Vår käre bror,
Den som bryter sin ånger är ansvarig för att ha brutit sitt löfte till Gud. Den som bryter sin ånger måste ångra sig igen.
MÄNNISKAN ÄR EN VARELSE SOM KAN begå synd.
”Det är omöjligt för mig att begå en synd”
d
Det finns ingen som är helt fri från synd. Var och en av oss närmar sig syndens djup, i viss mån, i större eller mindre utsträckning, och ibland faller vi ner i det.
Vi lever i en balans mellan förnuft och hjärta. Men eftersom människan inte bara består av förnuft och hjärta, så lyder vi ibland, medvetet eller omedvetet, inte vår vilja och begår synder, på grund av dominerande känslor, olydiga impulser, oberättigliga begär och motståndslösa föreställningar, i synnerhet begäret.
I själva verket har Gud skapat olika medel för att föra oss närmare sig, för att göra oss beroende av honom, för att dra oss till sig. Till exempel har han skapat en känsla som hunger, som gör oss beroende av hans försörjning.
Rezzak
Han har visat oss att Han är Rezzak (den som försörjer) och har på detta sätt förenat oss med Sig. Vi, som Hans tjänare, har bett Honom om alla våra behov, vi har känt Honom som Rezzak, vi har verkligen erkänt Honom som den som försörjer. Det betyder att namnet Rezzak kräver att vi är hungriga.
Liksom vi är syndare, är Gud den som förlåter. Vi begår misstag, Gud är den som ursäktar. Vi begår synd, Gud är den som förlåter. Vi omvender oss, Gud är den som tar emot vår omvändelse. Gud
Gafûr
stopp,
Afuvv’
stopp,
Gaffâr
Han är Tevvab. De synder vi begår leder oss till dessa namn av Allah, de vänder oss mot Honom. På detta sätt kommer vi att känna Allah genom Hans namn Gafur och Gaffar. Som Bediuzzaman sade,
”Namnet ’Gaffâr’ (den som förlåter) förutsätter att synderna har en kropp, och namnet ’Sattâr’ (den som täcker över) förutsätter att bristerna finns.”
I själva verket, synd ska begåvas för att Guds namn Gaffâr (den som täcker över synder) ska visa sig; fel ska begås, misstag ska göras, så att Gud inte ska slänga felen i ansiktet på sin tjänare, utan istället täcka över dem.
Settâr
visa att det är så.
I en hadis uttrycker vår älskade Profet (fred och välsignelser vare med honom) denna söta sanning på ett så vackert sätt:
”Jag svär vid Den Helige, vars hand har makten, att om ni inte begick synder, skulle Gud helt utplåna er och sedan skapade Han en ny stam som begick synder och sedan sökte förlåtelse, och Han skulle förlåta dem.”
1
Ju mer synd, desto mer ånger.
Människan luras av sitt ego, lyssnar till djävulen, kan inte kontrollera sina känslor, kan inte styra sin vilja och begår till slut en synd, och därefter ångrar hon sig tusen gånger för det hon har gjort och kommer att göra, och hon ber om förlåtelse igen och igen. Denna situation, där tjänaren, trots att han har begått en synd, vänder sig till sin Herre genom ånger, gläder, enligt vad vi har lärt från hadiserna, Gud.
Abu Huraira (må Allah vara nöjd med honom) berättar: ”Guds budbördare (fred och välsignelser vare med honom) sade, citerande sin Herre:
”En tjänare begick en synd och
’O Gud, förlåt mig mina synder!’
sa han.
Även Gud,
’Min tjänare begick en synd, men han insåg sedan att han har en Herre som förlåter synder eller straffar för synder.’
befällde han.
Då vände tjänaren sig om och begick synd igen, och
’Min Gud, förlåt mig min synd!’
sa han.
Och Gud, den Högste,
’Min tjänare begick en synd och han visste att han hade en Herre som kunde förlåta synden eller straffa honom för den.’
befällde han.
Då vände tjänaren sig om och begick synd igen, och
’O Gud, förlåt mig!’
sa han.
Och Gud, den Högste,
’Min tjänare begick en synd och visste att han hade en Herre som kunde förlåta synden eller straffa för synden. Min tjänare, gör vad du vill, jag har förlåtit dig.’ sade Han.”2
Den store hadis-vetenskapsmannen Imam Nawawi drar följande slutsats ur denna hadis:
”Även om synder begås hundra gånger, ja tusen gånger eller ännu fler, och personen ångrar sig varje gång, så är hans ånger giltig. Eller om han ångrar sig en enda gång för alla synder, så är hans ånger ändå giltig.”
I en hadis sägs det att en person som ber om förlåtelse inte anses ha ”varit envis i sin synd”, även om han begår sin synd sjuttio gånger om dagen.3
Den förklaring som Ali (ra) gav till detta ämne är dock mer intressant:
”Jag förundras över den som går förlorad trots att han har botemedlet för sin räddning. Och det botemedlet är istighfar (att söka förlåtelse).”
Redan
Gaffar
och
Tevvab
namnen,
”den som förlåter i stor utsträckning, som tar emot bot i stor utsträckning, som förlåter den som ber om förlåtelse för varje synd, som tar emot boten för den som botar sig.”
Detta betyder att om Gud bara skulle förlåta sin tjänare en gång i livet, så borde Han inte ge människan möjligheten och tillfället att begå synder därefter. Med andra ord, om Gud inte ville förlåta, skulle Han inte ge oss känslan av att be om förlåtelse.
Å andra sidan är det att Gud förlåter synder en manifestation av Hans nåd, godhet och generositet. Som det sägs i hadiserna, är det att straffa för synden en manifestation av Hans rättvisa. Som Said Nursi påpekade,
”Det är en stor förtjänst för Gud att förlåta syndare, och det är en stor straff att straffa dem.”
(straffa med plåga)
är adldir.”
Sahaberna, som uppfostrades vid Profetens (s.a.v.) sida, förstådde denna subtila poäng mycket väl. De förstått och levt efter Guds höga namn i deras perfekta mening. Det är inte svårt att inse den höga nivån av deras utbildning och deras förståningsförmåga genom att betrakta de hadiserna de rapporterade.
Till exempel, oavsett hur många synder en person har begått och hur mycket han än ber om förlåtelse, kommer hans önskan aldrig att vara utan svar, som Anas ibn Malik rapporterar. Anas, må Allah vara nöjd med honom, säger: ”Jag hörde Allahs budbörd, fred och välsignelser vare med honom, säga…”
.
”Allah Teâlâ”
(han befalde)
”O son av Adam! Så länge du ber till mig och söker min förlåtelse, kommer jag att förlåta dig dina synder, oavsett hur många de är, utan att bry mig om deras storlek. O son av Adam! Även om dina synder fyller himmelsrummet, om du ber mig om förlåtelse, kommer jag att förlåta dig dina synder. O son av Adam! Även om du kommer till mig med synder som fyller jorden, men du inte har satt något i partnerskap med mig, inte har begått förolämpning, kommer jag att möta dig med förlåtelse som fyller jorden.”
4
Profeten Muhammed (s.a.v.) beskriver i en hadis hur en person som lever i öknen och vars enda ägodom är hans kamel, känner sorg och glädje när han ångrar sina synder och vänder sig till Gud, och han förklarar det för oss på följande sätt:
”En man befinner sig i ett öde, ödsligt och farligt landskap. Han har sin kamel med sig, och kamelen är lastad med mat och dryck. Sedan somnar han. När han vaknar upp, ser han att hans kamel är borta. Han börjar leta efter sin kamel, men kan inte hitta den. I ett tillstånd av svält och törst, säger han till sig själv:”
”Nu ska jag gå tillbaka till den plats där jag först befann mig och sova där tills jag dör.”
Han går bort och lägger huvudet på sin arm för att dö. Plötsligt vaknar han upp. Han ser att hans kamel står bredvid honom. Allt hans proviant, mat och dryck, är på kamelen. Gud gläder sig och njuter mer över sin trogna slavis ånger och bön än vad den som befinner sig i en sådan situation gläder sig.”
5
Skulle en mor kasta sitt barn i elden?
Guds barmhärtighet, ömhet och medkänsla är oändliga. De räcker för alla hans tjänare, de räcker för hela universumet. Han överlämnar inte sina tjänare, som känner honom men inte kan sluta med synden, som har blivit slavar av sina egna begär, åt sitt öde. Med andra ord, Gud drar den som vänder sig till honom till ett klimat av barmhärtighet genom att skapande olika medel. Det vill säga, Gud skapade inte människan för att straffa henne, han skickade henne inte till världen för att fånga ett tillfälle och kasta henne i helvetet. Precis som en människa inte kastar sitt barn i elden för dess fel, så vägrar den Höge Gud inte sin oändliga barmhärtighet för sina tjänare som erkänner honom som sin Herre, och han kastar dem inte i helvetet.
Hazret-i Ömer, när han berättar om en händelse som han bevittnade under Saadet Asr, förmedlar till oss profetens (s.a.v.) goda nyheter i detta ärende.
Det var efter en strid. Bland fångarna fanns en kvinna som hade blivit skiljd från sitt barn. Den stackars kvinnan kramade, kysste och ammade varje barn hon såg för att stilla sin längtan efter sitt eget barn. Profeten Muhammad (fred och välsignelser vare med honom) sade till de som var omkring honom:
”Tror du att den här kvinnan skulle sätta sitt eget barn i brand?”
frågade han.
”Aldrig, inte jag”
sa de.
Därefter sade Profeten Muhammad (fred och välsignelser vare med honom):
”Ja, Gud är mer barmhärtig mot sina tjänare än vad denna kvinna är mot sitt barn.”
befällde han.6
Hadiserna beskriver Guds oändliga förlåtelse och barmhärtighet. På samma sätt påminner verserna, som en oåterkallelig princip, efter att ha givit de allmänna måtten, om en viktig punkt. Det är att inte skada sin känsla av underkastelse, att inte överstiga gränserna för den tjänarens respekt för sin Herre. Man bör inte fortsätta att begå synder efter att ha ångrat sig och sökt förlåtelse, med tanken att Gud ändå kommer att förlåta, för att inte förlora hemligheten med underkastelsen. Koranen pekar på denna sanning på följande sätt:
”När de begår en skändlig synd eller har begått en synd och förtryckt sig själva, då kommer de ihåg Gud och ber Honom om förlåtelse. Och vem kan förlåta synder utom Gud? Och de fortsätter inte medvetet i den synd de begått.”
7
Andlig Uppstigning Genom Synd
Om en person söker till Allah med större allvar och uppriktighet på grund av den synd han begått, kan han uppnå en andlig uppstigning. Koranen beskriver denna sanning som ”omvandlingen av synder till förtjänster”.
”Men de som ändrar sig och gör goda gärningar är undantagna. Gud kommer att ta bort deras synder och ersätta dem med goda gärningar. Gud är mycket förlåtande, mycket barmhärtig.”
8
Gud, som är den Högste, förlåter de som erkänner sina synder och ångrar sig, och ersätter dessutom synder med goda gärningar, så att synden ersätts med goda gärningar, och synden byter plats med goda gärningar. Det är därför som vissa haditsexperter…
”Det finns synder som är mer fördelaktiga för en troende än många former av gudstjänst.”
säger man.
Alla kan begå misstag, ja, alla begår nödvändigtvis misstag och begår synder. Men det finns också de som är bäst bland syndarna. Profeten uttrycker detta goda som följer:
”Var och en begår misstag, men den bästa bland dem som begår misstag är den som övar mycket ånger.”
9
Det handlar inte bara om att de som begår misstag genom ånger kan bli goda människor, utan de kan också stiga upp till en rang som är älskad av Gud. Denna glädjebesked som Koranen visar är en av de sötaste glädjebeskeder som Islam erbjuder människan:
”Allerestä Gud älskar dem som ödmjukt ber om förlåtelse och som renar sig.”
10
Profeten Muhammed (fred och välsignelser vare med honom) tolkar denna vers på följande sätt:
”Icke desto mindre älskar Gud den tjänare som, trots att han gång på gång begår synder, gång på gång övar ödmjukhet.”
11
Profeten (fred och välsignelser över honom), som var fullständigt medveten om denna kärlek, sökte förlåtelse och ångrade sig sjuttio gånger om dagen, ibland till och med hundra gånger, trots att han var fri från synder och skyddad mot dem. För i förlåtelse och ånger ligger graden och glädjen av att vara älskad.
Men genom att missbruka detta budskap,
”Om synder kan förvandlas till förtjänster, kan vi då inte först begå synder och sedan ångra oss?”
Man bör heller inte missbruka ärendet med liknande skrämselpropaganda.
En sådan inställning strider i första hand mot de etiska principer som gäller för tjänande av Gud. Detta anses som – gudsförnekelse – att sätta Gud på prov, att inte ta religiösa föreskrifter på allvar, och att inte förstå sakens innersta mening. Mot en sådan missbruk av kunskap, förklaras det i många verser att Guds förlåtelse är Guds egendom, att Gud kommer att förlåta vem han vill och straffa vem han vill.
havf-reca
dess balans,
hopp-rädsla
man uppmärksammar balansen.
Dessutom,
”Jag kommer ju ändå att omvända mig!..”
Kan den som begår synd med den tanken att det inte spelar någon roll, få en chans att omvända sig? Kommer han att leva tillräckligt länge för det? Finns det någon garanti för det? Eller, och det är det viktigaste, kommer Gud att ge honom en chans att omvända sig, trots att hans handlingar har väckt Guds vrede? Allt detta bör beaktas.
”Den som fullgör sina religiösa plikter och inte begår grova synder, kommer att bli räddad.”
Trots allt detta är det för den troende, som dagligen utsätts för hundratals synder, av yttersta vikt att undvika synd, hålla sig borta från syndiga miljöer och inte närma sig dörrar som leder till synd. I viss mening,
’def’i şer’
Det som är viktigt är att man håller sig borta från onda handlingar. Detta är av yttersta vikt i dessa tider.
Takva
endast på detta sätt kan dess hemlighet avslöjas.
Tyngden av en haram (förbjuden handling) är större än vikten av en sunnah (rekommenderad handling). Att avstå från en haram är obligatoriskt, medan att utföra en sunnah är frivilligt.
Genom att ta takva som grund, genom att vända sig bort en enda gång mot tusentals synder, har man avstått från hundratals synder och därmed utfört hundratals obligatoriska och rekommenderade handlingar. På detta sätt leder avsikten att ha takva, att undvika synd, till ett stort antal goda gärningar. Ty i denna tid…
”Den som fullgör sina religiösa plikter och inte begår stora synder, kommer att bli räddad.”
12
Koranen meddelar att de som undviker de stora synderna kommer att nå lycka, ära och paradisets välsignelser:
”Om ni avhålles från de största av de förbjudna synder, så kommer Vi att dölja era övriga synder och låta er inträda i paradiset, som är fyllt med Våra välsignelser och goda gåvor.”
13Om det är så,
”Lev ditt liv med tro, pryd det med de religiösa plikter och bevara det genom att avstå från synder.”
14
Källor:
1. Muslim, Tevbe 9.
2. Būhārī, Tevhid 35; Müslim, Tevbe 29.
3. Al-Müsned, 5:130.
4. Tirmidhi, Da’awat 98.
5. Muslim, Tevbe 3.
6. Bokhari, Edeb 19, Muslim, Tauba 22.
7. Al-Imran, vers 3:135.
8. Furkan-suran, 25:70.
9. Tirmizi, Kiyama 49.
10. Vers 222 i sura Al-Baqara.
11. Musnad, 1:80.
12. Risale-i Nur Külliyatı, 2:1632.
13. Nisa-suran, 4:31.
14. Risale-i Nur Külliyatı, 1:5.
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
