Vår käre bror,
Profeten Muhammed (s.a.v.) dödade Ubayy ibn Halaf.
Slaget vid Badr
Det var innan det. När Profeten Muhammed (s.a.v.) vandrade runt på slagfältet,
”Här ska Abu Jahl dö, här ska Utba dö, här ska Umayya dö, och här ska och här ska de och de dödas. Och Ubayy ibn Khalaf ska jag döda med mina egna händer.”
hade han befallit. Precis som han hade förutsagt i Badr, hade Abu Jahl, Utba och Umayya ibn Khalaf dödats på samma platser som de heliga krigare visade. Det som återstod…
Ubayy ibn Khalaf
Han var kvar. Denna man var en av de ledande figurerna i Quraysh. Han brukade säga till profeten (s.a.v.) vid varje möte:
”O Muhammed. Jag har en häst. Jag matar den med sjutton liter sorgå dagligen. En dag kommer jag att döda dig på dess rygg.”
Profeten Muhammed (s.a.v.) brukade bara svara denna galne och förvirrade mannen med följande:
”Kanske, Gud villande, ska jag döda dig.”
(Sira, 3/89)
Och här är Ubayy ibn Halaf, som svor att hämnas sin bror Umayya, vars själ skickades till helvetet av de heliga krigare i Badr, och att utplåna profeten Muhammeds (pbuh) kropp,
Uhud
Han hade kommit upp till ’a. Precis när Profeten (s.a.v.) var på väg upp till Şi’b, såg man Übeyy närma sig. Han var på hästryggen, ett häst som han i Mekka hade fört med 16 okka durra om dagen. Med hämnsökande blickar närmade han sig Profeten (s.a.v.). När de sällskapliga märkte detta, ville de gå fram och kräva hämn. Men Profeten (s.a.v.)…
”Låt honom komma”
och hindrade därmed de heliga krigare från att motsätta sig honom. Från munnen av denna häftiga hedning, som närmade sig Profeten Muhammed, kom dessa ord:
”O Muhammad, om du ska räddas, så ska inte jag räddas.”
Ord föll från hans läppar. När den Helige Profeten (fred och välsignelser vare med honom) hörde dessa ord, vredgades han ögonblickligen. Med sin spjut i handen närmade han sig sin motståndare med majestätiska och skräckinjagande steg. Ubayy var plötsligt förbluffad. Han kunde inte stå emot den Helige Profetens (fred och välsignelser vare med honom) majestätiska och skräckinjagande utstrålning och började springa iväg. Profeten (fred och välsignelser vare med honom) gav inte upp förföljelsen och ropade efter honom,
”Var ska du springa, du lögnare!..”
ropade han. Med den här flykten räddade inte Ubayy sig. Den spjut som Profeten (fred och välsignelser över honom) kastade träffade mellan Ubayys hjälm och rustning, och Ubayy föll från hästen och rullade till marken, skrikande som en ko. De hedniska trodde tog honom, skadad, och förde bort honom. Blodet rann inte från hans sår. Han kunde knappt stå ut smärtan. Ibland ropade han till sina kamrater:
”Jag svär vid Gud, Muhammed dödade mig.”
sa han. Hans vänner tog inte hans ord på allvar och försäkrade honom att hans sår var obetydligt, i ett försök att trösta honom. Men Ubayy förstod att han inte skulle överleva. Han sa till sina vänner:
”Han sa till mig (i Mekka):
’Jag ska döda dig!’
hade han sagt. ”Jag svär, om han spottar på mig, kommer han ändå att döda mig.”
(Sira, 3/89)
Ubayy ibn Khalaf,
utan att ha levt ens en dag,
”Jag är törstig, jag är törstig!”
Han dog mitt i sina skrik. Därmed uppfylldes en av profeten Muhammeds (s.a.v.) mirakel, som han med Guds lovning hade profeterat i förväg.
Det var en tid då muslimerna var på väg att splittras och sönderdelas. De fanatiska polyteistiska ledarna Abdullah ibn Shihab al-Zuhrî, Utba ibn Waqqas, Abdullah ibn Kamia och Ubayy ibn Khalaf hade samlats och svurit en ed att ta profetens (s.a.v.) liv. (Tabakat, 4/125) Profeten (s.a.v.) sade om dessa fyra fanatiska polyteister:
”O Gud, må ingen av dem nå sin födelsedag.”
bad han i bön.
Sa’d ibn Abi Waqqas sade:
”Jag svär vid Gud, inte en enda av dem som slog eller skadade Profeten Muhammed har överlevt ett år.”
En av dem, Ibn Shihab, dödades av en vitspottad, honligorm på väg till Mekka. Ibn Kamia, som hade skadat profetens ansikte, återvände till Mekka efter Uhud och gick till sina boskap. Han hittade dem på toppen av berget. När han ville stoppa dem och hålla inne dem, sprang han på en tjur och slaktade den med sina horn, tills han hade rivit den i stycken. (Sîra, 3/89; Belâzurî, 1/324; Uyunü’l-Eser, 2-13)
[Salih Suruç, Profetens (sav) liv]
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
