Vår käre bror,
Allah, den Högste och Älskvärde, har i respekt för sin älskade profet (fred och välsignelser över honom) öppnat dörrar av oändlig barmhärtighet och förenkling genom skillnaderna mellan de olika madhhaberna (religiösa skolor). Profeten har i en hadis sagt…
”Min ummas olilmålsfrågor är en stor välsignelse.”
(se el-Aclûnî, Keşfü’l-Hafâ, I/64; el-Münâvî, Feyzü’l-Kadîr, I/210-212)
Med dessa ord har han uttryckt denna sanning. Ja, denna hadis omfattar alla slags positiva olikheter, liksom olikheterna mellan de olika skolor av teologi.
Vissa verser och haditer innehåller separata föreskrifter i sina ord och meningar. En enda mussla kan innehålla mer än en pärla. Det är dessa pärlor i musslan av verser och haditer som de teologiska auktoriteterna har uttryckt sina olika åsikter om. Detta har lett till att olika vägar har öppnats. Denna olikhet är en stor välsignelse för profetens ummah. Allāh;
”Gud vill att det ska vara lätt för er, inte svårt.”
”Han har inte lagt någon börda på er i fråga om religion.”
”Och de ska kasta av sig sina bördor och sina ok från sina axlar.”
(det vill säga, den lyfter de hårda straffbestämmelserna för dödande genom oaktsamhet och avskärande av syndiga lemmer, liksom avskärande av kläder som blivit smutsiga).
”
Med verser som dessa uttrycker man att den profetiska sharían är ytterst enkel.
Till exempel, Imam al-Shafi’i’s
”Att beröra en kvinna bryter den rituella renheten (abdest).”
Denna åsikt orsakar mycket besvär under dagens Hajj-pilgrimsfärd. För tawaf (omgångarna runt Kaaba) måste nämligen utföras i ett tillstånd av rituell renhet (abdest). I den enorma folkmassan av miljoner människor är det nästan omöjligt att tillämpa denna regel, och därför imiterar anhängarna av denna skola av tanke andra skolor av tanke vid utförandet av tawaf.
Den abbasidiska kalifen Harun al-Rashid till Imam Malik,
”Låt oss trycka dina böcker och sprida dem över hela den islamska världen. Låt oss vägleda den islamska ummet till dessa böcker.”
,
Han gör ett förslag. Imam Malik svarar:
”O Emire’l-Müminin, de lärdas olika åsikter är en välsignelse från Gud till denna ummah. Var och en följer det som han i sin mening anser vara rätt. De är alla på vägen till rättfärdighet och de söker alla Guds goda behag.”
Positiva åsiktskillnader förekom frekvent under Sahabas tid. Profeten (s.a.v.) godkände dessa åsiktskillnader genom att låta sin ummah (samhälle) följa den tolkning av en Sahabi som de själva ansåg bäst. Han kritiserade inte sina Sahabas för deras olikheter i tolkningar, utan ansåg båda sidors åsikter som rätt och lämpliga.
Två Sahaba som var på resa utförde tabyum (förebyggande tvätt) för att be när de inte kunde hitta vatten vid bönstiden. Senare hittade de vatten inom bönstiden. Den ena utförde bönen på nytt, medan den andra ansåg att den föregående bönen var tillräcklig. Vid sin återkomst frågade de den Helige Profet om detta. Den Helige Profet sade till den som inte utförde bönen på nytt:
”Du har träffat sanningen.”
, och till den andra
”Du har dubbel ersättning.”
ger svaret.
”Mina Sahabah är som stjärnor; om ni följer dem, kommer ni att bli vägledda.”
Även hadiserna pekar på denna sanning. Därför kan varje människa välja vilken av de goda skolor av teologi hon vill följa.
En troende som ber i ett område där Qibla (riktningen mot Kaaba) är okänd, och som bestämmer en riktning baserat på sin egen bedömning eller ber varje rak’a (böneenhet) i en annan riktning, anses i fiqh (islamisk juridik) att ha utfört bönen korrekt.
Därför kan muslimer i nödfall föredra tillåtelse framför det som är föredragligt. Detta är en stor välsignelse för dem. Ja, muslimer kan i nödfall, i en fråga som inte har en lösning inom deras egen madhhab (religiösa skola), agera i enlighet med tillåtelsen av en annan rättfärdig madhhab och därmed slippa svårigheter.
Icke desto mindre har den profetiska sharían (islamska lagen) fastställts av Gud i överensstämmelse med människans natur.
Trots att olikheterna bland de teologiska auktoriteterna (müctehid) en välsignelse för ummeten är, har de orsakat undergången av föregående ummeter. Profeten (s.a.v.) har i en hadis sagt:
”Då splittringar var en plåga för föregående generationer, har de blivit en välsignelse för min generation.”
har de beordrat.
I de föregående profeternas religioner var alla föreskrifter klara och tydliga. Det fanns inga tolkningsbara verser. Det var uppenbart att det inte skulle finnas någon splittring i de definitiva och säkra frågorna. Människorna hade svårt att följa dessa tydliga föreskrifter, de föll i splittring, och denna splittring ledde dem till undergång. Men våra förhållanden har avskaffat den trångsynthet som föregående nationer var utsatta för.
Till exempel, i Moses (as) lag var det omöjligt att döma en mördare till en annan straff än dödsstraff. I Jesu (as) religion var bara diyet (blodpengar) obligatoriskt, dödsstraff var förbjudet. I den profetiska lagen (Sharia-i Muhammadiyya) var det dock maktulun veli (den dödes närmaste släkting) som
hämnd, diet
och
af
har företrädesrätt.
Ett annat exempel är att i deras sharía är det obligatoriskt att klippa bort den smutsiga delen av kläderna, medan i vår sharía räcker det med att tvätta dem med rent vatten. Det finns många liknande exempel.
Klicka här för mer information:
– En jämförelse av de juridiska skolor inom islam ur ett perspektiv av social struktur —Exempel: Said Nursi och Şa’rani—
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
