Vår käre bror,
Det är en sunna av Profeten (fred och välsignelser vare med honom) att läsa Koranen, be och hälsa dem som är vid graven när man passerar förbi.
Generellt sett är det rekommenderat för män att besöka gravar, medan det är tillåtet för kvinnor. Besök av gravar tillhörande goda människor, föräldrar och nära släktingar anses vara föredragligt. Kvinnors besök av gravar är tillåtet och möjligt, förutsatt att det inte finns risk för oreda, skrikande, sörjandet med håret och överdriven respekt för gravarna. Profeten (fred och välsignelser över honom) rådde en kvinna som grät vid sin döda barns grav till tålamod och hindrade henne inte från besöket. (Bukhari, Cenâiz, 7, Ahkâm, ll; Muslim, Cenâiz, 15). Å andra sidan sägs det att Aisha (ra) besökte graven till sin bror Abdurrahman ibn Abi Bakr. (Tirmizi, Cenâiz, 61).
Nyttan av besöket för den döde
a)
Man besöker särskilt gravarna av föräldrar, andra släktingar och vänner för att be till Gud och söka förlåtelse för deras själar. Det är fastställt genom autentiska haditer och konsensus att de goda gärningar som utförs för de döda når dem. Vid besök av de döda ber man till Gud för deras själar, läser Koranen och söker förlåtelse för de goda gärningar som utförts.
Att plantera träd vid gravar är en god gärning.
Det finns haditer som säger att det träd och den växt som planteras kan lindra straffet för den dödes själ. Det är inte rekommenderat att lägga kransar på graven, som kristna gör.
Följande vers indikerar att bön och förlåtelse är fördelaktiga för själar av de döda:
”Vår Herre, förlåt oss och dem som har trott före oss. Och lägg inte i våra hjärtan någon hat mot dem som har trott.”
(Al-Hashr, 59/10).
Det finns många haditer som handlar om detta ämne. (Ahmed b. Hanbal, Musnad, II, 509; VI, 252; Ibn Majah, Adab)
b) Att döden hör levande.
Det är bekräftat genom haditser att den som besöker en grav hör vad som sägs och tar emot hälsningarna.
När besökaren kommer till kyrkogården, vänder han sig mot gravarna och hälsar dem som Profeten (fred och välsignelser vare med honom) sade:
”Fred och välsignelser över er, troende och invånare i landet av islam. Förhoppningsvis kommer vi snart att förena oss med er. Jag ber Gud om hälsa och välgång för oss och er.”
(Muslim, Begravningar, 104; Ibn Majah, Begravningar, 36).
I Aishas (ra) överlevering är innebörden densamma, men formuleringen är något annorlunda. I en överlevering av Ibn Abbas som Tirmizi har återgiven, besökte Profeten (s.a.w.) en gång Medina-kyrkogården och vände sig mot dem och sade:
”Fred över er, invånare i graven! Må Gud oss och er förlåta. Ni har gått före oss, och vi kommer efter er.”
(Tirmidhi, Cenâiz, 58, 59).
Om man hälsar en bekant vid hans grav, så tar den döde hälsningen emot och känner igen personen. Om man hälsar vid gravplatsen av en obekant person, så tar den döde ändå emot hälsningen. (Gazzali, Ihya’u ’Ulûmi’d-din, IV, Ziyaretü’l-Kubur-avsnitt).
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
