Vår käre bror,
De sunnitiska teologerna är eniga om att statschefer bör väljas bland rättvisa, kunniga och insiktsfulla personer som är behärsksamma och har goda kunskaper om administrativa, politiska och militära ärenden.
Enligt min åsikt, som delas av de flesta teologer, är lydnad mot statschefer som har kommit till makten genom val, obligatorisk.
är obligatoriskt.
Dock ansåg även de sunnitiska teologerna att det var nödvändigt att lyda statschefer som kommit till makten genom tvång och förtryck, oavsett om de var lämpliga för posten eller inte.
Tycker att uppror mot statliga myndigheter leder till stor splittring och onödiga konflikter.
Det är känt att det är ytterst svårt att stoppa splittringen, kaoset och anarkin som uppstår vid ett uppror. Ibland kan detta kaos till och med bli ödesdigert för nationer och stater.
Profeten Muhammed (s.a.v.) fäkte stor vikt vid troendes fred och lugn, enhet och sammanhållning, och han rekommenderade sin ummah att inte resa sig i uppror mot förtryck och förtryck från statschefer, utan att visa tålamod för att den allmänna ordningen inte skulle störas.
Följande hadis, som återges av Huzeyfe, belyser detta ämne:
”Efter mig kommer det att finnas härskare som inte följer min rätta väg och inte efterlever min sunna.”
”Vad ska jag göra om jag hinner dit, o Profetens budbörd?”
frågade jag.
”Du ska lyssna och lyda. Även om du blir slagen i ryggen och dina ägodomar tas ifrån dig, ska du ändå lyssna och lyda.”
”så sade de.”
(Tacitus, III/44-45)
Att inte resa sig i protest är inte detsamma som att godta förtryck.
Profeten Muhammeds (s.a.v.) rekommendation till sin ummah att tålmodigt möta orättvisor och skador från ledare är inte en uppmaning att underkasta sig förtryck; snarare är det en visdom som syftar till att förhindra större förtryck och skador som skulle skada statens och nationens enhet genom uppror.
Det är känt att Koranen strängt förbjuder inte bara att begå orättvisa, utan till och med att visa den minsta benägenhet eller samtycke till orättvisa. I detta avseende är det absurt att betrakta vår älskade Profets (fred och välsignelser över honom) befallande till lydnad mot orättvisa härskare som ett godkännande av orättvisa. Denna befallning bör inte heller anses som ett hinder för att arbeta för att avvärja orättvisa. Ty inom lydnaden kan man finna olika möjligheter och tillfällen, lämpliga förhållanden och lagliga vägar för att avhjälpa orättvisa. Men om trots alla ansträngningar ingen laglig lösning kan hittas inom lydnaden för att avhjälpa orättvisa, är det en mogen handling, som man kan förvänta av en förnuftig och insiktsfull muslim, att offra sina egna och privata rättigheter för allmänhetens säkerhet och välfärd.
SKADORNA AV OROER
Enligt en annan överlevering från Ibn Abbas (ra) sade Profeten (s.a.v.):
”
Den som ser något illa som härskaren har gjort, bör ha tålamod.
(inte agera i uppror)
.
För vem helst som är sultan
(lydnad)
Om en tums avstånd uppstår, dör okunnigheten döden.
”.
(Bukhari, Kitab al-Fitna)
Professorn i hadis, Kamil Miras, förklarar denna hadis på följande sätt:
”Vår profet (fred och välsignelser över honom), som ständigt fick vägledning genom wahy (övernaturlig inspiration), visste och förutsåg att vissa ledare, som bär ansvaret för det allmänna, skulle begå olagliga handlingar. Han visste detta tack vare profetens ljus, det vill säga genom Guds meddelande. I denna situation uppmanade han muslimerna att agera med tålamod och lugn och att undvika uppror.”
”Den som av oåterkännlighetsfullhet avsäger sig den allmänna ansvaret som bärs av sultanen, det vill säga statschefen som representerar den nationella auktoriteten och den islamiska ummet, dör en död av okunnighet.”
säger han, och det betyder att
’Han dör som en rebell bland de okunniga folken, som saknar ledare och samhällelig ordning.’
Det betyder inte att man dör som en icke-troende.”
Eftersom bevarandet av hemlandets enhet, skyddet av ära och renhet samt säkerheten för liv och egendom är direkt kopplade till statens existens och kontinuitet, har Profeten (fred och välsignelser vare med honom) bestämt insisterat på lydnad. Han har kraftigt avrådit muslimer från all form av uppror och upplopp, splittring och splittringar.
Många nationer som inte förstått visdomen och nyttan av lydnad har förlorat statens välsignelse, en av Guds största gåvor, och har inte kunnat bevara sin enhet, helhet och oberoende. Det finns många historiska exempel på detta.
OM STATSHÖJSTE ÄR DET SOM GÖR ATT MAN SKA OCH SKA INTE GÖRA SOM GUD HAR BESTÄMT…
I en hadis sägs det:
”Man bör inte lyda någon i det som är mot Guds vilja. Lydnad är endast tillåten i det som är gott och rätt.”
I en annan hadis säger Profeten (fred och välsignelser vare med honom):
”Och det är inte lämpligt att ni ska ha sådana som imamer”
(reis)
Det kommer att hända att ni tycker att vissa av deras handlingar är bra och att ni är nöjda med dem. Ni kommer också att tycka att vissa av deras beteenden är hemska. Den som säger till dessa reiser att deras beteenden är dåliga…
(från eftergift och hyckleri)
skyddar sig själv. Vem då?
(inte med munnen, men i hjärtat)
Om han hatar, befrias han från gudomligt ansvar. Vem som helst
(dessa hemska saker)
Om han är nöjd och följer dem, kommer han att gå till fördärvet.
(Sahih al-Bukhari).
Alla rättslärda, förnyare och andra islamiska vetenskapsmän har betraktat olydnad och uppror som helt skilda saker. De har inte lytt till någon i situationer som strider mot Guds bud. Samtidigt har de absolut inte uppmuntrat eller försökt att utlösa uppror. Tvärtom har de inte sparat ansträngningar och insatser för att avhålla de troende från uppror och har i detta avseende varit förebilder för alla muslimer genom sina handlingar.
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
