Vår käre bror,
Imam Azam Abu Hanifa
, är en av de fyra stora imamer inom Ahl-i Sunnet.
För sina insatser för den islamiska religionen, Islam
tro, handling och moral
Han presenterade för människorna en ny stil, som grundprincip, i sin helhet, gav svar till dem som hade tvivel och felaktiga tankar, besegrade dem som ville sväcka och splittra muslimerna med olika intriger och propaganda, etablerade enhet och sammanhållning i trosbekännelsen, och fastställde principerna och formen för den metod som är i överensstämmelse med Allahs vilja i tillbedjan och i dagliga angelägenheter. Därför fick han förtjänt titeln ”förnyare av den andra århundradet”.
I en hadis som återfinns hos al-Bukhari och al-Muslim
”Om tron skulle stiga till Sirius, skulle en av Persiens söner säkert hämta den.”
(Bukhari, Tafsir 62)
Det sägs. Islamska teologer har uttalat att denna haditshändelse inträffade med Imam al-Azam. (1)
Om Abu Hanifa har det sedan hans tid skrivits och sagts mycket, både för och emot, av många forskare och författare med olika åsikter. Men enligt Ibn Abdilbar är antalet de som talar för Abu Hanifa mer än de som talar emot honom. (2)
Det är helt naturligt för en berömd teolog som inte skiljer sig från andra imamer i sin efterföljning av haditser och sunna, och vars teologiska åsikter har skapat en skola (madhhab) inom islamisk rätt.
Genom århundraden har alla generationer högt berömt och hyllat Abu Hanifa. Denna store teologs rena liv har varit ett föredöme för alla. Många hyllar hans kunskap och personlighet. Trots att deras tankegångar skiljer sig åt, förenas de alla i sin beundran av honom.
Zahid Kevseri,
Han har upprättat en lista över de lärda från de tre första århundradena som hyllade Abu Hanifa.(3) Denna lista, som omfattar totalt sjuttio personer, är viktig eftersom den innehåller de som hyllade Abu Hanifa från hans samtida till slutet av Tabi’in-perioden. Detta beror på att många av de som talade emot Abu Hanifa levde efter denna period.(4)
Det rapporteras att många personer som i sin tid eller strax därefter sägs ha talat illa om Abu Hanifa, samtidigt också uttalade lovord om honom. Till exempel rapporteras det att Imam Malik, Sufyan as-Sauri, Sufyan ibn Uyayna, Shu’ba, Yahya ibn Ma’in och många andra uttalade båda typerna av uttalanden. Liksom i Khatib al-Baghdadis ”Tarih”, där han listar personer som talade illa om Abu Hanifa, befinner sig vissa av dem på Ibn al-Dahils lista bland dem som berömde honom, Ibn al-Dahil var ju hans sheikhs sheikh. (5)
Abu Hanifa har berömts av sina samtida, av personer som levde nära hans tid och av senare generationer, och här är några av berömmelserna:
Fudayl b. İyaz:
”Abu Hanifa var en lärd och from man.”
Han var berömd för sin kunskap inom fiqh (islamsk jurisprudens), och han var mycket rik. Han var känd för att vara god mot de omkring honom. Han ägnade sig dag och natt åt att lära sig. De som sökte honom, fick nytta av hans kunskap och hans rikedom. Han tillbringade nätterna med dyrkan. Han talade lite och var tystlåten. När en fråga om vad som är tillåtet och vad som är förbjudet (halal och haram) kom upp, talade han omedelbart. Han agerade på bästa sätt för att visa vad som är rätt. Han undvek kungliga gåvor och tog inte emot presenter.” (6)
Ca’far b. Rabi’:
“Jag var fem år vid Abu Hanifa. Jag har aldrig sett någon som var tyst så länge som han. När man ställde honom en fråga om fiqh, öppnade han sig och flöt som en brusande flod. Hans höga röst fyllde omgivningen. (7)”
Yahya ibn Ma’in:
”Han är tillförlitlig.”
Han återberättade bara de hadiserna som han hade lärt sig utantill, och han återberättade inte de som han inte kände utantill.”(8)
Yezid b. Hân:
”Jag har träffat tusen vetenskapsmän och tagit kunskap från många av dem. Bland dem har jag inte sett fem personer som var mer kunniga, mer fromma och mer vetenskapliga än Abu Hanifa.” (9)
Abdullah ibn Mubarak:
”Jag kom till Kufa och träffade dess vetenskapsmän”
’Vem är den kunnigaste mannen i er stad?’
Frågade jag. De svarade alla i kor: Imam Abu Hanifa.”(10)
Fadl b. Dükeyn:
”Han är en person som har studerat Abu Hanifas ärenden ingående.”
Mekki ibn Ibrahim:
”Abu Hanifa var den mest lärde personen som levde på hans tid.” (11)
Yahya ibn Said al-Kattan:
”Varför skulle vi ljuga för Gud? Vi har inte hört en bättre åsikt än Abu Hanifes och vi har antagit många av hans åsikter.” (12)
Imam Shafi’i:
”Människor är Abu Hanifa’s barn i fråga om fiqh (islamsk juridik).”
(13)
Ma’mer ibn Râshid:
”Jag känner ingen som talar bättre om fiqh än Abu Hanifa efter Hasan al-Basri.” (14)
Ali ibn al-Madini:
”Abu Hanifa är trovärdig och hans överföring av haditser är utan fel. Sauri och Ibn Mubarak har överleverat haditser från honom.” (15)
Avdelning:
”Sannerligen, han var mycket förstående och hade ett starkt minne.” (16)
Evzai:
”Han kände till svårigheterna i problemen bäst av alla.” (17)
Ja’far as-Sadiq:
”Abu Hanifa var den mest kunnande teologen i sin stad.” (18)
Sufyan al-Thawri:
”Framför Abu Hanifa är vi som sparvar framför en rovfågel.”
Han är verkligen vetenskapsmännens mästare.” (19)
Abdullah ibn Dawud al-Hureibi:
”De som talar illa om Abu Hanifa är avundsjuka och okunniga. I mitt tycke är de i bästa fall okunniga. Jag vet att han i det som de kritiserar, har rätt, medan de som kritiserar har fel. En gång såg jag honom gå mellan Safa och Marwa, och alla blickar var riktade mot honom.” (20)
Imam Malik:
”Jag har sett en man som, om han hade sagt att han kunde förvandla den här stolpen till guld, hade kunnat bevisa det.” (21)
Abu Dawud as-Sijistani:
”Må Gud ha barmhärtighet med Malik, al-Shafi’i och Abu Hanifa, de var imamer.” (22)
Ibn an-Nadim Muhammad ibn Ishaq:
”Det är tack vare Abu Hanifa som lärdomarna har spridits över land och hav, i öster och väster, i fjärran och nära.” (23)
Abu Umar Yusuf ibn Abdilbarr:
”Abu Hanifa var en imam i fiqh (islamsk jurisprudens). Han var skicklig i resonemang och analogi, behärskade subtila argumentationsmetoder, besitterde en skarpa intelligens och var snabblärd, klarsynt, intelligent och from. Han accepterade inte ensamma överleveranser från rättvisa berättare om han ansåg att de stridde mot konsensusmetoder. Ehl-i hadis (traditionister) godkände detta inte, och de kritiserade och överdrev i sin kritik mot honom…” (24)
Zehaibi:
”Abu Hanifa var en from, vetande, lärd, praktiserande och stor imam.”
Han tog inte emot gåvor från sultanerna, utan tjänade pengar genom handel.”(25)
En av de berömda hadis-forskarna i den 9:e århundradet efter Hijra.
Ibn Hajar al-Asqalani
(före 852)
”Tehzîbü’t-Tehzib”
I den har han återgett många berättelser om den positiva inställning som visades Abu Hanifa och hans trovärdighet inom haditshänvisningar. (26)
En annan berömd vetenskapsman och hadith-forskare från samma århundrade.
Suyuti
(d. 911) skrev en separat biografi om Abu Hanifa (27) och tog honom även med i sin Tabakâtü’l-Huffaz (28).
Shāʿrānī (d. 973), som var en elev av Suyūṭī, däremot
”Den Stora Vågen”
I den berömmer han Abu Hanifa och svarar på de anklagelser som riktats mot honom. (29)
Şa’rânî
och en annan samtida Shafi’i-lärare
Ibn Hajar al-Haythami
(d. 973) skrev en värdefull bok om Abu Hanifa’s liv och gärningar. (30)
Fotnoter:
1. Se Manastırlı İsmail Hakkı Efendi, Mevahibu’r-Rahman fi Menakib-i İmam Ebu Hanife en-Numan.
2. Ibn Abdilberr, Cami, II, 149.
3. Kevseri, Te’nib, 33.
4. Keşmîrî, Feyzul-Bârî, I, 169.
5. Jfr. Bağdadi, Tarih, XIV, 369-370 och Te’nîb, 33.
6. Bağdadî, XIII, 340.
7. Bağdadî, XIII, 340.
8. Suyûti, Tabakâtu’l-Huffâz, 73; İbn Hacer, Tehzîbu’t-Tehzîb, X, 450.
9. Tehânevî, Kavaîd, 188.
10. Tehânevî, Kavaîd, 188, 189.
11. Tehavevi, Kavaîd, 187, 189.
12. Tehavevi, Kavaîd, 190; jämf. Tarihi İbn Maîn, II, 607.
13. Tehânevî, Kavaid. 191.
14. Tehavevi, Kavaid, 191
15. Tehavevi, Kavaîd, 197 (fotnot 1).
16. Tehânevî. Kavaid. 198.
17. Tehavevi, Kavaid, 199.
18. Tehavevi, Kavaîd, 199.
19. Tehavevi, Kavaîd, 199.
20. Tehanevî, Kavâid, 199.
21. Tehavevi, Kavaîd, 200; jämf. Bağdadî, Tarih, XIII, 338.
22. Ibn Abdilberr, Cami’, II, 163; Zehebî, Menâkıb, 46.
23. Ibn Nedim, el-Fihrist, 285.
24. Ibn Abdilberr, Kitabul-Istighna, I, 572-573.
25. Zehebî, Menakıb. 45.
26. Ibn Hajar, Tehzibu’t-Tehzîb, X, 449-452.
27. Suyuti, Tebyizu’s-Sahifa fi Menakibi’l-Imam Abi Hanifa, Hyderabad 1961.
28. Suyuti, Tabakatu’l-Huffaz, 73-74.
29. Şarani, Mîzân, I, 55.
30. Heytami, al-Hayratu’l-Hisân fî Menâkıbı’l-İmâmi’l-A’zam Ebî Hanifeti’n-Nu’man. Beirut 1983;
(För mer information och källor, se Dr. İsmail Hakkı Ünal, Imam Abu Hanifa’s Understanding of Hadith and the Hadith Method of the Hanafi School, Diyanet İşleri Başkanlığı Yayınları: 222-230).
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
