a) Först vill jag fråga om följande haditer som finns i Futuhat är autentiska: ”Jag svär vid Gud, en dag kommer det att komma, då helvetets portar kommer att stängas och dess vatten kommer att torka upp.” och ”Även om de som är i helvetet bara är lika många som sandkornen i Al-Acin, kommer de till slut att ha avtjänat sina straffar och lämna det.” (den senare haditen återges från en haditransmission av Umar ibn al-Khattab). Vissa haditforskare betecknar dessa haditer som svaga.
b) Är Muhyiddin Arabis åsikter om helvetet hans egna, eller har andra personer tillfört dem till hans bok?
– Om det är hans egna ord, hur har då denna åsikt tolkats av de som följer Sunna, av islamiska teologer och i synnerhet av Bediüzzaman, hans lärjungar eller av dagens teologer?
c) Och hur kan vi överväga detta ämnes överensstämmelse med verserna i Koranen?
– De ställen jag hänvisar till är följande: Först ska jag citera ur Futuhat, sedan ur Koranen. I Futuhat, i avsnittet om Ismail och Ayyub, sägs det:
”Även om de ogöda inte kommer ut ur elden, kommer helvetets plåga i slutändan att bli ’uzb’ (sötma) för dem. Medan de i paradiset njuter av välsignelser, kommer de i helvetet att njuta av helvetets plåga och kokande vatten.” I Fütûhât-ı Mekkiyye, kapitel 62, nämns det att gudomlig barmhärtighet kommer att visa sig för helvetets invånare, och att de, utan att lämna helvetet, efter ett tag kommer att förlora sin känsla av smärta och plåga, och kommer att bli välsignade med en slags välsignelse för sig själva. Deras plåga kommer inte att lindras…” (Al-Baqarah 86) De kommer att förbli fördömda för evigt. Deras plåga kommer inte att lindras, och deras ansikten kommer inte att bli betraktade.” (Al-Baqarah 161-162) Tro inte att de kommer att bli räddade från plågan! För dem väntar en brännande plåga. (Al-Imran 188) Och vi kommer att öka deras plåga allt mer. (Maryam 77-79) De önskar att de kunde komma ut ur helvetets eld. Men de kommer inte att komma ut. För dem väntar en ständig plåga. (Al-Maidah 37)
Vår käre bror,
På vår hemsida hittar du svar på liknande frågor. Vi tror att du kommer att hitta tillfredsställande information där. Vi kommer dock att upprepa en del av den informationen här:
a)
Ibn Arabis
vad de sa om helvetet
kan sammanfattas som följer.
”De som i Koranen benämns som brottslingar/brottslingar och som för evigt kommer att vara i helvetet, delas in i fyra grupper:”
Del ett:
Nemorud, Farao och liknande var de som sökte att upphöja sig över Gud och ansåg sig vara gudar.
Del två:
De är de som tillskriver Gud medhjälpare, de som begår polyteism.
Del tre:
De är ateister/agnostiker.
Del fyra:
De är hycklare/räfser som ger intryck av att vara muslimer utåt, medan de i själva verket är förolöpare.
Dessa fyra grupper, bestående av människor och andar, är de verkliga invånarna i helvetet och kommer aldrig att lämna det.
(se Futuhat, 1/301-302/62. Bab)
– Dessa fyra grupper kommer aldrig att lämna helvetet,
-Som det står i Koranen-
Eftersom de inte kommer att förintas genom döden och inte heller kan lämna helvetet och komma in i paradiset, så omfattar Guds oändliga barmhärtighet och nåd även dem.
-direkt i elden-
Den måste på något sätt manifestera sig. Detta kan ske på följande sätt:
De som förblir i helvetet för evigt
-som Gud har bestämt för dem-
När deras strafftid har löpt ut kommer de att ha utvecklat en tolerans, en immunitet mot eld. Deras känsla för smärta kommer att försvinna, och de kommer inte längre att känna brännande, stickande eller pulserande smärta. De kommer till och med att kunna uppleva en imaginär njutning, som den man upplever i en dröm.
(se Futuhat, 1/303)
– Som det framgår,
Sheikh-i Ekber Ibn Arabi,
Han insisterar på att helvetet är evigt och anger att fyra grupper av människor kommer att stanna där för evigt, men efter att ha avtjänat sina straff kommer den eviga gudomliga barmhärtigheten att omfatta dem och göra helvetet, om än smaklöst, uthärdligt för dem.
– Berättat av Umar ibn al-Khattab
”Även om de som befinner sig i helvetet skulle vara lika många som sandkornen i Alisj, kommer de till slut att ha avtjänat sina straffar och lämna det.”
Ibn Taymiya använde denna hadis.
Vissa forskare har kritiserat Ibn Taymiyas åsikt på ett antal punkter:
För det första:
Ibn Taymiyyah återberättar en tradition som han tillskriver Umar ibn al-Khattab, men han hämtar den från Hasan al-Basri. Som han själv nämner, har Hasan al-Basri inte hört denna hadis direkt från Umar ibn al-Khattab.
Detta betyder att hadisen är mursal och munqata’, det vill säga att det saknas en sammanhängande kedja av överföringar. Därför är hadisen svag.
Bland hadis-vetarna, i synnerhet Ibn Sirin, Hafiz Ibn Hajar och Darukutni,
ögonblicket
De har påpekat att man inte kan lita på sådana överföringar som Basri rapporterar som mursal. Hur kan sådana hadis-överföringar med bruten kedja accepteras i frågor av tro, när de inte ens accepteras i mindre viktiga frågor?
(se Muhammed b. Ismail as-Sanani, İbtalu edilleti fenai’n-nar, 1/68)
För det andra:
Umar ibn al-Khattab (ra) använde inte uttrycket att helvetet skulle försvinna i slutet. Det han sa var:
”Även om de som är i helvetet skulle stanna där i en tid lika med antalet sandkorn i sandhögen i Al-Jinn, så kommer en dag då de kommer att lämna det.”
Som det framgår av texten, antyder uttrycket inte att helvetet kommer att försvinna, utan att de som är i helvetet en dag kommer att lämna det. Denna påstående har dock inte accepterats av någon islamisk teolog, inte ens Ibn Taymiyyah.
Tredje:
Ibn Taymiyyah hävdade, utan att ange någon bevisning, att detta uttalande, som tillskrivs Umar ibn al-Khattab, i själva verket borde avse de som verkligen förtjänar helvetet, nämligen de otrogna.
Ändå,
–
även om den vore korrekt – denna dom,
Om de som är trogna anhängare av monoteismen och som har gått in i helvetet, men vars synder inte har blivit förlåtna.
är sannolikheten för detta betydligt högre. Vi ser ingen annan möjlighet. För i så fall skulle det bara vara en åsikt som överensstämmer med de koranverser och hadither som är mycket tydliga i detta ämne, samt med konsensus/enighet bland de sunnitiska teologerna.
(se Ibṭāl ed-dīlāt al-fanā’i al-nār, 1/68)
–
En av de Sahaberna som detta påstående grundar sig på är Abdullah ibn Masud. Ibn Masud sägs ha sagt:
”Det kommer en tid då det inte kommer att finnas en enda individ kvar i helvetet.”
(Och de som inte trodde, de blev straffade med elden, 1/75)
Däremot finns det en hadis som Ibn Masud har överlevererat som ”marfu” (direkt från profeten), och som motsäger det som sagts:
”Om de som är i helvetet fick höra: ’Ni ska stanna i elden lika länge som det finns stenar/grus på jorden’, då skulle de glädja sig enormt.”
(Ibtalu edilleti fenai’n-nar, 1/70)
– Utöver de tydliga uttalandena i många verser, så anges det i en autentisk haditstext att paradis och helvete är eviga, och att de troende och de otrogna kommer att förbli på sina platser för evigt:
”På domedagen kommer det att sägas till människorna: ’O ni som är i paradiset! Nu –
för dig
– Det finns en evighet utan död. O, ni som är i helvetet! Även för er finns det en evighet utan död.”
(Bukhari, Rikak, 51; Muslim, Jannah, 40; Tirmidhi, Jannah, 20).
bc)
Som nämnts ovan, efter att Ibn Arabi har pekat på att helvetet är evigt och att de icke-troende kommer att förbli i helvetet för evigt, sammanfattar han:
”De som förblir i helvetet för evigt”
-som Gud har bestämt för dem-
när deras straffperiod har löpt ut,
De kommer att utveckla en tolerans, en immunitet mot värme. Deras känsla för smärta kommer att försvinna, och de kommer inte längre att känna brännande, stickande eller pulserande smärta. De kommer till och med att kunna känna en imaginär njutning, som den man upplever i en dröm.
(se Futuhat, 1/303)
– Uttryck som förekommer i verserna och som anger att straffet för de i helvetet inte kommer att lindras, utan snarare kommer att öka,
”den tid som de ogudliga ska lida sin förtjänta straff”
med detta, kan man säga att det inte finns någon motsättning mellan de verser som Ibn Arabi hänvisar till och hans syn på saken.
– Till sist ska vi även skriva ner Bediüzzaman’s åsikt i ärendet:
”S – Jä, vi godtar att den eviga straffen är i överensstämmelse med visheten. Men vad säger du om Guds barmhärtighet och medkänsla?”
”C- Min käre! Det finns två möjligheter beträffande den icke-troende. Den icke-troende kommer antingen att försvinna i ingenting, eller att förbli i evig plåga. Det är en innerlig övertygelse att existens, även i helvetet, är bättre än ingenting. Ty ingenting är ren ondskab, och källan till all olycka och synd. Existens däremot, även i helvetet, är ren godhet. Dock är icke-troendes hemvist helvetet, och han kommer att stanna där för evigt.”
”Men även om icke-troende genom sina handlingar har förtjänt detta tillstånd, så kommer de, efter att ha lidit straffet för sina handlingar, att uppnå en viss vänskap med elden och bli befriade från dess ursprungliga hetta. Det finns indikationer i haditserna om att dessa icke-troende, som utförde goda gärningar i detta liv, kommer att bli förtjänta av denna gudomliga barmhärtighet.”
(İşarat-ül İ’caz, s. 81)
Klicka här för mer information:
– Kan ni förklara med verser ur Koranen att livet i det härliga livet, paradiset och helvetet, är evigt (ändlöst)?
– Har Ibn Arabi verkligen sagt att paradis och helvete inte är eviga?
– Om vi kan få allt vi vill ha i paradiset, kommer vi då inte att bli trötta på det efter ett tag? Kommer vi att kunna njuta av de välsignelser som finns i den här världen därinne?
– Det sägs att himmel, helvete och allt som befinner sig däri kommer att omvandlas till energi och förintas. Kan ni ge mig information om detta?
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
