Vår käre bror,
Först och främst bör det sägas att aftonbönen (Isha) kan utföras fram till imsak-tiden. Den föredragna tid för aftonbönen är tills en tredjedel eller hälften av natten har passerat. Tyngden av profetens ordning är:
”Om jag inte ville att min ummah (samhälle) skulle ha svårigheter, skulle jag ha befallit dem att skjuta upp aftonbönen till en tredjedel eller halva natten.”
(Ševkānī, II, 11).
Enes (ra) har berättat att Profeten (s.a.v.) brukar fördröja aftonbönen till midnatt och sedan utföra den.
(Shawkānī, II, 12).
Det har även överleverats att Aişe (r.anhâ) sade:
”Profeten fördröjde en gång nattbönen. De som var i moskén hade somnat. Sedan stod han upp och höll bönen och sade: Om jag inte ville svåra för min ummah, vore detta den rätta tiden för nattbönen.”
(Bukhari, Mevakıt, 24; Shawkani, I, 12).
Imam-ı Azam Abu Hanifa kan ha utfört aftensbönen i dess mest föredragna tid och sedan ägnat sig åt vetenskap och dyrkan fram till morgonbönen. Även om vi antar att han utförde aftensbönen i dess tidigaste tidpunkt, bör det inte anses vara felaktigt att han utförde morgonbönen med aftensbönens ablution. Detta beror på att stora personligheter som Imam-ı Azam inte åt och drack lika mycket som människor i dag, och därför behövde de inte utföra ablution lika ofta.
Davud-i Tai (r.a.) berättar: Jag tjänade Abu Hanifa i exakt tjugo år. Jag såg honom inte en enda gång sträcka ut sin fot. En dag sa jag:
”Ni sträcker inte ut benen när det är folk här. Kan ni inte åtminstone sträcka ut benen och vila när ni är ensamma efter att folk har gått?”
Jag fick följande svar:
”Jag är mest rädd för att sträcka ut benen när alla andra har gått. För då tänker jag mer på att jag är i min Herres närvaro.”
En dag sa en av imamens elever till honom:
”Säger folk att du inte sover på nätterna för att du tänker på mig?”
sa han.
I sitt svar,
”Jag lovar att jag inte kommer att sova på natten längre.”
sa han.
Studenterna
varför
när han frågade,
”Allah Teala:”
”Det finns tjänare som vill bli berömda för saker de inte har gjort.”
”Jag kommer inte att vara en av dem, så jag kommer inte att sova.”
sa’ han och sov inte på nätterna i trettio år, eller fyrtio år enligt en annan berättelse, utan utförde nattbönen och morgonbönen med samma nattliga ablution.
I många värdefulla böcker nämns det att Abu Hanifa knogar sig så hårt av böner att hans knogar blev lika hårda som kamelknoar.
(se Camisab Özbek, Islamisk Jurisprudence enligt de Fyra Skolorna och de Olika Åsikterna hos de Jurister, vol. 1, kapitel 2, Ravza Förlag)
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
