Vår käre bror,
Det enda sättet att lösa dessa splittringar är att hålla sig till Koranen och Sunna (profetiska traditioner).
Ty Koranen och Sunna, båda har skänkts som botemedel mot alla materiella och andliga sjukdomar i mänskligheten. Samhällen kommer att rädda sig från alla slags olyckor och svårigheter genom att hålla fast vid dem, och de kommer att rädda sig ur de träsk de fastnat i genom att hålla fast vid dessa två starka rep. Det största beviset för detta är framväxten av Asr-i Saâdet, som en diamant ur den mörka era av okunnighet.
Nedan följer bara ett fåtal exempel på de många verser och hadither som nämns i den ärorika Koranen och Sunna för att lösa tvister.
Allmektalige Gud säger i sura Al-Imran:
”O ni som tror, var inte som de som splittrades och föll i strid efter det att de hade mottagit tydliga bevis och tecken. För dem väntar en stor straff.”
(Al-Imran, 3/105)
”De troende är verkligen bröder. Förlikningen mellan dessa bröder är ett sätt att visa barmhärtighet.”
(Hujurat, 49/10)
Som det framgår av versen, befaller Gud de troende att arbeta för att lösa eventuella tvister som uppstår mellan dem. Han förbjuder därmed de negativa beteenden som orsakar och förlänger splittring och som sätter muslimer emot varandra. Vi bör följa detta budord och Aleviterna och Sunniterna, alla muslimer, bör i enighet arbeta för att läka detta sår.
I vår religion finns det inget problem som inte kan lösas. Det räcker att olikheter behandlas med ömsesidig förståelse, att man närmar sig ämnet med medkänsla och att man baserar sig på kunskap, inte känslor.
Alla sunnimuslimer som bor i detta land älskar Ali och Ahl-i Beyt med hjärtat.
Men denna kärlek är begränsad. De varken tillskriver dem gudomlighet eller profetkapacitet, och de förnekar inte heller deras värde och ära.
Om vi tittar på historien, så ser vi att alevierna,
Vi ser att de sunnitiska anhängarna inte på något sätt har tagit denna uppriktiga kärlek tillräckligt på allvar, utan snarare har hållit sig borta från dem och kallat dem för Yazid. Å andra sidan ser vi att sunniterna inte har ägnat tillräcklig uppmärksamhet åt att uppmana, vägleda och övertyga aleviterna, och att de har begått metodiska fel i detta avseende. I själva verket,
”De är också våra bröder.”
De har inte fått den omsorg och värme som de förtjänar, man har inte närmat sig dem med lämpliga och vackra ord, de höga sanningarna i religionen har inte förklarats för dem personligen, genom samtal, och de har inte fått en ordentlig religiös utbildning.
Å andra sidan,
Vi ser att staten inte lägger tillräcklig vikt vid lösningen av denna konstgjorda splittring och att den försummar tjänster som att bygga moskéer, öppna koranskolor och utse predikanter i de Aleviterna bebodda områdena.
I och med att situationen var sådan, förvärrade de saken ytterligare med kritik och provoceringar, och förvandlade denna splittring till ett svårläkande sår.
Dessa människor, som grundläggande sett har samma religion, språk och nation, som delar samma historia och kultur och som bor i samma land, har alltmer kommit att stå i motsats till varandra, som fiender.
Det är vår uppfattning att,
Om alla intellektuella och framstående personer i vårt land, i synnerhet de i den religiösa sfären, idag skulle lägga all sin ansträngning och energi på att övervinna denna splittring, kunde vi återupprätta enhet och samhörighet och neutralisera intriger som kommer utifrån.
I vers 104 i sura Al-Imran befaller Gud de troende att utföra denna uppgift på följande sätt:
”Låt det bland er finnas en gemenskap som kallar till det goda, som föreskriver det goda och som hindrar det onda. De är de som ska bli räddade.”
En troende ska älska sin bror eller syster i tron, även om denne har begått ett misstag, och ska sträva efter att rätta till det. Troende bör vara lika omsorgsfulla som en läkare när det gäller att läka splittringar mellan sig. De ska behandla de sår som har uppstått med stor förståelse, tolerans och tålamod.
Vår religion
är en källa till medkänsla och barmhärtighet.
Vi muslimer, som hämtar inspiration från denna källa, kommer att rådge och ge goda uppmuntrande ord till de omkring oss, i en anda som är förenlig med denna barmhärtighet och medkänsla, och vi kommer att sträva efter att föra fred och lycka till dem.
I själva verket, Gud, den Högste, har i vers 125 i sura An-Nahl i Koranen, som handlar om detta ämne, uttalat den vackraste måttstocken:
”Min profet! Bjud folk in till din Herres väg med vishet (med tydliga bevis och vackra predikningar). Och förtälja dem med goda och vackra metoder, med milda och söta ord (så att din bjudning skall ha effekt).”
Profeten tog dessa och liknande verser som förebild och vägledde de troende med kunskap och vishet, och grundade sin vägledning på bevis.
I hans/hennes vägledning
och han var inte vild och våldsam i sina varningar.
Han mötte sina samtalsmottagare i en innerlig atmosfär och gav dem råd med medkänsla och barmhärtighet. Han föredrog alltid ett milt språk och vackra ord när han förklarade sanningen. Han löste tvivel och tvekan i deras sinnen med stort tålamod och förståelse. Han respekterade sina samtalsmottagare och talade tydligt och vältaligt för att övertyga dem. Han mötte ställda frågor med ett leende, även om de var obefogliga, och tog dem på allvar. En av de största skälen till effekten av hans predikningar och råd var hans förlåtelse av människors fel och synder. Han förlät till och med dem som hade dödat och orsakat döden av hans älskade farbror och många andra släktingar och följeslagare under erövringen av Mekka. Trots att han hade all makt och styrka den dagen, kunde han ha bestraffat dem som han ville.
Det var med dessa stora och höga karaktärer som han påverkade andan hos människorna runt omkring och väckte och utvecklade deras latenta förmågor och talanger. Han förvandlade dem till stjärnor på himlen av mänskligheten.
Här är vad vår högt respekterade profet (fred och välsignelser vare med honom), som sändes som en barmhärtighet för alla världar, sade i en hadis:
”De troende är som stenarna i en mur. De skyddar varandra från att falla sönder.”
med dessa ord har han på ett mycket koncist sätt uttryckt vikten av kärlek och bröderskap mellan de troende.
Vårt folk
Den har genom historien lidit stort av kaos, stridigheter och uppror.
De berömda Celali-upproren som pågick i årtionder, den Dersim-rörelse vi bevittnade i vår nära historia och de tragiska händelserna i Sivas, Maraş och Çorum är de tydligaste och mest smärtsamma bevisen på detta. Den huvudsakliga orsaken till alla dessa händelser har varit våra fiender utifrån, och de har haft mest nytta av dessa uppror och upplopp. Om vi inte lär oss av historien, finns det oro för att liknande händelser ska inträffa. Alla högt moraliska människor som älskar detta land och detta folk, oavsett om de är sunniter eller aleviter, bör arbeta med all sin kraft för att avhjälpa denna splittring och utplåna denna fiendskap. Detta är en religiös, nationell och patriotisk plikt.
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
