Jag har hört att ränta är tillåten i enlighet med den årliga inflationen, och att det finns en fatwa från Diyanet (den turkiska religiösa myndigheten) i den riktningen. Stämmer det?

Frågedetaljer


– Profeten sa: ”All typ av ränta är under mina fötter.” Om det är vad diyanet (den turkiska religiösa myndigheten) har fattat ett utslag om, vad baserar de det på?

Svar

Vår käre bror,


Om det finns ränta, spelar det ingen roll hur låg räntan är, det är inte tillåtet. Därför är ränta alltid förbjuden.


Men det är inte ränta i inflationstakten.

Till exempel, om du lånar ut 100 lira till någon och sex månader senare, när inflationen är 30 procent, får du 130 lira, så är inte de 30 liran extra ränta, utan det är pengarna du gav för sex månader sedan.

-räknat i köpkraft-

är motsvarande belopp.

Trots detta är det inte tillåtet att sätta pengar i banker som bedriver räntespekulation och tjäna ränta motsvarande inflationen; eftersom:


a)

Dessa banker tar pengarna ni ger dem och investerar dem i verkliga

(mer än inflationen)

De tjänar pengar genom att sälja med ränta och betalar ut pengar till dig av den intjänade summan.


b)

Att sätta in pengar i en bank är att ingå ett avtal; detta avtal är ett avtal om köp och försäljning av pengar med ränta, och oavsett om det i slutändan resulterar i vinst eller förlust, är avtalet inte tillåtet enligt islam, eftersom det är ett avtal med ränta.

Om du har pengar men inte kan investera dem på ett lagligt sätt för att tjäna pengar, kan du investera dem i privata finansiella institutioner…

Även bland de hanafitiska imamer finns det olika åsikter om hur man ska agera i händelse av att pengarna tas ur cirkulation eller förlorar sitt värde. Imam-ı Âzam,


”Den lånade summan ska återbetalas i samma antal enheter. Oavsett om värdet på pengarna stiger eller sjunker, ska den skuldsatta betala tillbaka motsvarande belopp. Om han lånade hundra lira, ska han betala tillbaka hundra lira.”


(Ibn Abidin, Redd al-Muhtar, IV:174. Kasani, Bedayi’ al-Sanayi, 7:394)

säger. Imam Muhammad och Imam Abu Yusuf däremot,


”Den som har en skuld betalar inte tillbaka det belopp han lånade, utan betalar vad det är värt vid tidpunkten för betalningen.”


(Mecmuatu Resâil İbn Abidin 2/60)

är vad de säger. Det rapporteras att fatwan gavs på detta sätt.

Därför bör den som lånar ut två miljoner till någon för ett år veta att han fortfarande har rätt till detta belopp, även om ett år har gått. Men om den skuldsatta, vid betalningen, tar hänsyn till årlig värdedegradering av pengarna och betalar ett överskott därefter, så har han betalat värdet av lånade pengar och har därmed handlat i enlighet med Imamayn (Imam Muhammad och Imam Abu Yusuf) och inte heller har han lämnat den fordringsägande partens rättigheter oberörda. I detta fall är överskottet inte ett förutbestämt villkor, utan den skuldsatta har bara försökt kompensera för skadan med tanke på den fordringsägande part.

I detta ärende kan man också välja en annan väg, som är den säkraste och mest sundaste. Lån kan ges i valuta, men det kan också göras i guld. På detta sätt elimineras även misstanken om ränta.

Därför, vid utlåning och lån, ska man antingen ta emot eller ge ut valuta, eller ta emot eller ge ut guld, eller betrakta varor med fast värde, och ta emot eller ge ut dessa. Utöver dessa, om man efter ett år lägger till en överskjutande summa till lån, så räknas detta som ränta och är därmed inte tillåtet.

(se Mehmed Paksu, Frågor som tiderna medför)

* * *

Det är inte tillåtet att ingå i en transaktion med ränta, oavsett hur låg den är. Eftersom transaktionen för närvarande betraktas som ränta och framtida förhållanden är osäkra och kan ändras när som helst, ändras inte domen. Endast i fråga om att lösa skulden ändras situationen enligt Abu Yusuf. Till exempel, om någon låner ut en miljon lira i ett år med ränta och får tillbaka en och en halv miljon, är det förbjudet (haram) eftersom det är ränta. Men om efter ett år, den ursprungliga summan på en miljon motsvarar en och en halv miljon på grund av inflation, är det tillåtet att ta emot den summan, dvs. en och en halv miljon i utbyte för den ursprungliga summan på en miljon. Detta beror på att pengarna inte är guld eller silver och deras värde är nominellt, och de behandlas i enlighet med det erkända värdet.

(Halil GÜNENÇ, Fatwa om nutida problem, I/320-321)


Teologer säger att skillnaden under inflation är tillåten.



Till exempel, om tio guldmynt kostade hundra miljoner lira, och du lånade hundra miljoner lira till en vän. Ett år senare fick du dina hundra miljoner lira tillbaka, men på grund av värdedegradesen kan du bara köpa åtta guldmynt för dina hundra miljoner.

”Om ni tar skillnaden mellan de två guldpriserna, är det då ränta?”

till Imam al-Azam

”Jag vet inte.”

har sagt. Vissa teologer däremot

”är tillåtet”

har han sagt. För det finns risk för skador. I dagens praxis sticker framför allt två problem i ögonen:


a.

Hur tillförlitliga är beräkningarna som görs för att fastställa inflationens storlek? Antag att inflationen beräknats korrekt. Då finns det inget problem.


b.

Nu har vi en överenskommelse med banken. Vi kommer att betala en viss ränta för ett visst belopp. Vi har skrivit på. För det första kan vi inte säga att en sådan överenskommelse inte har några konsekvenser.

Det beror på att det faktiskt ingås en räntesatsöverenskommelse.


Å andra sidan

Låt oss säga att dagens inflation är 50 %. Vi har tecknat ett lån för bil eller bostad, eller en investering med ränta, med en ränta under detta belopp. Låt oss säga att vi har betalat av lån eller fått utbetalningen. Det är inte den tidigare inflationen som är relevant, utan den inflation som rådde när vi betalade eller fick pengarna. Om inflationen visar sig vara högre än den vi avtalat, är räntan otillåten, men det är svårt att kalla pengarna som erhållits för otillåtna. Men om inflationen är lägre än det vi avtalat, vem ska då stå till svars för det? Gud.




Vi räknade fel, vår prognos visade sig vara felaktig, och marknaderna har blivit turbulenta.

i vilken utsträckning ett sådant påstående skulle vara rimligt och acceptabelt.


Slutligen, de skadefria vägarna,




Det är bättre att vi väljer de skadliga vägarna.

och vi är av åsikten att räkningen är enklare. I detta fall rekommenderar vi privata finansinstitut som ett alternativ till räntedrivna banker.


Med hälsningar och bön…

Islam i fråga och svar

Kommentarer


kaya20

Må Gud välsigna dig, lärare, men ändå kan man inte bli helt nöjd i hjärtat. I hadiserna sägs det att det finns 70-talet typer av ränta, det bästa är att hålla sig borta från till och med de misstänkta. Din artikel är ändå mycket bra.

Logga in eller registrera dig för att lämna en kommentar.

yusuf_aga

Må Gud välsigna dig först och främst… Lärare, eftersom handlingar bedöms efter avsikten, bör vi inte utan vidare kunna kalla pengarna som erhållits i problem ’b’ för haram (förbjudet), som du har förklarat i din förklaring? Vilken detalj som jag inte har upptäckt orsakar tvekan i detta ärende?

Logga in eller registrera dig för att lämna en kommentar.


Redaktör

Frågan i punkt B handlar om att sluta en räntaöverenskommelse vid utlåning. Dock anges det i artikeln att det finns åsikter som hävdar att det inte är synd att efteråt kräva ersättning för inflationens värdedegradation, utan att ha slutet en räntaöverenskommelse vid utlåning.

Logga in eller registrera dig för att lämna en kommentar.

Nevzat Turkurka

Om jag lånar 100.000 TL, och vi antar att man kunde köpa 10 guldmynt för det beloppet det året jag tog lån, och om jag ska betala tillbaka lån efter 2 år och då 100.000 TL räcker till 12 guldmynt, kan jag då betala 80.000 TL och kommer den andra parten acceptera det, eller gör jag då något orätt?

Logga in eller registrera dig för att lämna en kommentar.


Redaktör

Det viktiga är att man betalar tillbaka motsvarande belopp. Därför är det inte tillåtet att betala tillbaka ett lägre belopp än det som mottagits. I fall av värdeökning, om man vill kompensera motparten för inflationen, så är det inget som hindrar detta.

Logga in eller registrera dig för att lämna en kommentar.

sifon

Läs noggrant och svara, jag ger tydliga uppgifter.

En statlig bank erbjuder sina kunder en kampanj mellan 1 och 30 november, där de kan få ett avancerat lån på upp till 20 000 TL i rater, med en ränta på 1,37 %, inom ramen för deras kreditgräns.

Den 1 november kostade en gram guld 978 TL, så med 20.000 TL kunde man köpa 20,44 gram guld.

Den totala summan som ska betalas för 20.000 TL på sex månader är 21.218,80 TL.

Idag är den 16:e november, det vill säga den första avbetalningen har inte ens betalats än, och grammet guld har nått 1062-1070 TL.

Det vill säga, om vi skulle sälja de 20,44 gram guld vi köpte idag, skulle försäljningsvärdet vara 21.660,40 TL. Det är inte svårt att föreställa sig att det kommer att bli värt betydligt mer i slutet av sex månader, beroende på hur ekonomin utvecklar sig.

I detta fall gör banken en god gärning för kunden.

Detta görs av en statlig bank som en gest av goodwill och som en kampanj för sina kunder.

Dessutom ser jag det som en god gärning som kan betraktas som en ”Karz-i Hasen” (lån som ska betalas tillbaka med goda avsikter), som tyvärr har glömts bort av dagens muslimer, och verkligheten visar det.

Många av de lärda som läser detta skulle inte utföra denna goda gärning för sina vänner och släktingar.

Jag personligen tycker att dagens teologer inte har en tillräckligt god förståelse av ekonomins kriterier.

Tyvärr förstår de inte bara dagens ekonomiska teknik, utan heller innehållet och de bekymmer som ligger bakom de fatwa som de hänvisar till, som de av Ibn Abidin, Imam Azam och Imamayn.

Jag kan inte i god samvete acceptera att de uttalar sig om vad som är tillåtet och otillåtet i ämnen som de inte förstår tekniken bakom.

Logga in eller registrera dig för att lämna en kommentar.

Senaste Frågorna

Dagens Fråga