Jag har en tvångssyndrom. Det har jag också nämnt. Jag får tankar om att svärta Gud, och det har blivit ett tvång och en sjukdom. Därför måste jag avbryta mina böner tills min behandling är slut. För de onda tankarna tar aldrig slut och tro mig, jag ber en bön i en och en halv timme. Det har blivit en plåga. Förut brukade jag bli glad efter bönen. Nu blir min hjärna trött och för att det ska gå över ska jag tydligen avbryta bönen tillfälligt. Är jag ansvarig för detta? Är det i hans händer att min behandling ska gå bra?
Vår käre bror,
Tankar som kommer till dig under bönen hindrar inte bönen, så du ska fortsätta din bön. Det är fel att avbryta bönen på grund av detta. Annars begår du en synd.
Du begår ingen synd på grund av de tankar som kommer till dig under bönen. Det är inte tillåtet att avbryta bönen för att bli av med dessa tankar.
Bön,
Det är en medicin som botar våra andliga sjukdomar. Till en sjuk person…
”Åh, gå inte till sjukhuset, ta inte medicin”
Precis som det är fel att säga det, är det också fel att säga det till en person som söker bot för sina andliga sjukdomar.
”utföra bön”
Det är alltså fel.
Klicka här för mer information:
Kan ni ge mig mer information om tvångs- och ångststörningar, och hur jag kan komma över dem?
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
