Vår käre bror,
Människan skapar en form som liknar människan av sten och lera. Detta kan inte gå utöver att vara en staty gjord av sten, lera eller plast. Gud har skapat levande människan av lera. Att vissa människor hävdar att de har skrivit en kopia av Koranen är inte annorlunda än att hävda att en livlös staty är en människa.
En granskning av boken visar att den präglas av islamofobi och syftar till att sprida principer och läror inom kristendomen. Det faktum att författaren själv är islamofob och strävar efter att sprida kristendomen, visar tydligt omfattningen av problemet.
Det vill säga, man kan inte ens komma med en motsvarighet till en enda vers i Koranen, inte ens i fyrtio avseenden. Precis som man inte kan säga att man har skapat en motsvarighet till Koranen genom att tillverka en staty av plast, kan man inte heller säga att man har skapat en motsvarighet till Koranen genom att sammanställa uttalanden som är mänskliga ord i en bok.
Nedan presenterar vi en studie om ämnet:
Från dess nedstigning till våra dagar har historien vittnat om de många lögn och förtal som riktats mot Koranen. När de såg att islam spreds genom Koranen, har vissa falska profeter, som började i åren nära profetens (sav) död, försökt att motsätta sig Koranen och imiterat den i stil och retorik. Dessa försök har dock inte bara resulterat i skam, utan har alltid slutat i misslyckande. De huvudsakliga skälen till dessa försök var stamrivalitet och begärelse efter rikedom och makt.
– Musaylima ibn Habib al-Kazzab,
– Ayhede b. Kâ’b (el-Asvad al-Ansî),
– Abu’t-Tayyib al-Mutanabbi,
– Abu’l-Ala al-Maarri och
– Mirza Ali Muhammed.
Dessutom har kristna forskare, både de som levde i islamska länder och de i andra länder, genom historien skrivit verk som kritiserar islam och försvarar sin egen religion. Varje religiös grupp har sett händelserna ur sin egen synvinkel och skrivit motargument mot den andra sidan. Denna negativa inställning hos kristna mot islam har bevarats och fortlevt från de tidigaste tider till idag. Den fiktiva bok som är föremål för vår studie är ett levande och aktuellt exempel på denna negativa syn och onda avsikt. Denna och liknande försök kommer, liksom föregångarna, att hamna i historiens skräphög.
Det är en fortsättning av ”inkulturation”-processen (kulturisering), en av de senaste taktikerna som har utvecklats av missionärsteoretiker. Den grundläggande principen är att först integrera sig i den inhemska kulturen och sedan förstöra och underminera den. Namnet är mycket skickligt valt av gruppen som skrev boken, och är hämtat från ett ord som används för Koranen, ett begrepp som hör till själva kärnan i den islamiska världen. I själva verket är denna falska bok full av förtal och förolämpningar mot vår heliga bok, Koranen, i syfte att förvirra muslimer och förfalska deras religion. Denna studie är en kort introduktion och kritik av boken med titeln [bokenamn].
Boken är nämligen skapad genom att ord i Koranen har blivit inverterade. Boken skrevs först 1999 på arabiska och översattes sedan till engelska under samma titel. I bokens förord presenterar de två personer som utgör den redaktionella gruppen som är ansvarig för skriften sig själva med kodnamn, men gömmer sina verkliga namn. Undersökningar av internet-sidor om ämnet visar dock att det finns en person som kallar sig och som verkar vara redaktör och förberedde boken för publicering.
Den evangeliska prästen, som är författaren av detta verk under kodenamnet al-Mahdi, gav 1999 intervjuer till tidskrifterna Atlantic Monthly och Baptist New,
För denna bok presenterar budskapet i Evangeliet för araber på ett klassiskt språk. Dessutom hävdas det att det tog sju år att skriva boken, inte tjugotre år som i fallet med Koranen, och att den dessutom är ett verk av inspiration(!), vägledning(!), och det sägs:
Enligt författarna av boken ska den innehålla alla karaktäristika av Koranen, den heliga boken för muslimer, i alla avseenden. Den är skriven i ren, klassisk arabiska, i prosa och poesi, och stor vikt har lagts vid stil och flyt. Dock har arabiska forskare som granskat boken ur ett grammatiskt perspektiv konstaterat att den innehåller ett stort antal grammatiska fel.
Det är högst troligt att dessa typer av projekt bygger på olika politiska eller ekonomiska intressen. Dessutom kan missionsverksamhet anses vara en faktor som accelererar dessa ansträngningar. Boken är nämligen genomgående fylld med kristna läror och teologi. Det primära syftet är att insinuera att Koranen är en uppdiktad bok och därmed presentera muslimer en ny helig(!) bok. Vidare är syftet att så tvivel hos muslimer angående innehållet i Koranen och därmed hindra den stigande islamiska rörelsens spridning i västvärlden.
Det framgår att kristna webbplatser har publicerat, annonserat och skrivit artiklar som hyllar boken. Boken har mottagit betydande stöd från den kristna världen, särskilt från evangeliska kristna grupper. Publikationer som en president för ett seminarium i Mellanöstern, en muslim som konverterat i Los Angeles, Kalifornien, Billy Graham Center for Muslim Studies, Evangelical Mission Quarterly och Baptist Press har översvämmat boken med beröm och uttryckt sin tro på att muslimer på detta sätt kan konverteras till kristendomen. I en artikel skriver C.S. Arthur: ”I över 1400 år har svar på Koranen och dess påståenden skrivits med rädsla. Men nu har muslimer mött Koranen med en bok som är dess lika. Denna bok är jämförbar med Koranen i stil och retorik. Den överträffar till och med lärorna i Koranen.” Därefter citerar han en person med kodnamnet ”el-Mehdi”, som ingår i bokens redaktion och styrelse: ”Våra muslimska vänner, som är över en miljard och spridda över trettiofina länder, har inte mottagit det korrekta budskapet i Bibeln. Denna bok kommer att förmedla detta budskap till dem.”
Denna bok, med titeln [titel], består av sjuttioåtta kapitel (fiktiva suror) och inleds med en inledande fras i början av varje kapitel, i stil med [frasen]. Varje kapitel består av ett antal påhittade verser. Dessa är numrerade 1, 2, 3, 4 osv. Det vill säga, den schematiska strukturen har efterlikats Koranen och kapitlen i boken har fått namnet suror.
Kapitlen (surorna) i boken börjar vanligtvis med en hälsning till muslimerna, och namnet på suran anges.
Namnen på andra kapitel är inspirerade av Koranen, eftersom liknande begrepp förekommer i Koranen. ez-Zevâc, et-Tuhr, el-Mîzân, eş-Şehîd är några exempel. Vissa kapitel har fått namn som förolämpar och förtalar muslimer, till exempel el-Mâkirun (intrigerarna), el-Mufterun (falsifierarna), el-Muharridun (uppvigarna), el-Kafirun (förnekarna), el-Müşrikûn (avgudadyrarna).
Författarna av boken hävdar att texten i boken påstås ha givits till ”es-Safiyy” genom en gudomlig uppenbarelse. I den fiktiva sura som de kallar Tenzil, finns nämligen följande uttryck:
Som det framgår är ovanstående passage en nästan ord för ord kopia av ett par verser ur Koranen, med några små ändringar. Därför saknar uttryck i denna bok all originalitet. I stället är det enbart imitation och plagiat.
Metoden liknar en vanlig upphovsrättsintrång.
Som det framgår av en helhetsbedömning av boken, är dess främsta syfte att beteckna det som Koranen kallar sanning som lögn, och det som lögn som sanning. Som ett exempel kan nämnas att Koranen talar om de fyra heliga månaderna och föreskriver respekt för dessa månader; krig och liknande handlingar är förbjudna under dessa månader.
Men den nämnda boken hävdar, möjligen för att angripa muslimer även under Ramadan, att detta är en fiktion, och förtalar Gud genom att berätta om det. I den falska sura som kallas ”Fred” (Salam) läser vi följande:
I en annan falsk sura, som de kallar för sura, betonas att muslimerna är vilseledda, och de påminns om att de har blivit uppmanade att ”inträda i fred”, men det hävdas att muslimerna inte tror på detta. Verser ur Koranen, i synnerhet de uppdiktade verserna 3, 4 och 7 i samma sura, vänds upp och ner, och det hävts att Gud inte skulle beordra krig, utan att det i så fall skulle vara en uppvigling av djävulen.
Den så kallade sura Nisâ, som finns i boken med titeln …, hånar och förtalar de rättigheter som Koranen ger kvinnor. Boken hånar till och med Koranen för dess budskap om att tala till Profetens hustrur bakom en skärm, och citerar samma vers, hävdande att ett sådant budskap förtalar kvinnor. Men grundprinciperna är att skydda människor från potentiella onda handlingar, och detta har absolut inget att göra med förtalande av kvinnor.
En av de mest slående aspekterna i den nämnda boken är den hårda kritik som riktas mot Koranen i den fiktiva sura som bär namnet An-Nisa, gällande bestämmelser om arv, vittnesbörd etc. I boken försökts man att hånligt diskutera och ifrågasätta kvinnors arv, vittnesbörd, den manliga överlägsenheten och liknande ämnen för att på så sätt hånskåra Koranen.
I den falska sura som kallas ”al-Furqanu’l-Hak” intensifieras de anti-islamiska angreppen ytterligare, och det hävdas att krig i Guds väg, som nämns i Koranen, inte är verkliga och att man inte kan vinna paradiset på det sättet, och att Gud inte har beordrat något sådant. I denna sura hävdas att muslimer orsakar förstörelse på jorden och att de har förstört mänskligheten och ekonomin. De som tror på denna så kallade heliga bok, al-Furqanu’l-Hak, lovordas paradiset, och i den sjätte versen sägs det:
I den första versen av den så kallade sura som betonar vikten av fastan, citeras en hadit, och i den tredje versen vänder man sig till de hycklare, det vill säga muslimerna, och säger:
I den artonde versen av en annan så kallad sura beskrivs profeten Muhammed (sas) som en stor lögnare och en budbärare av den fördömda djävulen, och muslimer betecknas som hedningar.
I en annan påstådd sura, som kallas [namn], används ordet ”mekr” (rävarit) frekvent och man utnyttjar liknande uttryck i Koranen. I den tredje påstådda versen görs återigen hänvisning till profeten Muhammed (fred och välsignelser vare med honom) och det hävdas att han – Gud bevare – uppmanade sitt folk till mord och äktenskapsbrott, och att detta inte kan vara en egenskap hos en profet, utan snarare en egenskap hos den fördömda djävulen.
Som vi tidigare nämnt, är den huvudsakliga syftet med denna bok att förolämpa muslimer, deras böcker och heligheter. I den uppdiktade suran hävdas det nämligen att muslimer följer tyranni och därmed hamnar i djupa avgrundar.
I sin första mening, som börjar med uttrycket ”de av våra tjänare som har gått vilse”, citeras och kommenteras vers 47 i Koranen, Sura Al-Ma’idah.
Denna sura, som finns i den nämnda boken, är den längsta av de påstådda surorna och består av trettioåtta falska verser. Som namnet antyder, betecknar denna sura muslimer som polyteister. Den mest intressanta och slående passage är dess betecknande av lydnad till profeten som polyteism.
I versen görs citater ur Koranen och det betonas att el-Furkanu’l-Hak-boken har nedstigit från Gud för att bekräfta Evangeliet. Som det faktiskt sägs i den andra satsen:
Denna bok har ibland kopierat Koranen ord för ord, utan att ändra ett enda ord. Man kan se detta i många avsnitt av en annan falsk sura, kallad Kebâir. Till och med avsnitt 12 i samma sura är en exakt kopia av vers 171 i sura Al-Baqarah.
I denna tid, då man lägger största möda ner på att uppnå en allians mellan civilisationer, anser vi att dessa och liknande provocerande försök, som har en tendens att främja en konflikt mellan civilisationer, bör upphöra. Vi förväntar oss att de västerlänningar som strävar efter att visa respekt för djur och växter, ska visa minst lika stor respekt för den näst största religionen i världen och dess anhängare, muslimerna.
För som ovan nämnts, är den omtalade boken anmärkningsvärd för att den visar vilka dimensioner de spel som missioneringsorganisationer spelar i muslimska länder har nått. Dessutom kan man säga att sådana verk kommer att hindra, ja till och med utplåna, dialogen mellan innerligt troende. Det är ytterst nödvändigt för världsfreden att inte de skiljande, utan de förenande aspekterna av religioner framhävs. Islam betraktar alla religioner i världen med en viss tolerans, utifrån principen ”var och en sin religion”. En liknande förståelse och tolerans önskas i den kristna världen. Om författarna och anhängarna av denna bok är uppriktiga i sina ord, bör de överge sina drömmar om en ny världsordning och arbeta för att stoppa blodet, krigen och fattigdomen i världen, och sträva efter att uppnå den önskade dialogen.
(Prof. Dr. Ali Rafet Özkan)
Klicka här för mer information om Koranen:
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
