Hur kommunicerar djävulen med människan? Hur kan man skilja djävulens viskningar från viskningarna av ens egna begär? Kan djävulen ta formen av en människa?

Svar

Vår käre bror,

Djävlarna är en andlig varelse som inte har förmågan att utföra gott, utan som bara begår onda gärningar. De skapades av ’Nar-ı semum’, det vill säga en eld utan rök och med extrem hetta. (Hicr, 15/27)

Änglar

De väcker de högre känslorna i människan och uppmuntrar henne till det goda.

Dämonerna däremot,

De väcker de lägre instinkterna i människan och driver henne ständigt till att begå onda gärningar.

I en hadis anges detta som följer:

”Människan utsätts för påtryckningar och inpräglingar från två håll. Den ena kommer från en engel, som talar om det goda och bekräftar det rätta. Den som upplever detta i sitt hjärta, skall veta att det kommer från Gud, och skall tacka Gud. Den andra inprägling kommer från Djävulen, som uppmuntrar till det onda, förnekar det rätta och hindrar människan från det goda. Den som upplever detta i sitt hjärna, skall omedelbart söka skydd hos Gud mot Djävulens onda.”

(Ibn Masud)

Eftersom människans ego, begär och ilska är mottagliga för djävulens alla påtryckningar och list, kan till och med en liten djävulsk tanke eller list omedelbart fånga en person och utsätta honom för enorma andliga katastrofer och skador. Djävulen utnyttjar de känslor som finns i människan för att leda honom till det onda. Vårt ego är en av dessa. Egot är en av de känslor som djävulen utnyttjar för att leda människan till det onda.

Kampen mot de troendes största fiender pågår livet ut. Under denna strid använder djävulen mycket listiga metoder. Han visar sig aldrig i sitt sanna ansikte, utan…

”Jag är djävulen, och jag vill att du ska brinna i helvetet.”

säger han inte. Istället,

”genom att smygtigt föra tankar och idéer in i bröst och hjärtan”

(An-Nās, 114/4-5) Den förtar sin närvaro på ett mästerligt sätt. En människa som inte är medveten om djävulen, tror att hans insinuationer är tankar som kommer från hennes eget huvud. Dessutom övertygar djävulen henne om att dessa tankar är sanna. På detta sätt tar han fullständig kontroll över många människor – utan att de ens är medvetna om det.

Men de troende kan, tack vare Koranen, neutralisera denna fiende som har förmågan att tränga in i bröst och hjärtan och susa i örat. Den troende besitter ett ljus och en insikt som gör det möjligt att urskilja om rösten i hjärtat kommer från djävulen eller från hans eget samvete. När han inser djävulens spel, gör han det som föreskrivs i Koranen och söker skydd hos Gud. Ty djävulens viskningar har ingen effekt på en troende som minns Gud. Gud avslöjar denna viktiga sanning i Koranen som följer:

”Om du drabbas av en pådrivning (vesvesa eller iğva) från Satan, söka skydd hos Gud. Ty Han är den Hörende, den Kunskapsrike.”

”När en onda tanke från djävulen kommer till dem som fruktar Gud, så tänker de (Gud) ihåg, och genast ser du att de har förstått.”

(Al-A’raf, 7/200-201)

Eftersom jordelivet är en plats för prövning, kan man under en dag möta många olika situationer och miljöer. Oavsett förhållanden och miljö, lurar djävulen alltid i det dolda. Den minsta svaghet som en troende kan visa i någon av dessa situationer är en stor chans för djävulen. Och djävulen utnyttjar alla dessa chanser. Han försöker dock att inte låta sin närvaro märkas på något sätt.

Om en troende känner att något är fel, att han eller hon är obekväm eller att samvetet störs i sin nuvarande stämning eller miljö – och denna obehagliga känsla är oftast en barmhärtig varning via samvetet – bör han eller hon omedelbart stanna och tänka. Det enklaste sättet att göra detta är att betrakta sig själv från utsidan, som en objektiv utomstående. På detta sätt kan han eller hon undersöka den andra personen – det vill säga sig själv – med hjälp av följande frågor:

– Är de tankar som passerade genom hans huvud i det ögonblicket i överensstämmelse med Koranen?

– Visar han slapphänthet i att minnas Gud?

– Är man slö i att skydda gränserna för Koranen och i att beakta dess bestämmelser?

– Är deras planer inte inriktade på att uppnå Guds goda behag och det härvet, utan på något annat syfte?

– Är hans egna intressen viktigare än andras i den givna situationen?

– Har han eller hon tvivel eller misstankar mot sig själv eller en annan troende?

– Tror han att han har en speciell ställning bland de troende, att ingen kan ersätta honom?

– Tror han att han inte har förtjänat det som har hänt och att han har blivit utsatt för orättvisa?

– Vill hon att andra ska veta om det hon har offrat, att det ska diskuteras?

– Är det så att han/hon måste avstå från något han/hon älskar, och nu försöker han/hon hitta en ursäkt för att inte göra det?

– Har han girighet för materiella ting?

– Är det framtidsrädsla?

– Är han intolerant mot en varning som ges i enlighet med Koranen?

– Har det uppstått en känsla av kärlek eller lojalitet gentemot någon som är en fiende till Gud och religionen?

– Har han eller hon ständigt uppskjutit läsningen av Koranen, bön eller goda gärningar med ogiltiga ursäkter?

Om den oro som personen känner härrör från de orsaker som nämnts här eller liknande situationer, betyder det att personen är besatt av djävulen i det ögonblicket. Alla dessa tankar som personen tror är sina egna, är i själva verket djävulens viskningar i hjärtat.

Djävulen använder olika taktik för olika människor.

Till exempel, en person som lever långt borta från religionen och är oberörd av Koranen, kommer att följa taktiker som kommer att hålla honom kvar i denna livsstil. Han kommer att bli helt inriktad på det världsliga livet, helt fördjupad i världens flyktiga prydnader, och på detta sätt hållas borta från den sanna religionen för hela sitt liv.

Man försöker avskräcka någon som nyligen börjat intressera sig för religion genom att väcka tomma och obefogliga oroer, som att de kommer att bli utstängda av sin omgivning, att religionen kommer att begränsa deras liv, eller att de inte kommer att klara av att fortsätta med religionen om de börjar praktisera den.

Även mot trogna människor fortsätter djävulen sin verksamhet. Till exempel, om en trogen person blir arg på en annan trogen person, eller om han tänker läsa Koranen men hittar en oviktig ursäkt för att avstå från det, beror det på dessa viskningar. Men djävulen kan inte direkt…


”läsa Koranen”, ”minnas Gud”


Han viskar inte sådana ord, för han vet att det vore verdelösa. Istället försöker han sysselsätta människans sinne med tomma och långa önskningar. Om människan låter sig påverkas av dessa viskningar, glömmer det härliga livet och fördjupas i det världsliga, kommer han naturligtvis, på grund av denna försummelse, att avlägsna sig från den livsstil som Koranen föreskriver. Det enda sättet att inte falla i denna fälla är att i tid identifiera djävelns viskningar och söka skydd hos Gud.

En korrekt diagnos kan dock bara ställas om man känner till djävulens egenskaper, taktik och de spel han spelar med människan. Den enda vägledningen för detta är Koranen. I de kommande sidorna kommer djävulens taktik, de fällor han sätter för att avvika människor från Guds väg och de listigheter som manifesterar sig som misstag i troendes handlingar, att undersökas utifrån Korans verser.

Även om det inte är möjligt för djävulen att anta mänsklig gestalt och visa sig för människor hela tiden, har det hänt ibland.


Den vävdes särskilt frekvent under den lycksaliga tidsåldern och före den.

”Då förtäckte djävulen för dem deras handlingar och sade: ”Ingen av människorna kan besegra er i dag, och jag är säkert med er.” Men när de två härarna såg varandra, vände han sig om och sade: ”Jag är fri från er. Jag ser det som ni inte ser. Jag fruktar Gud. Gud är sträng i sin straff.”

(Al-Anfal, 8/48)

”O ni som tror, minns den tid då Djävulen gjorde det vackert för de otrogna att strida mot Allahs budbördare och de troende, och sade till dem: ”Ingen människa skall besegra er i dag. Var lugna och glada. Jag är säkert er hjälpare. Jag skall hindra dem. Räds inte Muhammed och hans följare.”

”Men när Allahs trogna mötte djävulens här, såg de varandra. Då vände djävulen ryggen och flydde. Därefter började han tala till de hedniska: ”Jag kan hjälpa er.” Jag har brutit mitt löfte, ty jag ser det som ni inte ser. Änglar stiger ner från himlen för att hjälpa de trogna. Ni ser det inte. Och jag fruktar Allahs straff, ty Allahs straff över dem som motstår honom är häftigt.”

Abdullah ibn Abbas säger:

”På dagen för slaget vid Badr kom Iblis, i skepnad av den poetiska Süraka ibn Malik, son till Mudlaj, med en standar i handen, i spetsen för en här av demoner, och sade till de hedniska krigarne: ’Idag finns det ingen bland människorna som kan besegra er. Jag är med er.’ När människorna hade intagit sina positioner för strid, tog Profeten en handfull jord och kastade den mot ansiktena på de hedniska krigarne. Då vände de sig om och flydde. I detta ögonblick kom Gabriel till Iblis. Iblis, som höll handen i handen med en av de hedniska krigarne, drog sin hand tillbaka. Han och hans anhängare flydde. Mannen som höll hans hand sade till honom: ’O Süraka, du sade att du skulle vara med oss?’ Iblis svarade: ’Jag ser det som ni inte ser. Jag fruktar Gud, ty Gud är sträng i sin straff.’ ”

I detta ämne säger Talha ibn Ubaydullah: ”Profeten (fred och välsignelser vare med honom) sade:

”Djävulen har aldrig sett sig så förödmjukad, så nedslagen, så föraktad och så vredig som på Arafadagen. Detta beror på att han ser att Allahs barmhärtighet nedstiger och att Allah avstår från straffet för de stora synder. Undantaget är dock det som han såg på Badrdagen.” Man frågade: ”O Allahs budbördare, vad såg han på Badrdagen?” Och Allahs budbördare svarade:

”Se upp, han såg Gabriel, och Gabriel var på väg att föra ner änglarna till strid.”

Med hälsningar och bön…

Islam i fråga och svar