Vår käre bror,
Ordets teologiska innebörd av ”tayammum” är att avse. Dess religiösa innebörd är att med avsikt smörja ansikte och händer med ren jord. Detta görs på följande sätt: Först smörjs händerna med jorden och ansiktet torkas med jorden, sedan torkas höger arm med vänster hand och vänster arm med höger hand.
Teyammum är fastställt i Koranen och Sunna. Beviset från Koranen är följande vers:
Ett bevis för detta är Sunna:
(1)
Man utför tayammum även på resa om man inte kan hitta vatten. Att vatten saknas i sharia-perspektiv innebär att man, trots att vatten finns tillgängligt, inte kan använda det för abduktion (tvättning) på grund av ett akut behov av vatten för törstsläckning. I detta fall anses vatten sharia-mässigt som icke-tillgängligt. Därför har Gud (Allah) sagt: Den som är i behov av vatten för törstsläckning eller något annat kan inte använda det för abduktion eller dusch.
Om det inte finns vatten på platsen där personen befinner sig, och avståndet mellan platsen och vattnet är mer än en halv farsakh (2,5 km), kan personen utföra tayammum (förebyggande rengöring med sand). Det är inte obligatoriskt att gå till platsen där vattnet finns, eftersom det skulle vara svårt.
Detta kan ske på grund av rädsla eller på grund av religiösa skäl. Om det finns en fiende i närheten av vattnet och personen är rädd för honom, är det inte obligatoriskt att gå dit, även om vattnet är nära. Religiösa skäl för att inte använda vatten är till exempel att personen riskerar att bli sjuk eller att hans sjukdom förvärras om han använder vattnet. I sådana fall bör han utföra tayammum (ritualtvätt med sand). Användning av vatten är inte obligatoriskt. Profeten (fred och välsignelser över honom) har nämligen sagt om en person som dog efter att ha tvättat sig efter att ha blivit slagen i huvudet.
Om det är skadligt att använda vatten på grund av kyla och det inte finns möjlighet att värma vattnet, utförs tayamum. Amr ibn As utförde tayamum trots att han var i ett tillstånd av junub (religiös orenlighet) på grund av rädsla för att bli sjuk av kylan, och Profeten (fred och välsignelser över honom) godkände hans handling. I detta fall ska man dock bada (ghusl) när man hittar och kan använda vatten, och man ska utföra de bönar som man utförde med tayamum som nattillägg.
1. Att veta att bönstiden har kommit.
2. Att söka efter vatten efter att bönstiden har börjat.
3. Att hitta ren jord som inte innehåller mjöl, kalk eller liknande ämnen.
4. Först ska man avlägsna orenheter från kroppen. Abu Dawud.
5. Att göra sitt yttersta för att bestämma qibla (den heliga riktningen) innan man utför tayammum (rituell tvätt med sand).
Avsikten ska komma från hjärtat, detta har vi nämnt tidigare. Man bör avsiktligen tänka det i sitt hjärta. Det är sunna att också uttrycka det med munnen. Eller att avsiktligen säga det. När man utför tayammum och avser att med den utföra en obligatorisk bön och frivilliga böner, kan man göra det.
Det ska göras på följande sätt: Först ska man slå handen mot ren jord och sedan torka ansiktet med den, sedan ska man slå händerna mot jorden en andra gång och torka den högra armen med den vänstra handen och den vänstra armen med den högra handen, inklusive armbågarna. Profeten (s.a.v.) har sagt:
(2)
Vid tayammum ska man beröra alla kroppsdelar. Vid den andra rörelsen, om man har en ring på handen, ska man ta av den så att jorden kan röra vid ringens plats.
Ty tayamum är en handling som utförs i stället för abdest. Och vid abdest är det en grundregel att följa ordningen. Detta har vi nämnt tidigare. Då är det alltså en grundregel att följa ordningen även vid tayamum.
Vid tayammum börjar man med att läsa bismillah, sedan börjar man med den övre delen av ansiktet, sedan den högra och sedan den vänstra armen. Vi har ju redan förklarat detta tidigare. Vid ansiktsrörandet bör en del av huvudet också inkluderas. Vid armrörandet är det sunna att inkludera en del av armhålorna. Ansikts- och armrörandet bör utföras omedelbart efter varandra utan paus.
Efter att ha utfört tayammum bör man recitera Tashahhud och den bön som profeten Muhammed sägs ha reciterat efter abduktion.
Ammar b. Yasir berättar:
(3)
Det är sunna att tvätta armarna en gång vardera.
För Profeten (fred och välsignelser vare med honom) gjorde så. Profeten slog sina handflator i jorden och skakade sedan händerna, som han sa till Ammar ibn Yasir. (4) I en annan överlevering sägs det: ”Profeten pustade på sina händer och svepte sedan ansiktet med händerna.”
Teyammum kan utförjas först efter att tiden för den obligatoriska bönen har kommit, om dess villkor är uppfyllda. För Profeten (fred och välsignelser vare med honom) har sagt:
(5)
(6)
Dessa två överleveranden indikerar att tayamum bör utföras när bönstiden börjar.
En person som utför en obligatorisk bön (fard) med tayammum, måste utföra tayammum igen om han vill utföra en andra obligatorisk bön, oavsett om hans tayammum har blivit ogiltig eller inte. Det spelar ingen roll om den utförda obligatoriska bönen är en bön som utförts i tid eller en bön som utförts som ersättning för en missad bön. Ibn Umar har sagt: ”Tayammum bör utföras igen för varje obligatorisk bön, även om ablutionen inte har blivit ogiltig.” (7)
Omständigheterna för tayammum uppstår, bör man utföra tayammum i stället för ghusl (fullständig bad) – precis som man gör i stället för wudu (ritual tvätt).
(tvättad)
Imran ibn Asim berättar: Vi var på en resa med Profeten (fred och välsignelser vare med honom). Profeten ledde bönen. Sedan såg han en man som bad ensam och sade:
– Varför firade du inte det inte med oss?
– O, Allahs budbördare! Jag var ritet oren och kunde inte hitta vatten.
– Det räkte med att du utförde tayammum. (8)
För tabyum utförs i avsaknad av vatten. När vatten blir tillgängligt, blir ersättningen ogiltig. Profeten (fred och välsignelser vare med honom) har sagt:
Ren jord är renande för muslimen. Även om han inte hittar vatten på tio år, bör han ändå utföra tayammum. När han hittar vatten ska han inte utföra tayammum, ty rengöring med vatten är bättre. (9)
Om man hittar vatten efter att man har utfört bönen, behöver man inte utföra bönen på nytt. Om man ser vatten efter att man har börjat bönen, kan man avsluta bönen; bönen är giltig. Om personen bryter bönen för att utföra abdest och utföra bönen på nytt, är det mer föredragligt.
Till exempel bryts tahrif (rituell tvättning med sand) om personen som är sjuk blir frisk.
Ty tayamum är till för att göra ibadeten tillåten, och i fallet av avfallande från tron är detta inte nödvändigt. Men ablution och bad är inte sådana. De är till för att avlägsna förorening. Därför bryts inte ablutionen och badet för den som faller bort från tron.
1. Muslim/522.
2. Dârekutnî, 1/256, (från Ibn Ömer).
3. Abu Dawud/318.
4. Buhari.
5. Bukhari/328.
6. Imam Ahmad, 11/322.
7. Beyhaqi, 1/221.
8. Buxari/341; Muslim/682.
9. Abu Dawud/322 och andra hadith-överättare, (från Abu Hurairah).
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
