I vers 94 i sura Yunus sägs det: ”Om du tvivlar på det som vi har översänt till dig, så fråga dem som har läst böcker före dig. Ja, sanningen har kommit till dig från din Herre. Var inte bland de tvivelaktiga.” Varför befaller Gud att man ska fråga de som har läst böcker före oss, trots att andra böcker har blivit förfalskade?
Vår käre bror,
”Om du tvivlar på vad vi har översänt till dig, så fråga dem som läst böckerna före dig. Jag svär vid min ära, det som har översänt till dig är sanningen från din Herre, tvivla inte det minsta! Var inte bland dem som förnekar Allahs tecken, annars kommer du att bli bland de förlorade.”
(Jonas, 10/94)
Koranen nämner att profeten Muhammed (s.a.v.) har blivit förebud i Tora och Evangeliet. Den säger att de som har skrifter (Ahl-i Kitab) kände honom lika väl som sina egna barn. Syftet med denna vers är att bekräfta sanningen om Koranen och profeten Muhammeds (s.a.v.) profetiska mission. Det vill säga:
”Om det mot förmodan skulle uppstå tvivel hos dig om att de besitter denna kunskap, så ska den som tvivlar söka bevis och rådfråga de lärda. Gör du detsamma, fråga de lärda bland folk av Skriften, ty de äro kunnande i detta.”
Därför är meningen med denna vers:
”Det handlar om att visa hur starkt de judiska lärda trodde på profetämbetet av Muhammed (fred och välsignelser vare med honom), inte om att påstå att profeten Muhammed (fred och välsignelser vare med honom) hade tvivel.”
För de känner till de beskrivningar av dig som finns i Torah och Evangeliet. De vet att du är den sista profeten och frälsaren, att de som tror på dig kommer att bli räddade och att de som inte tror på dig kommer att bli fördömda. Även om andra böcker har blivit förfalskade, innehåller de ändå viss sann information.
I själva verket tvivlar Profeten (fred och välsignelser över honom) inte alls på att han är profet och på att det är Gud som har sänt honom uppenbarelser. Detta sätt att uttrycka sig är en egenskap hos arabiska språket. Som ett exempel kan man säga:
Till exempel, om en person ville att hans son absolut inte skulle göra en viss sak, skulle han säga till honom:
”Om du är min son, kommer du absolut inte att göra det här.”
Uttalandet uttrycker inte att fadern tvivlar på om barnet är hans biologiska barn. Det är en specifik form av uttalande och uttrycker bekräftelse.
”Du kommer absolut inte att göra det här.”
Detta är vad det betyder. Uttrycket här är ett uttryck med just den egenskapen.
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
