– Vilken vetenskaplig aspekt kan vulkanisk aktivitet ha?
– Undrar jag om vår Gud vill förmedla en budskap eller skrämma oss, sina odugliga tjänare, med detta?
Vår käre bror,
Volkaniska händelser,
kan bedömas på två sätt.
Någon,
bedömningar inom naturvetenskaper som geologi, inom ramen för fysikens lagar,
andra
i
genom ett filosofiskt perspektiv på religion,
med avseende på den metafysiska aspekten
utvärdering.
Att betrakta dessa händelser som en följd av att mineraler i jordens inre, som börjat svalna under universums bildning, komprimerades och exploderade, är en vetenskaplig observation. Liksom att betrakta det som ett tecken på helvets existens, en varning till de godlösa, är en observation.
Men oavsett hur vi betraktar det, händer ingenting utan Guds tillåtelse och vilja. Ibland kan människan fastna i de fysiska lagarna och fatta felaktiga beslut, och söka orsaker någon annanstans. Men det är Gud som skapade de fysiska lagarna. Precis som lagarna pekar på lagstiftaren, så vittnar lagarna i naturen om lagstiftaren Gud.
Ingen lag kan fungera på egen hand, och det är Gud som verkställer och styr naturkrafterna. Då är det han som skapade spricklinjen och gasmassan i jordens inre, och han är det som orsakar explosionen. Är det vetenskapligt att bara betrakta vapnets explosion utan att fundera över vem som avfyrade det och varför?
Följande verser visar detta tydligt:
”När jorden skakar av den fruktansvärda jordbävningen… Och jorden avger vad den har i sitt sköte… Då blir människan förvånad:”
’Vad händer med det här!..’
När han säger det… Då kommer jorden att berätta allt som händer på den. Ty hans Herre kommer att uppenbara det för honom.”
(Al-Zilzal, 99/1-5)
Som dessa verser indikerar, rör sig jorden och skakar på Guds befallning. Ingenting händer utan Hans tillåtelse. Även jordbävningar och vulkanutbrott sker på Hans befallning och med Hans tillåtelse.
Varför skakar jorden, varför exploderar den, varför tömmer vulkaner och himmel allt sitt innehåll? Vad vill de berätta oss? Varför är de så arga? För att vi har vänt jorden upp och ner? För att vi har bygget förtryck i stället för rättvisa? För att vi dyrkar tjänare i stället för Herren, för att vi begår övergrepp som inte ens de föregående generationerna begick, för att vi inte känner gränser i vår fördärv? För att vi, medvetet eller omedvetet, har gjort jorden till en plats för hädelse? För att tusentals spädbarn och tusentals äldre kastas ut på gatorna varje dag? För att kvinnor har blivit manliga och män kvinnliga? För att promiskuitet och äktenskapsbrott öppet begås och anses normalt?
Jorden skäms för att bära dessa övermodiga människor, och himlen gråter. De säger nej, de säger att man inte ska bryta mot Guds vilja på hans jord, de vill inte vara tysta inför denna utveckling.
Vår Herre ser deras önskningar och varnar mänskligheten om och om igen, i sin barmhärtighet, och påminner dem om döden, om undergången, om domedagen.
’att ögonen ska hoppa ut ur sina hålor’
Han påminner oss om dessa dagar. Han gör det för att ge oss en ny chans, för att vi ska vakna upp, skaka av oss vår slötthet och återställa de gränser som vi har överträtt. Han varnar och påminner kraftfullt dem som har glömt honom, glömt att de ska stå till svars för honom, glömt hans straff och hans hämnd, och ger dem en till chans.
Vissa människor tar dessa varningar till hjärtat, även de minsta, och försöker att ändra sitt liv för att det ska vara tillfredsställande för Gud och till behag för himmel och jord. Andra fortsätter som om ingenting hade hänt, med sin förnekelse, förtryck och övermod, och ibland ökar de till och med intensiteten. Och vissa andra påverkas av varningen bara för en kort tid, för att sedan fortsätta sitt liv som förut.
Guds varningar mjukar ibland hjärtat och leder till det rätta, medan de hos andra ökar deras ondskapare. Alla dessa varningar som sker inför deras ögon, inom sekunder, är Guds…
”Var”
När de konfronteras med händelser som orsakas av hans ord och som slutar med tusentals dödsfall, tror de att de kan vidta materiella åtgärder och blir upptagna med detta, men de kan inte lösa orsaken, de söker lösningen på fel ställe. De ber den som avfyrer vapnet om nåd.
”Förlåt oss, förlåt våra misstag…”
De kan inte säga det, de tänker inte på att söka skydd hos den som satte igång händelseförloppet.
”Hos honom är de oändliga, okända skatter och nycklarna till den osynliga, andliga världen. Ingen känner dem utom han själv. Han vet allt som är på land och i havet. Inte ett enda löv faller utan hans vetskap. Inte en enda korn i jordens djup, inte en enda levande eller död sak, som inte är nedtecknad i en tydlig bok.”
(Enam, 6/59)
Det finns alltså så många gömda skatter som ännu inte har uppenbarats, som inte har kommit till verket, som vår kunskap inte har nått, och alla dessa skatters dörrar eller nycklar finns bara hos Gud, i Guds hand. Ingen annan än Han känner dem. Och precis som Han känner alla dessa gömda skatter, känner Han också alla befintliga väsen, ända till deras minsta detaljer och delar.
Han vet till exempel allt som finns på land och i havet.
Och inte ett enda löv faller utan att Han vet om det.
Inte en enda frö som faller i jordens mörker, inte en enda fuktig eller torr sak, som inte i alla sina detaljer befinner sig i en öppen bok hos Gud. Det osynliga och synliga, det tänkte och det kände, helheter och delar, stort och litet, fall och beslut, rörelse och stillhet, liv och död, kort sagt, allt som har varit och kommer att vara, allt hemligt och öppet, allt detta i all sin bredd och subtilitet, är tydligt och ordnat i en bok. Det vill säga, det är i Guds kunskap eller i den skyddade tavlan (Levh-i Mahfuz). Både dess innehåll och ordningen av dess föreskrifter är fastställda och registrerade hos Gud.
Om inte ens ett löv kan falla utan Hans tillåtelse, hur kan då sådana stora händelser som jordbävningar och vulkanutbrott ske av sig själva? Det är Allah som skapar dessa händelser och ibland aktiverar dem, av tusentals visdoms skäl.
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
