Vår käre bror,
Är huvudduk en form av slaveri?
Antalet personer som ser på huvudduk som ett tecken på slaveri
-det är ju förvånande-
Det är inte lite. De som säger detta ger en förklaring genom att beskriva den aktuella situationen för kvinnor som bär huvudduk. De säger att:
”Se här, kvinnor utan huvudduk studerar vid universitet, har ett yrke och står på egna ben. De behöver inte lyda sina män eller fäder. Vad med de som bär huvudduk? De kan inte göra något av detta. Huvudduken dömer dem till att leva hemma. Därför är huvudduken ett slaveri.”
Och de gör följande uppmaning:
”O ni som bär huvudduk! Ta av er huvudduk och bli fria!..”
Detta är sammanfattningen av påståendet. Vad säger då de som bär huvudduk?
”Vi bär huvudduk för att det är ett krav i vår religion. Och vi tycker inte att huvudduken begränsar oss. För vi vill inte sitta hemma med huvudduken, utan vi vill studera på universitetet.”
Sedan det började gälla att ha huvuddukförbud vid inträde till universitetet, har ekonomiskt välställda flickor med huvudduk föredragit att åka utomlands för att fortsätta sin utbildning, snarare än att sitta hemma. Vad är det för slags fångenskap som godkänner att den förtryckta personen lämnar sitt hem och åker utomlands för att studera?
Om man lägger ”upprörningen” till en sida, så är det egentligen inget att inte förstå här:
Det är de som förtrycker kvinnor, inte de som bär huvudduk, utan de som förbjöd och förespråkar förbudet mot huvudduk.
Framför allt framgången som flickor med huvudduk uppnådde under en period av relativ frihet skrämde dessa personer fruktansvärt. Och det fick dem att lägga skulden på huvudduken för att dölja sin egen förbudsinriktade mentalitet.
Intressant nog, uttrycket i Ahzâb-suren, där föreskriften om hijab (huvudduk) nämns, är…
”…säg dem att de ska ta på sig sina ytterkläder.”
(Al-Ahzab, 33/59)
Det vill säga, påståendet att slöjan håller kvinnan inlåst i hemmet är ett falskt påstående. För slöjan är i grund och botten ett gudomligt bud som en troende kvinna ska följa utanför sitt hem. Dess viktigaste syfte är att kvinnan ska kunna röra sig fritt.
”Säg det till de trogna kvinnorna?”
En annan källa till förvirring kring hijab är den missvisande föreställningen att islams föreskrift omfattar alla kvinnor. I själva verket gäller bestämmelsen endast…
”trogna kvinnor”
omfattar. Versen,
”Säg det till de trogna kvinnorna!”
(Nur, 24/31)
säger han. Det betyder att han menar att frågan om kvinnor och slöjor…
”trofaktorn”
Det kan vi inte bara lägga åt sidan och sluta prata om.
Koranen föreskriver att endast trogna kvinnor ska bära slöja.
Kvinnor som tror på Gud, hans änglar, hans böcker, hans profeter, domedagen och att allt gott och ont kommer från Gud, följer frivilligt och utan tvång föreskriften om att bära slöja, efter att ha trott på allt detta. Så har det varit i fjorton århundraden och så är det än idag.
I Koranen är det bara på detta sätt som den som talas till…
”troende kvinnor”
Att begränsa det till detta är faktiskt en lugnande uttryck. Men i verkligheten är det inte så. För de som är mest emot huvudbonader eller allmän täckning låter inte andra vara muslimer. Och de utbrister: ”Vadå, är vi inte muslimer nu?” Absolut inte!
”Jag är muslim”
till den som säger
”Nej, du är inte muslim!”
det är inte någons sak att bestämma. Men när det finns en tydlig bestämmelse i Koranen och denna bestämmelse har tillämpats av trogna kvinnor i fjorton århundraden,
Det är inte heller någons sak att påstå att ”det inte finns någon föreskrift om att bära slöja i Koranen”!
Religion är ju inte en institution som bygger på goda relationer och hänsyn, så att vi kan komma överens och fatta godtyckliga beslut utifrån det. Samtidigt bör vi inte tveka att tydligt uttrycka att det inte är rätt att, lika lite som att underskatta huvudbonader, framställa dem som religionens essens i en partisk anda.
Vad skulle statistikerna säga om det?
En av de saker som sticker ut i diskussionerna om huvudbonader är att motståndarna till att bära huvudbonader visar en mycket självsäker hållning vad gäller dagens civilisationsnivå i världen. Med en dogmatisk retorik, baserad på klichéord som ”progressiv” och ”modern”, försöker man, som med en trollformel, bortförklara den virvelvind som västvärlden befinner sig i. Men statistiken om västvärlden ger inte längre stöd för denna dogmatiska retorik.
Speciellt i västvärlden
”familj”
Det sker en mycket allvarlig kris gällande familjen. Västliga tänkare som Arnold Toynbee tolkar familjens kollaps som tecken på västvärldens fall och varnar sina samhällen för detta. Idag ligger skilsmässegången i EU-länderna på cirka 40 %. I Tyskland är siffran 52 %, i Storbritannien 60 %, i Ryssland 65 % och i Belgien 75 %. Bilden är inte heller särskilt glädjefull i andra europeiska länder.
Skilsmässa har i dag blivit lika etablerad i västvärlden som äktenskap. För två månader sedan hölls en
”Skilsmässemässa”
Den huvudsakliga idén var att förhindra att skilsmässan skulle leda till att par hamnade i en psykisk kris och levde resten av sina liv med detta lidande. Som ni förstår, i dagens ”moderna civilisation”,
”Eftersom vi inte kan hålla familjen samman, så gör vi skilsmässan till något som inte är obehagligt.”
I deras land är det så. Hos oss däremot, trots all oro, ligger skilsmässegången på runt 6 %.
Frågan är: Vad hände som fick västvärlden att hamna i detta läge? Finns det en möjlighet att förklara den nuvarande situationen utan att ta hänsyn till den moderna tankens icke-religiösa, jordiska, individualistiska och egoistiska natur, utan att beakta att den ersatte ’familjen’ som grundenhet i samhället med ’individen’, och utan att inse att den, med detta synsätt, har förvandlat till och med institutionen äktenskap till ett slagfält för motsatta intressen?
Kan vi verkligen förstå det på ett korrekt sätt utan att ta hänsyn till att skilsmässegången i vårt samhälle ligger på runt 6 %, trots alla svårigheter, och att människor fortfarande närmar sig äktenskapet med tron på att det är en ”evig följeslagare” och att de betraktar (religiöst föreskrivna) täckningar som en försiktighetsåtgärd mot allt som kan underminera detta innerliga förtroende?
Att täcka sig är en del av skapelsens natur.
Att täcka sig är en av de viktigaste faktorer som hindrar människan från att begå äktenskapsbrott. Att täcka sig är en del av människans natur, en nödvändighet av skapelsen. Se hur Bediüzzaman Hazretleri förklarar detta ämne i sin essens:
Att bära slöja är helt naturligt för kvinnor och deras natur kräver det. Detta beror på att kvinnor har en naturlig tendens att vilja vara älskade, undvika hat och inte utsättas för förolämpningar. Dessutom vill 60-70% av kvinnorna inte visa sig för alla på grund av ålder, skönhetsbrister eller liknande skäl. Eller så vill de inte framstå som fulare än andra på grund av avund. De vill bära slöja av naturinstinkt för att undvika våldtäkt och anklagelser, för att inte utsättas för attacker och för att inte bli anklagade för otrohet i sin mans ögon.
Det är känt att man blir trött och obehaglig av blickarna från personer man inte gillar. En vacker kvinna som inte är moraliskt korrumperad, och som är känslig och lätt påverkad av händelser, blir naturligtvis trött av blickarna, och det finns många damer som klagar över dessa uppmärksamma blickar och säger: ”Dessa skurkar håller oss under observation och stör oss.”
Det betyder att civilisationens motstånd mot att bära slöja är, i viss mening, ett motstånd mot de naturliga och grundläggande lagarna som hör till kvinnlighetens värld. Koranen däremot, genom att föreskriva slöjtvång, räddar kvinnor, som kan bli förebilder av medkänsla och ovärderliga livspartner, från att bli förnedrade, förtryckta, slaveri och elände.
Kvinnor har av naturen en viss blyghet gentemot främmande män. Och blyghet kräver täckning. Dessutom föreskriver kvinnans natur att täckning förhindrar att främmande mäns läckröda begär väckes och att våldtäkt inte ges utrymme. Det som stoppar sådana onda tankar och sätter stopp för överdrivenhet är kvinnans fästning, nämligen täckningen.
Den beklagliga situation som kvinnan befinner sig i i dag, den moraliska kris som vår ungdom har hamnat i och de mycket negativa biverkningar som detta har orsakat, är skäl för dem som är emot slöjförbudet att respektera föreskriften om att bära slöja.
”är slaveri”
Det är som en smäll i ansiktet på de som säger så.
Den starka kärlek och tillgivenhet mellan man och kvinna härstammar inte bara från ett världsligt behov. En kvinna är inte bara en livspartner för sin man i detta jordiska liv. Även i det eviga livet kommer kvinnan att vara en evig livspartner för sin man.
Därför bör kvinnan inte visa intresse, uppmärksamhet eller intimitet för någon annan än sin man, som kommer att fortsätta att vara hennes eviga följeslagare, hon bör inte locka blickarna av andra till sin skönhet, och hon bör inte leda sin man vilse eller göra honom avundsjuk i detta avseende.
Ty en troende mans förbindelse med sin hustru, grundad på hans tro, begränsas inte till detta jordiska liv och till skönhetens tid, och är inte heller en flyktig kärlek. Denna förbindelse är grundad på en djup och seriös kärlek, ett respekt, i vetskapen att hustrun ska vara hans eviga livspartner i det härutöver. Denna seriösa kärlek och respekt bär han inte bara i ungdomen och skönhetens tid, utan även i ålderdomen och vid eventuell missbildning. Naturligtvis är det också en mänsklig plikt för hustrun att reservera sin skönhet för sin man och visa sin kärlek bara för honom.
En familjs lycka uppnås genom att mannen och kvinnan har förtroende för varandra och visar varandra uppriktig respekt och kärlek. Brist på täckning och avslöjande klädsel stör detta förtroende och bryter ner den ömsesidiga respekten och kärleken.
Att släktet ska fortsätta är något som alla önskar. Ingen nation eller regering har förespråkat det motsatta. Profeten Muhammed,
”Gifta er och bli många. Jag ska skryta med er storhet på domedagen.”
(Ibn Mace, Äktenskap 1)
har han beordrat. Men öppenhet och frihet ökar inte antalet äktenskap, utan minskar det.
(Det är ett faktum att man i dag i vissa europeiska länder försöker rädda äktenskapsinstitutionen genom att erbjuda ekonomiska incitament för giftermål.)
Dessutom är vårt land inte jämförbart med Europa.
För Europa är kallt till sin natur, medan Asiens islamska länder är relativt varmare. Som bekant har miljön en inverkan på människors moral. Den nakna klädsel, som ständigt kommer att reta de känsliga och mottagliga människorna i de varma länderna, kommer naturligtvis att leda till missbruk, slöseri och svaghet i släkten. Istället för att tillfredsställa sina naturliga behov en gång i månaden eller var tjugonde dag, tror han att han är tvungen att slösa med sig själv varannan dag. Och sedan, eftersom han är tvungen att avstå från sin fru i femton dagar i månaden på grund av menstruationsstörningar, om han är slaven av sin begär, kommer han att luta sig mot promiskuitet.
(Lem’alar, 24:e Lem’a, s. 318-323)
Slutsats
Bilden som framträder i västvärlden idag visar, oavsett vad våra ytliga modernisatörer tycker, att öppenhet förgiftar atmosfären av förtroende och lycka inom familjen. Den inverkan öppenhet har på den mänskliga psyken leder till att ögon som ständigt söker det vackrare, orsakar avund och rivalitet inom samma kön, och olagliga attraktioner mellan könen. Detta underminerar grunden av kärlek och förtroende som familjebandet behöver. Därmed dras samhället som helhet in i en atmosfär av oro och värdelöshet, sjunkande till en nivå av förfall och stillestånd som inte kan upprätthålla familjekroppen.
Däremot är det helt i linje med deras natur, med samhällets moral och med den religion som de påstår att de tror på, att kvinnor med en ömtålig natur instinktivt behöver en man som skyddar dem och deras barn, och att de, inom ramen för tron på en ”evig livspartner”, ska täcka sig och bära en huvudduk som en del av att etablera en relation baserad på kärlek och förtroende mellan man och hustru.
Att utan att betrakta det ur perspektivet av verkliga civilisationsmått, med en sjuklig mentalitet som kommer av att bara vara på ena sidan, och att betrakta det som en bedrift att avfärda något bara för att ”det är en religiös föreskrift”, överensstämmer varken med vetenskap, förnuft, rättvisa, empati eller med ’civilisation’, som bör vara den grundläggande måttstocken för att vara progressiv.
Klicka här för mer information:
– Specialutgåva om slöja och huvudduk.
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
