Vår käre bror,
Först och främst vill vi poängtera att,
Eftersom ingen form av tillbedjan är meningslös, kan heller ingen bön vara meningslös. Att utföra en bön är likvärdigt med att utföra en annan form av tillbedjan, till exempel en ordinarie bön.
Därför är vi skyldiga att utföra bönritualen.
Allah säger (översatt):
Det vill säga, Gud är orsaken till allt gott som händer oss, medan vi är orsaken till allt ont och alla olyckor som drabbar oss.
Gud ger oss olyckor av två skäl:
Om vi är troende, för att testa och stärka vår tro, och om vi inte är troende, för att vi ska erkänna Guds existens, förstå vår hjälplöshet och fattigdom i att tillgodose våra behov, och genom ånger bli troende.
Om vi är troende, så att de lidanden vi drabbas av ska bli en bot för våra synder.
Det som faller på oss, innan dessa olyckor inträffar och/eller efter att de har inträffat, är att med tålamod och tacksägelse be till Gud, greppa tag i orsakerna och be Honom om hjälp.
Det vill säga, Gud kommer att pröva oss på olika sätt och se vad vi gör inför dessa prövningar. Och det är i den stunden som Gud ber oss att söka skydd hos Honom med tålamod och förtroende.
Därför bör vi ständigt vara i ett tillstånd av tacksägelse, tålamod och bön; det är vad som krävs av oss som Guds tjänare.
Vi hoppas att Gud, på grund av de skäl vi har nämnt, inte skickar oss olyckor som sjukdomar eller förluster av egendom, eller att Han lindrar dem.
Bön är en oumbärlig del av tillbedjan. I en vers i Koranen sägs det:
Låt oss inte heller glömma att det som vi upplever som en olycka, kan vara en stor belöning hos Gud.
Från vår begränsade synvinkel är döden den största katastrofen; men Koranen beskriver döden som en stor och evig befrielse för de troende.
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
