom vad som är nödvändigt. De ska dra sina slöjor över sina halsar… och inte slå sina fötter i marken för att deras prydnader ska bli hörda. Troende! Böj er alla inför Allah, så att ni ska bli säkra från det ni fruktar och uppnå det ni hoppas på.”
(An-Nur, 24/31)
Kvinnor ska bära en ytterklänning utanför hemmet eller i sällskap med främmande män, ovanpå sin vanliga klänning för hemmet.
I den koranvers som behandlar detta ämne, sägs det:
”O profet! Be dina hustrur, dina döttrar och de trogna kvinnorna att dra sina ytterkläder över sig. Detta är mer lämpligt för att de ska bli igenkända och inte utsättas för trakasserier. Gud är den mest förlåtande och den mest barmhärtige.”
(Al-Ahzab, 33/59)
Allahs budbärare’s varningar
När dessa verser om täckning nedsteg, förklarade och förmedlade Allahs budbördare (fred och välsignelser vare med honom), börjande med sina närmsta, hur den täckning som avses i dessa verser skulle vara; han uppfostrade sina hustrur, döttrar och alla troendes hustrur i att täcka sig i enlighet med Allahs vilja. Även om det finns många praktiska exempel på detta, nöjer vi oss här med några:
Enligt en överlevering av Aişa, besökte en dag Asma, dotter till Abu Bakr (Aişas syster), den Helige Profeten i en tunn klänning. Profeten (fred och välsignelser över honom) vände bort ansiktet och sade:
”Och du, Asma, det är inte lämpligt att andra än dessa och dessa kroppsdelar syns när en kvinna har nått puberteten.”
När profeten Muhammed sa detta, pekade han på sitt ansikte och sina handflator.
(Abu Dawud, Libas, 31)
Ett antal kvinnor från stammen Tamim besökte Aişa. De bar tunna kläder. Aişa varnade dem med dessa ord:
”Om ni är trogna, är detta inte kläder för trogna kvinnor. Om ni inte är trogna, ändrar det läget.”
En dag föredogs en brud med ett tunt huvudtäcke för honom. Då sade han:
”En kvinna som tror på Surah An-Nur klär sig inte så.”
(Al-Qurtubi, Al-Jami’, XIV/157)
Profeten (fred och välsignelser vare med honom) gav en av sina följeslagare ett linne tyg vävt i Egypten och bad honom att sy en tunika av hälften och att hans hustru skulle sy kläder av den andra hälften. Men sedan sade han:
”Gå till din hustru och säg: Låt henne sy en underskjorta. Tycker jag är rädd för att hennes kroppsform ska synas.”
(Al-Qurtubi, Al-Jami’, XIV/156)
Profeten Muhammed (s.a.v.) har också pekat på en punkt som muslimska kvinnor bör vara uppmärksamma på när de utför sina bönritualer:
”Allâh Teâlâ accepterar inte en myndig kvinns böner om hon inte bär en huvudduk.”
(Ibn Majas, Tahara, 132; Tirmidhi, Salat, 160; Ahmad ibn Hanbal, IV/151)
Även profetens hadis, som syftar till att skydda sin ummets renhet, blygsel och ära, är särskilt varnande i dessa tider:
”I de sista tider av min ummah kommer det att finnas kvinnor som är klädda, men ändå nakna. Deras huvuden kommer att vara som kamelhalsar. De kommer inte att få komma in i paradiset, inte ens lukta på paradis.”
(Abu Dawud Libas 125, Paradiset 52)
”Om en kvinna lämnar huset med parfym på sig och passerar en grupp människor för att sprida doften, har hon tagit ett steg mot äktenskapsbrott.”
(Tirmidhi, Edeb, 35; Nasa’i, Zine, 35)
”De som efterliknar kvinnor bland män, och de som efterliknar män bland kvinnor, hör inte till oss.”
(Bukhari, Libas, 61)
Koranverserna och haditerna anger på ett tydligt och entydigt sätt hur en muslimsk kvinna bör klä sig.
* * *
Den huvudsakliga frågan gällande klädseln för muslimska kvinnor är,
den religiösa klädseln
Det innebär att täcka hela kroppen utom händer och ansikte. För att en klänning ska vara lämplig för hijab, bör den vara tillräckligt tjock för att inte visa vad som är under och tillräckligt lång för att täcka de otillåtna kroppsdelarna. Därför räknas inte täckning som utförts med en tunn och genomskinlig klänning som visar vad som är under.
De haditer som utgör grunden för detta ämne kan översättas som följer: Enligt en överlevering av Aïcha, besökte hennes syster Asma en dag profeten (fred och välsignelser vare med honom). Hon bar en tunn klänning som lät hennes guldskinnhud synas. När profeten (fred och välsignelser vare med honom) såg henne, vände han bort ansiktet och sade:
”Och Esma, när en kvinna når puberteten”
(visar ansikte och händer)
Det är inte trovärdigt att det skulle finnas en annan sida av saken.
(
Abu Dawud, Libas:31
)
I Sahih al-Bukhari och Sahih al-Muslim, i en hadis som återges av Abu Hurairah (ra), säger Profeten (s.a.v.): Kvinnor som är klädda men ändå nakna, det vill säga som går runt i tunna och genomskinliga kläder, kommer att hamna i helvetet och kommer inte ens att kunna lukta på paradis.
Muslim, Libas, 125
) Alkame ibn Abi Alkame berättar att hans mor sade:
”Hafsa, dotter till Abdurrahman, kom till Aishas närvaro med ett tunt huvudduk som täckte hennes huvud, men som ändå lät hennes hår synas. Aishas tog då huvudduken från sitt eget huvud och vikte den dubbel, för att göra den tjockare.”
(
Muvatta’, Libas, 4
)
Imam Omar (ra) varnade de troende för att kvinnor inte bör bära kläder som, även om de inte är lika genomskinliga som glas, tydligt visar vad som är under.
Bayhaqi, Sunan, II/235
)
Imam Serahsi
efter denna överföring gör han en förklaring i stil med att klänningen som kvinnan bär, oavsett hur tunn den är, fortfarande bär samma dom. Sedan,
”Klätt, men ändå naket”
Han citerar en hadis som betyder ungefär detta och säger:
”Den här typen av klänning är nätmodell”
(nät)
är inte lämplig och garanterar inte täckning. Därför är det inte tillåtet för främmande män att titta på en kvinna som är klädd på detta sätt.”
(
el-Mebsût, X/155
)
Kriteriet för att kläder ska anses genomskinliga är att de ska visa hudens färg. Om huden syns under kläderna när man tittar på dem utifrån, oavsett om kläderna är tunna eller tjocka, så har man inte täckt sig på ett sätt som uppfyller kraven. I Halebî-i Sağir anges detta som följer:
”Om kläderna är så tunna att man kan se hudfärgen under, så täcker det inte de kroppsdelar som ska täckas. Men om de är tjocka, men ändå sitter tätt på kroppen och tar kroppens form (så att kroppens form syns), så ska det inte förhindras, eftersom täckningen då är uppfylld och bönen är tillåten.”
(
Halebî-i Sağır, s. 141. l. Menânü’l-Celü, I/136)
Frågan formuleras på samma sätt i andra skolor av teologi.
Malikismens ståndpunkt är som följer:
Om kläderna är genomskinliga och hudfärgen syns tydligt, räknas det inte som täckning. En bön som utförts i sådana kläder måste upprepas. Det är också mekruh (avrådligt) att bära kläder som är tunna och smala och som visar kroppsformen, eftersom detta anses vara ett tecken på bristande personlighet och strider mot klädstilen av de föregångarna (Salaf).
Ibn Kudama, al-Mughni, I/337)
Hanbalitisk skolas åsikt är som följer:
Den obligatoriska täckningen är en täckning som inte lämnar hudfärgen synlig.
Om kläderna är så tunna att hudfärgen syns och man ser vitheten och rödan på kroppen, är bönen ogiltig. Detta räknas inte som täckning. Om färgen täcks men volymen syns, är bönen giltig. Det är nämligen omöjligt att helt undvika detta, även om kläderna är tjocka.
An-Nawawi, al-Majmu’, III/170-172)
Shafiitisk skolas åsikt är som följer:
Det är obligatoriskt att bära kläder som inte visar hudens färg. Det är inte tillåtet att bära kläder som visar hudens färg på grund av deras tunnhet. Detta beror på att sådan klädsel inte uppfyller kraven för täckning. Med andra ord, kläder som visar hudens vithet eller svärthet på grund av deras tunnhet är inte tillräckliga för täckning. Även om kläderna är tjocka, men på grund av deras konsistens visar de en del av de täckningspliktiga kroppsdelarna, anses täckningen inte vara tillräcklig. Bönen som utförs med kläder som visar kroppens tunnhet och tjocklek, som knäveck och lår, är giltig, eftersom täckningen anses vara uppfylld.
Det är dock rekommenderat att använda en täckning som inte avslöjar kroppsdelarna.
Man kan dra följande slutsats av alla dessa överföringar:
Om kläderna som en kvinna bär i närvaro av främmande män är så tunna att de visar hudfärgen, så sker ingen täckning och det är inte tillåtet att bära dem. Dessa kläder kan vara en klänning, en blus och en kjol, men det kan också vara en slöja och strumpor. Men om strumpor, slöjor och andra kläder är tjocka och inte visar det som är under, är det tillåtet att bära dem. För hur tjocka strumpor och slöjor än är, kommer de ändå att visa formen av ben och huvud. Men att bära tajta byxor och tröjor som tydligt visar kroppsdelarna, även om bönen är giltig, är inte tillåtet, eftersom det väcker uppmärksamhet och kan vara provocerande. Ibn Abidin nämner detta i sina verk.
Reddü’l-Muhtar, V/238)
(Mehmet PAKSU)
* * *
Punkter att tänka på vid klädsel som täcker kroppen (Tesettür)
Vi ser många muslimska kvinnor på gatorna och blir förvånade. Många klädstilar övergår alla gränser och är i strid med den visdom som ligger bakom föreskriften om täckning.
”en attraktion som väcker uppmärksamhet”
Vi är vittne till detta. Jag anser att det är vår viktiga uppgift att ta upp de felaktiga praxiserna och misstagen som begåtts i detta ärende i form av tydliga punkter och att varna varandra.
1. Mäntor och överrockar:
Genomskinliga, smala, midjeförträngda, långa kappor med slitsar, tillverkade av blankt läder, mycket prydda och mönstrade, öppna i framsidan eller utan knappar… Även om syftet med täckning är att inte visa kroppsformer och att dölja attraktivitet, bryter dessa typer av kappor eller pälsrockar mot detta syfte och bryter mot täckningsregeln.
2. Kjolar, Blusar och T-shirts
I motsats till ovanstående verser och hadither
”trång, genomskinlig eller kroppsformad”
Klänningar, blusar eller t-shirts av denna typ gör att täckningen blir meningslös, särskilt när ljuset träffar dem. Därmed drar de allas uppmärksamhet till sig. Långa kjolar med slitsar kan ibland gå ända upp till knähöjd.
I hadiserna
”Endast händer och ansikte får vara synliga”
Det är motstridigt med Islam’s anda att bära kortärmade, eller till och med lockande spetsklänningar, i sällskap med andra än sina närmsta familjemedlemmar, trots att det är tillåtet.
3. Byxor
Byxorna, som har blivit allt vanligare bland muslimska kvinnor de senaste åren,
”likna en man”
Ur den synvinkeln har det avvisats av Profeten (fred och välsignelser vare med honom). Byxor som ibland bärs under en halvkappa, ibland under en skjorta eller blus, skadar andan av hijab genom att visa kroppsformer och för att det är manlig klädsel. Men om man bär byxor som inte visar kroppsformer och har något över som täcker överkroppen, bör man inte betrakta det som manlig klädsel.
Precis som vi vanligen gör med barn, bör vi lära dem att be i tidig ålder, bör vi också lära dem att vara känsliga för begreppet täckning (hijab).
4. Huvudduk
*
En överdådig, genomskinlig, iögonfallande färgad och förgyllt huvudduk:
Syftet med att bära slöja
”inte uppmärksamma”
Trots detta väcker sådana huvudbonader uppmärksamhet. De genomskinliga huvudbonader som visar vad som är därunder utgör en tydlig motsättning till haditerna.
* Halsen och
-glidande från början till slut-
huvudduk som inte täcker håret helt:
Om man bara knyter en knut under hakan eller i nacken, förblir halsen öppen, och det som nämns i versen…
”De ska lägga sina huvudbonader över sina axlar.”
befallningen överges. Huvudbonader som inte har en turban under sig och inte är ordentligt knutna lämnar en del av håret synligt, och därmed bryts vår Herres befallning.
* Huvudduk som framhäver frisyrformen genom att läggas inuti pardessu och klänningen eller knytas åt bakom nacken:
Som nämns i hadiserna
”kamelhögs”
Dessa former, som liknar en inskrift, utgör en uppenbar fara för syftet med täckningen.
5. Strumpor
Tunna, spetsiga, mönstrade eller genomskinliga strumpor gör att de delar som befinner sig under kappan inte uppfyller kraven för hijab.
Huvudduk,
Även om syftet är att inte visa huden, så uppfyller tunna strumpor inte kraven för hijab och man bryter därmed mot Guds bud.
6. Vissa fel med tillbehör och detaljer
– Broderade huvudbonader med sex pärlor,
– Överdrivet prydliga, iögonfallande skor med höga och tjocka hälar.
– Färgglada, extravaganta väskor,
– Dekorative solglasögon som inte är nödvändiga av medicinska skäl,
– Överdrivet med parfym och smink,
– Sandalmodellerna är iögonfallande skor,
– Märkeskläder som orsakar stolthet och övermod…
Människan i dag utsätts för en mängd yttre påfrestningar.
Motståndet mot angrepp från media, omgivning och den egna egoismen är svårt för en muslim utan en stark hjärtstruktur, och det är oundvikligt att de värderingar han tror på skadas. Dessa sjukdomar, som börjar i hjärtat, påverkar sedan även det yttre.
”Vad kan vi göra, tiderna kräver det, Gud kommer att förlåta”
Den lockar människor till sin bedräglighet och orsakar dem att bryta mot islams bud.
År efter år ser vi hur svagheterna i fråga om täckning ökar. Klänningar som vi för några år sedan aldrig hade sett eller som vi inte hade kunnat betrakta som en form av täckning, verkar nu helt normala för oss. Halvmantlar, tunna strumpor, hårt knutna huvudbonader, öppna pälsrockar osv. – varje år dyker nya ”uppfinningar” upp. Det största ansvaret för detta ligger hos de stora butikskedjorna som arrangerar modedemonstrationer och som ser på täckning som en kommersiell produkt, samt hos de kvinnor som bär dessa kläder och därmed ger ett föredöme.
Å andra sidan är det fel att, utifrån allt detta, tolka och tillämpa islams föreskrifter om täckning som enbart form och färg. Islam har fastlagt allmänna principer, men lämnar tillämpningen över till klimat, kultur och individens preferenser, förutsatt att dessa allmänna principer inte försummas. Det är därför helt naturligt att olika kulturella och geografiska förhållanden, som varierat genom historien, reflekteras i klädseln i dessa samhällen. Olika modeller, färger och preferenser beroende på kallt eller varmt klimat kan väljas av individer. Det viktiga är dock, som vi tidigare nämnt, att gränserna som Gud har satt noggrant respekteras. När det gäller detta, kan efter respekt för Guds gränser, många olika färger och stilar av täckning väljas.
Man bör inte heller glömma att en människas skönhet ligger mer i själen än i det yttre. Yttre skönhet försvinner en dag, men skönheten av blygsel, tro och gudsfruktighet kommer att bestå för evigt. Därför bör vi inte bara ägna uppmärksamhet åt yttre skönhet och försumma vår inre skönhet. Även vid äktenskap föredrog Profeten (fred och välsignelser över honom),
”En kvinna gifts för fyra saker: för sin rikedom, skönhet, släkt och religion. Välj den som är from…”
Genom att säga detta har de pekat ut centrum för vår verkliga skönhet. Vår Herre kommer att kräva oss till ansvar på domedagen, inte för vår yttre skönhet, utan för hur mycket vi har levt efter vår religion.
Naturligtvis kommer det att vara vår princip att klä oss rent och snyggt.
Detta är ju faktiskt en föreskrift i vår religion. Men en muslim bör inte tappa den gyllene medelvägen i sina handlingar. Man bör inte begå misstaget att dra till sig uppmärksamhet genom att klä sig ”påfallande” på bekostnad av att bryta mot föreskrifterna i vår religion.
Människor som ser oss ska se och uppskatta islam i oss.
I Koranen sägs att kvinnor som respekterar Guds gränser och bevarar sin renhet kommer att belönas med något vackrare i det här livet och i nästa. Verserna nämner kläder av siden och brokat, pärlor, guld och silver som prydnad för de troende kvinnorna i paradiset som en gåva och belöning. Vår Herre lovar dessa välsignelser i paradiset till de fromma, troende kvinnorna.
(Tuba ÖZTÜRK, Şebnem Dergisi, nummer 4, 2003)
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
