– När kan vi besöka de döda (graverna)?
Vår käre bror,
För kropparna förruttnar och förvandlas till jord, medan själarna är odödliga.
”Andevärlden”
Det som kallas livet efter döden, är en av de okända sakerna. Den levande personen och den som har gått över till berzakh-världen befinner sig i separata världar. De som befinner sig i berzakh-världen har sitt eget liv, de känner smaker, smärtor, glädje och lycka. Men de som fortfarande befinner sig i den materiella världen kan inte med sina vanliga sinnen förstå hur livet efter döden är för själen och vad personen kommer att uppleva där. Vi kan bara lära oss detta från vår Profet (s.a.v.), som känner till gudomliga sanningar.
Vi vet från profetens (s.a.v.) haditer att de troendes andar möts i berzakh-världen. Det finns också berättelser om att döda tar del i nyheter om de levande och ser de som besöker deras gravar. De kan veta varifrån böner och andliga gåvor kommer. Eftersom de troendes andar är i välsignelse och fria, kan de röra sig fritt. Andra andar, som de av icke-troende och de troendes andar med många synder, är dock sysselsatta med straff.
Det är möjligt att döda kan komma hem när man läser Koranen för dem, eller vid andra tillfällen. Men det är svårt att säga om detta gäller för alla döda.
De dödas möten med varandra i Berzakh-världen:
Själar i Barzakh-världen delas in i två grupper: de som befinner sig i välsignelse och de som befinner sig i plåga. Enligt Ibn Qayyim kan själar i plåga inte träffas. De är liksom fängslade. Men själar som inte är fängslade, utan fria, det vill säga de som befinner sig i välsignelse, träffas, besöker varandra och diskuterar om händelser i den materiella världen, både förflutna och framtida. Varje själ är tillsammans med sina likeminnade och likvärdiga kamrater i fråga om handlingar. Profetens (s.a.v.) själ befinner sig dock i Refiku’l-A’lâ (högsta grad).
I vers 4 i Surah An-Nisa:
”De som lyder Gud och Profeten, de är med profeterna, de sanna, de martyrer och de fromma, som Gud har välsignat. Vilka underbara kamrater!”
(1)
Det har beordrats att detta samarbete
i detta liv, i berzakh och i det kommande livet
Det finns tre platser. På alla tre platser är personen tillsammans med den han/hon älskar. (2)
I denna vers ges besked om att själar kommer att mötas i berzakh-världen. Orsaken till nedstigningen av denna vers är nämligen följande händelse:
En av de som var med profeten (fred och välsignelser över honom) var ledsen och grät, eftersom han tänkte att profetens (fred och välsignelser över honom) ställning efter döden skulle vara mycket högre än deras och att de skulle bli skiljda från profeten (fred och välsignelser över honom). När profeten (fred och välsignelser över honom) frågade honom om orsaken till hans sorg, svarade han:
”Vi kan inte tåla att vara borta från dig i denna värld, o Profet. Efter din död kommer din rang att vara högre än vår, och vi kommer inte att kunna se dig. Hur kan vi tåla att vara utan dig?”
och uttrycker sin sorg. Efter detta hände nedsteg versen ovan (3) och det meddelades att de som älskar Gud och Profeten (s.a.v.) kommer att vara tillsammans med Profeten (s.a.v.) i det andliga planet och i himlen, precis som i detta liv.
I Al-Imran-suren meddelar Gud att martyrerna är levande och försörjs hos sin Herre, och att de som är kvar inte ska vara rädda eller ledsna, utan att de ska glädja sig över Guds nåd och godhet. (4) Denna vers indikerar att själar i det mellanvärldsliga tillståndet möts och kommunicerar med varandra. För i versen nämns…
”yestebširûn”
ordet,
”De vill ha goda nyheter”
som det betyder,
”De gläder sig och gratulerar varandra”
vilket också betyder att de ger varandra goda nyheter. (5) Eftersom de ger varandra goda nyheter, så måste de ju prata och kommunicera med varandra.
Abu Huraira, som berättar om Rasulullah (fred och välsignelser vare med honom):
”De som hör till paradiset kommer säkert att vara där.”
(i paradiset)
De besöker varandra.
har han sagt. (6)
Det har sagts att de troendes själar kommer att befinna sig i Paradiset i Berzakh-världen. Därför kan det vara så att de som är i Paradiset i Berzakh-världen avses i denna hadis. Denna tolkning av hadisen bekräftas av följande hadis som återges av Umm Hani, dotter till Abu Talib (40/660): En dag frågade Umm Hani Profeten (s.a.w.):
”Kommer vi att se och besöka varandra efter döden?”
Svaret från Rasulullah (s.a.v.) är:
”Själen blir en fågel som äter av paradisets frukter. Och på domedagen kommer varje själ att återvända till sin kropp.”
(7)
Av detta svar framgår att de troendes andar möts i Paradiset.
I en hadis som Ibn Abi’d-Dunya har överleverat, sägs det att Profeten (fred och välsignelser vare med honom) sade:
”Vet döda varandra?”
När han (SAW) blev tillfrågad, svarade Rasulullah (SAW):
”Ja, jag svär vid Gud, vars hand är över min själ, att de känner varandra som fåglarna känner varandra i toppen av träden.”
(som de känner)
De känner varandra.
så var det.(8) Denna fråga ställdes av en av de som var med profeten, nämligen av modern till Bišr b. Berâ’ b. Ma’rûr, och när hon fick veta att de döda känner och vet varandra, sprang hon genast till en som var på dödens tröskel i Beni Seleme och skickade hälsningar till sin son Bišr genom honom.(9) I en annan version av haditen sägs det att själar som kommer att mötas och känna varandra i Paradiset kommer att vara som fåglar.
”goda andar”
har nämnts.
När Bilal ibn Rabah (d. 20/641), en av de tidiga muslimerna, var på dödens säng, började hans hustru klaga och gråta. Då sade Bilal:
”Vilken stor glädje, vilken stor lycka. Jag ska återförenas med mina älskade, med Muhammed och hans följe.”
och börjar säga: (10) Här lovordar Bilal Bilal att han i Barzakh (mellanstadiet mellan döden och uppstigningen) ska möta Rasulullah (fred och välsignelser vare med honom) och hans följeslagare, och att de precis som i världen kommer att vara tillsammans med honom där. (11) och han påminner sin hustru att hon inte ska klaga och vara ledsen, utan att hon faktiskt ska glädja sig över detta.
I en hadis som Bayhaqi har överleverat med en hasen-isnad (god överleveranskedja) från Ibn Abbas, och som handlar om de frågor som ställs i graven, sägs det att den troendes själ, som svarar bra på dessa frågor, kommer att vara tillsammans med andra troende. (12)
Även Beyhakîs
”Şu’abu’l-İman”
I en hadis som Ali b. Abi Talib har överleverat, sägs det att profeten Ali (ra) sade:
”Det fanns två troende och två icke-troende vänner. Den ene av de troende dog. När han fick den glädjefyllda budskapet om paradiset, tänkte han på sin vän och sa:”
’O Gud, min vän X uppmanade mig alltid till lydnad mot Dig och Din budbärare, gav mig goda råd och avrådde mig från det onda…’
och ber för att den andre inte ska gå vilse efter honom och att han också ska få de välsignelser som han har mottagit. Sedan, när den andre vännen dör, möts deras själar och de säger till varandra: ’Vilken underbar bror, vilken underbar vän och vilken underbar bekant.’”När den ene av de två otrogna vännerna dör och blir förtälld om straffet, kommer han ihåg sin vän och säger:
”O Gud, min vän har ständigt uppmanat mig att trotsa Dig och Din budbärare, att begå ondskaper och att inte göra gott. O Gud, vägled honom inte efter mig, så att han ska se den plåga som jag har sett, och så att Du ska bli vred på honom som Du blev vred på mig.”
Sedan dör den andre, och när deras själar möts, säger de till varandra:
”Vilken dålig bror och vilken dålig vän.”
säger de.”(13)
Av detta kan man dra slutsatsen att de goda och de onda själarna möts i berzakh.
Enligt den version av hadisen om att döda ska begravas i vackra kaffaner, som överlever genom Abu Katada och Jabir, och som återges av Suyuti och Bayhaqi:
”De kommer säkert att besöka varandra i sina gravar.”
satsen förekommer också. (14)
Beyhaki
”Şu’abu’l-Iman”
efter att ha återgett haditen från Abu Katada (54/673) har han sagt att denna hadit överensstämmer med verserna 3:169-170 i Al-Imran, som meddelar att de martyrer försörjs. (15)
När Profeten (s.a.v.) mötte Adam (a.s.) i himmelen under Mirajnatten, såg han mörka skuggor till höger och vänster om Adam (a.s.). När han frågade vem de var, fick han beskedet att det var själar av de som skulle gå till paradiset respektive helvetet (16), vilket indikerar att det finns gott och ont i berzakh.
-Som Ali sa-
är ett tecken på att de kommer att vara tillsammans.
Ett bevis på att själar möts och kommunicerar i berzakh-världen är en hadis som berättar att en troendes själ, som stiger upp till himlen efter döden, möts av de som är förtjänta av barmhärtighet och att de kommer att fråga om världen och de som är i den. I en hadis som återges av Abu Ayyub al-Ansari, säger Profeten (fred och välsignelser vare med honom):
”När en troendes själ hämtas, möts den av de som är förtjänta av Allahs barmhärtighet.”
(17)De troendes själar gläder sig över den ankommande troendes själ mer än vad ni gläder er över att möta en älskad som ni inte har sett på länge, och de hälsar honom och frågar hur det är med den och den.
(Då säger änglarna som hämtar den nyligen avlidnes själ):
– Låt honom vara, ge honom en chans att vila. För han var i stor nöd. Till honom:
– Om han säger att han dog före mig;
– ”Inna lillahi wa inna ilayhi raji’un” (vi tillhör Gud och till Hamn ska vi återvända), och han har gått till Haviya (den brinnande helvete), hans eviga hemvist. De säger: ”Vilken fruktansvärd plats och vilken fruktansvärd uppfostrare!” (18)
I detta sammanhang sägs det att Abdullah ibn Mubarak också sade: ”De i graven väntar på nyheter. När en död person kommer dit, frågar de: ’Vad gjorde den och den för dig?’ När någon säger: ’Han dog, kom han inte till er?’ svarar de: ’Inna lillahi wa inna ilayhi raji’un’ och tillägger: ’Han tog en annan väg än vår väg.'” (19)
Och Sa’id ibn al-Musayyab (d. 94/712), som tillhörde den första generationen av muslimer (Tabi’in), sade:
”När en man dör”
(som har avlidit)
barnet möter honom som man möter en främling som kommer hem efter en resa.
har han sagt.(20)
Dessa hadis och berättelser, som säger att de döda träffar varandra i berzakh och får nyheter om dem som nyligen dött och har anslutit sig till dem, stöds av berättelser som säger att handlingarna av barn, barnbarn och nära släktingar kommer att visas för fäder och nära släktingar i graven, och att de kommer att glädja sig över de goda handlingarna av de släktingar vars handlingar visas för dem, och att de kommer att bli ledsna över de onda handlingarna.
De i graven är medvetna om vad deras släktingar och vänner gör efter deras död, och de gläder sig över deras goda gärningar och sorgar över deras onda gärningar. (21) En autentisk överlevering berättar att Mujahid sa detta i detta sammanhang:
”En person i graven belönas för sina barns goda gärningar efter hans död.”
(rättfärdigheten)
meddelas med glädje.”
(22)
Det sägs att Sa’id ibn Jubair (d. 95/714) också sade:
”De döda får säkert nyheter om de levande. Det finns ingen som någonsin har förlorat en nära anhörig som inte har fått nyheter om de kvarlevande släktingarna. Om nyheterna är bra, gläder och tröstar det dem; om de är dåliga, gör det dem ledsna.”
(23)
Abu’d-Dardâ, en av de tidiga muslimerna (d. 32/652), brukade be så här:
”O Gud, jag söker skydd hos dig för att begå ett brott som skulle skamfla mina döda.”
(24)
Abdullah ibn Mubarak återberättar också en hadis som Abu Ayyub al-Ansarî, en av profetens följeslagare, sägs ha sagt:
”De levandes gärningar framläggs för de döda. Om de ser något gott, gläder de sig och gratulerar varandra; om de ser något ont, säger de: ’O Gud, vänd det ifrån honom!'”
(25)
Som det framgår av de nykomlingarnas frågor om den nyligen avlidne, kan vi inte säga att döda är personligen medvetna om de levande – förutom de som Gud vill. Därför tolkar vi deras medvetenhet här som att de får reda på det från nykomlingar som har anslutit sig till dem. Att de får reda på det från nykomlingar indikerar att själar i berzakh kommunicerar och pratar med varandra.
De dödas andar kommunicerar med varandra i det andliga planet. Är det möjligt för de levande, som ännu inte har dött och lever i den materiella världen, att kommunicera med de i det andliga planet? Och har de döda någon form av kontakt med de levande? Låt oss nu diskutera detta ämne:
De levandes möten med de döda:
Det finns två sätt för de levande att kommunicera med dem i Barzakh: antingen när de är vakna eller när de sover.
Det största exemplet på och beviset för möjligheten att träffas i vaket tillstånd är hadiserna som berättar att Profeten (fred och välsignelser vare med honom) mötte själar av vissa profeter under Miraj (ascensionen) och som lär om besök av gravar.
I Koranen adresserar Gud, den Allsmäktige, profeten Muhammed (fred och välsignelser över honom) med orden:
”Fråga de profeter som vi sände före dig: Har vi instiftat andra gudar än den Allbarmhärtige att dyrkas?”
(26)
är det som sägs. Enligt vissa tolkar är den här frågan bara
Isra och Miraj
medan en del säger att det är begränsat till natten i fråga,(27) tolkar andra det som att Gud, närhelig, gav Profeten (fred och välsignelser vare med honom) möjligheten att tala med föregående profeter närhelig. Enligt den andra åsikten begränsar man den absoluta formuleringen (ord) i versen till natten för Isra och Mi’raj.
(spara)
Det vore en felaktig tolkning. Och det är mer korrekt att förstå versen som den är och säga att profeten Muhammed (s.a.v.) skulle få denna möjlighet närhelst han önskade.(28)
Att Profeten (s.a.v.) under sin levnad träffade tidigare profeter är något som är möjligt och som inte utgör någon svårighet för Guds allmakt. Och detta inträffade verkligen, då Profeten (s.a.v.) under Mirajnatten, i vaket tillstånd, mötte andra profeters andar i Bait al-Maqdis (Al-Aqsa-moskén i Jerusalem). Säker information indikerar att han senare träffade och talade med några av dem i himmelriket. (29)
I en hadis som återges av Umar ibn al-Khattab (ra) berättar Profeten (s.a.w.) att Moses (as) bad till Gud och önskade att träffa Adam (as), och att Gud, medan de båda var vid liv och vakna, visade Adam (as) för Moses (as) och att de pratade med varandra. (30)
Att någon utöver profeterna skulle träffa de som befinner sig i berzakh (världen mellan döden och himlen) under sin levnad och i vaket tillstånd, är en sak som endast har skett med de som Allah har beviljat. I detta avseende berättas det många historier om hur Allahs heliga tjänare har träffat profeten Muhammed (s.a.v.) och andra viktiga personer. (31)
Till besökaren vid gravbesöket
”besökare”
, till den besökta
”måle”
Uttrycket ”mezûr = den besökta” indikerar att den besökta personen är medveten om besökaren under besöket. Om den besökta personen inte känner till besökaren, kan man inte kalla personen för ”mezûr”. Dessutom, när Profeten (fred och välsignelser över honom) lärde besöksetikett, lärde han oss att hälsningar ska ges till de döda när man kommer till kyrkogården, och detta ingår i deras relation med de levande. (32)
Att de levande träffar de döda i drömmar är, enligt Ibn Qayyim, en del av profetkapaciteten och hör till de goda drömmarna, och det uttrycker kunskap (33). Ibrahim Hakkı Erzurumlu säger också:
”Att se döda i en dröm, antingen i god eller ond mening, är att veta deras tillstånd exakt. Detta är för att meddela dödens tillstånd eller för att uppmuntra till vakenhet…” (34)
vilket indikerar att att se döda personer i en dröm är ett tecken på en sann dröm.
Genom drömmar eller mirakel
-förutom profeterna-
Enligt teologer kan dessa möten och observationer inte betraktas som bevis för alla, utan endast för den som har haft dem (för den som har sett dem). Vi nämner dem här dock bara för att visa möjligheten.
Att de levande och de döda träffas i drömmar sker som en nåd från Gud, på grund av önskan hos en av dem och deras begäran till Gud om detta möte för vissa ändamål. Som exempel på de levandes önskan om ett möte kan vi nämna önskan att se Profeten (s.a.v.) i en dröm – en önskan som är den största för oss alla och som många troende har uppfyllt – eller önskan att se våra kära som gått bort i den andra världen, om än bara i en dröm.
Ibn Qayyim säger:
”Att i en dröm möta döda och utbyta information med dem; att de berättar om en skatt på ett visst ställe, om något på ett annat ställe, att en viss sak kommer att hända, att man ska komma till dem vid en viss tid… och att detta sedan händer precis som de sa, indikerar att detta möte var verkligt.” (35)
Enligt en överlevering blev Sa’b ibn Jassama och Auf ibn Malik (d. 73/692), båda av de tidiga muslimerna, bröder och lovade varandra att de skulle hålla kontakt med varandra efter döden. Efter en tid dog Sa’b. En natt drömde Auf att Sa’b besökte honom, precis som om han levde, och Auf frågade Sa’b hur räkningen och de sista frågorna hade gått. Sa’b svarade att det hittills var bra och tackade Gud. Därefter frågade Auf Sa’b om orsaken till en svart fläck han såg på Sa’bs bröst. Sa’b svarade att han hade lånat tio drakmer av en jude och nämnde platsen där pengarna fanns, och bad Auf att ge pengarna till dennes ägare. Han meddelade också att hans katt i huset hade dött och att hans dotter snart skulle dö, och allt detta inträffade. När Auf kom till sin väns hus nästa morgon, fann han pengarna exakt på den angivna platsen och tog dem till juden. När juden frågades om han hade lånat pengar av Sa’b, bekräftade han det och nämnde beloppet. Därefter förstod Auf att det han hade sett i sin dröm var sant och gav pengarna till juden, i enlighet med Sa’bs testamente i drömmen. (36)
Fotnoter:
1. Nisa, 4/69.
2. Ibn Qayyim, ar-Ruh, s. 17; Suyuti, Büşra’l-Keîb, v. 147 b; Hasan el-’Idvî, s. 74; Rodosîzâde, Ahval-i Alem-i Berzah, manuskript, Istanbul Süleymaniye Kütüphanesi v. 19 a.
3. Ibn al-Qayyim, op. cit., s. 17; Ibn Kathir, Tafsir, vol. I, s. 522; Rodosîzâde, op. cit., s. 19 b.
4. Se Al-u Imran, 3/169-170.
5. Mu’cemu’l-Vasit, vol. I, s. 57; Atay Kardeşler. Stor arabisk-turkisk ordbok, vol. I, s. 128; Abnu’l-Kayyim, ibid., s. 18.
6. A. b. Hanbel, Musnad. vol. II, s. 335.
7-. A b. Hanbel. Müsned. c. VI, s. 425; A Siracuddin, age, s. 106-107.
8. Suyûtî, B. el-Keib, vol. 144 b.
9. A. Siracuddin, ålder 107; tbnu’l-Kayyim, ege, s. 19.
10. Suyûtî, B. el-Keib, vol. 148 b.
11. Abdullah Siracuddin, 107 år.
12. Se Suyûtî, Şerhu’s-Sudûr. v. 53 a.
13. Suyûtî, Şerhu’s-Sudûr, vol. 38 b; vol. 173 b.
14. Suyûtî, Büşra’1-Keib, v. 147 b; Suyûtî, Şerhu Süneni’n-Nesâî, c. IV, s. 34; Hasan el-’Idvî, age, s. 73; Abdullah Siracud
15. Suyûti Ş.Sünen’n-Nesâî, vol. W, s. 34; H. el-’Idvî, ibid., s.73.
Se Buhari, Sahih, Salât, 1, vol. I, s. 91-92; Muslim, Sahih, imân, 74, vol. I, s. 148; A. b. Hanbel, Musnad, vol. V, s. 143; Ibn Kesir, al-Bidâye ve’n-Nihaye, vol. I, s. 97, Beirut, 1977, för hadis 16 om Miraj.
I den 17:e hadis, som återges i Ibn Hibban’s Sahih, citerad från Abu Hurairah, sägs det: ”De troendes andar kommer att förenas med varandra och de kommer att glädja sig som de som hittar en försvunnen person.” Se Abdullah Siracuddin, op. cit., s. 106.
18. Se Nesâi, Cenâiz, 9, vol. IV, s. 8-9; Suyûti, Ş. Sudur, vol. 37 a; B. el-Keîb, vol. 144 b; İbnu’l-Kayyim, ag e, s. 20; Rodosîzâde, age, vol. 26a; A Siracuddin, ages 106.
19. Ibn Qayyim, ibid. 19: Birgivî, R. FÎ Ah. Etfâlİ’l-Müslimin, s. 85; Birgivî tillägger efter att ha behandlat detta ämne att de som dör utan att lämna ett testamente inte kommer att kunna tala i barzakh och inte kommer att kunna svara på frågor från de som är i barzakh. (se ibid., s. 85.)
20. Ibn al-Qayyim, ibid., s. 19; Rodosîzâde, ibid., 25 a.
21. Rodosîzâde, född 7 b.
22. Ibnu’l-Kayyim, ibid., s. 12.
23. Hasan el-’Idvî, ibid., s. 16, Egypten, 1316.
24. Samma verk, a.a.
25. Ibnu’l-Kayyim, ibid., s. 7; Rodosîzâde, ibid., v, 8 b.
26. Zuhruf, 43/45.
27. Se Ibn Kesir, Tafsir, vol. IV, s. 129.
28. Se Abdullah Siracuddin, ibid., s. 109-110.
29. Se för haditerna om detta ämne: Bukhari, Sahih, Salât, 1, vol. I, s. 91-92; Enbiyâ, 5, vol. IV, s. 106-107; Muslim, Sahih, Iman, 74, vol. I, s. 148; Fazâil, 42, vol. IV, s. 1845; Nasa’i, Sunan, Qiyam al-Layl, 15, vol. II, s. 215; Abu Hanbal, Musnad, vol. II, s. 120, 248; vol. V, s. 59, 143.
30. Abu Dawud, Sunan, Sunna, 17, vol. W, s. 226.
31. Se Abdullah Siracuddin, op. cit., s. 110-113.
32. Ibnu’l-Kayyim, op. cit., s. 8; Rodosîzâde, op. cit., v. 8 b; Vücûdî, Muhammed b. Abdulaziz, Ahvâl-i Alem-i Berzah, v. 9 a, manuskript, Istanbul, Süleymaniye.Küt. Halef Ef. Böl. Nr. 237.
33. Ibnu’l-Kayyim, ibid., s. 29; Rodosîzade, ibid., v. 39 b.
34. Erzurumlu İbrahim Hakkı, Mârifetname, vol. I, s. 60.
35. Rodsizade, ålder
36. Rodesizade, ålder
(
Källa:
Prof. Dr. Süleyman Toprak, Livet i graven, s. 247-258).
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
