Är det tillåtet att fira mors- och farsdag? Är inte varje dag egentligen morsdag? Bör vi inte visa vår mamma uppskattning och omtanke, och fråga hur hon mår, varje dag?

Vår käre bror,

Det finns ingen religiös invändning mot att fira mors- eller farsdag.

Man kan till och med förtjäna förtjänster på en sådan dag, eftersom det bidrar till närmelse och kärlek mellan mödrar och fäder och deras barn. Det är ett sätt att visa kärlek. Föräldrar bör alltid visas den respekt och värdering de förtjänar.

Att utse en enda dag i året till M मदर्स डे eller F मदर्स डे är möjligen en främmande sed. Men det är inte heller en främmande sed som helt strider mot islam. Det är möjligen en bristfällig sed. Ty islam utser inte bara en dag i året, utan möjligen alla dagar i livet till M मदर्स डे och F मदर्स डे. Med detta i åtanke är det inte fel att tänka att man inte bör avvisa allt som kommer utifrån, bara för att det är främmande, utan istället undersöka om det är förenligt med islam, ta det som är lämpligt och, om det inte är lämpligt, korrigera och reformera det.

Morsdag, farsdag, barnets födelsedag, äktenskapliga årsdag… dessa och liknande sedvänjor, som i stor utsträckning kommer utifrån och är främmande, kan faktiskt användas som ett medel för att främja gott.

Det är inget fel med att anpassa och tillämpa innehållet av dessa i enlighet med islam…

Om man till exempel på Mors dag och Fars dag kysser sina mödrar, fäder, farmödrar, farfäder, mostrar, mormödrar, morbröder, farbröder, och gör dem glada genom att visa dem uppskattning; om man på födelsedagar ordnar födelsedagsfester som barnen gillar och som gör dem lyckliga med sina vänner; om man på årsdagen av ett äktenskap minns det förflutna och har möjlighet att förnya kärleken och respekten; om grannar samlas och stärker sina band genom dessa tillfällen… varför ska man då avvisa dessa traditioner med motiveringen att de är för främlingar?

Det islamiska livet är inte smaklöst, glädjelöst och utan nöje.

.

Förutsatt att man inte överdriver, inte bryter mot måttfullheten och inte begår slöseri och haram (förbjudna handlingar), kommer det förstås att finnas nöje, underhållning och trevliga sammankomster i det islamiska livet.

Vi firar ju faktiskt födelsedagen för vår Profet (fred och välsignelser över honom) sedan åren. Vi anordnar möten och andra aktiviteter i detta sammanhang, och vi gör det för att främja gott. Ingen säger att födelsedagsfirande är förbjudet i Islam. För det är inte ett sätt att begå synder, utan snarare ett sätt att begå goda gärningar…

Precis som det är fel att omedelbart anta allt som kommer från utlandet, som vissa gör, är det lika fel att omedelbart motsätta sig det. Det rätta är att först undersöka, ta det som är nyttigt och motsätta sig det som är skadligt… Det är den rimliga lära som Islam ger oss. I detta ämne belyser och vägleder oss en oerhört värdefull och tankeväckande minnesbild från vår Profet (fred och välsignelser vare med honom):

Temimdari, en av de framstående medlemmarna av Sahaba, tog med sig en oljelampa som brann med olivolja och som användes av kristna i Damaskus och hängde upp den i taket i profetens moské. De som såg det,

”Ska du hänga upp saker i Profetens moské som kristna använder i sina kyrkor?”

De hade klagat över liknande saker. I de dagarna kände muslimerna inte till den kandil som skulle lysa upp moskén. De lyser upp moskén med brända dörfnblad. När Profeten (s.a.v.) kom till moskén för aftonbönen och såg att en brinnande veke i en skål lyser upp omgivningen utan aska och rök, frågade han med ett leende:

– Vem har satt detta i vår moské?

– Temimdari hämtade dem från kristna i Damaskus,

sa de. Alla väntade sig en tillrättagörelse, men hans oöverträffliga kompliment lät sig höra så här:

– Temimdari! Du har belyst vår moské, må Gud belysa din grav.

Han kom dessutom med en mer slående uttalelse:

– En nyttig sak är som en sak som en muslim tappat ur sin ficka. Var och hos vem han än hittar den, tar han den genast till sig. Det räcker att den är nyttig, att den inte innehåller något som är förbjudet eller syndigt…

(se Ibn Hajar, al-Isaba, II/18)

Medan vi har ett så bra exempel på en lykta som vi kan lära oss av, som den kristna lyktan,

”Skall man anta seder och bruk som kommer från utlandet eller inte?”

Man frågar inte ens. Kanske undersöker man om dessa seder, som kommer från utlandet, är nyttiga eller inte. Om de är nyttiga, så tar man hand om dem som om det vore ens egna ägodelar som man tappat ur fickan, och om de är skadliga, så motstår man dem och håller sig borta…

Exemplaret av denna lykta, som hängde i Mescid-i Saadet, hänger som ett mäktigt exempel på en modern förståelse av Islam på vår horisont…

Med hälsningar och bön…

Islam i fråga och svar