Vår käre bror,
De tio som fick glädjebudskapet
Faktumet och visdomen bakom den glädjebesked som gavs till vissa av de tidiga muslimerna, i synnerhet [namn], bör bedömas ur tre perspektiv.
a.
Ur ett teologiskt perspektiv, kan man förstå att de som lovats paradiset, placerats i en viss position baserat på Guds oändliga kunskap. Gud, med sin oändliga kunskap, har förutsett att dessa individer kommer att undvika handlingar som leder till helvetet, och har pekat på deras eviga tillstånd som ett bevis på denna gudomliga kunskap. Detta visar att Gud vet vem som kommer till paradiset och vem som kommer till helvetet, men att denna kunskap inte innebär en nödvändig, bestämd väg för människan – deras fria vilja bestämmer deras öde. Dessa individer har visat hur denna fria vilja kan användas, och fungerar som levande exempel för mänskligheten.
b.
Ur profeten Muhammeds (s.a.v.) synvinkel vittnar de som blivit lovade paradis genom att leva i tro och ilighet, genom att mer än vemhelst följa Guds bud och förbud, och genom att dö i tro, om att Muhammed (s.a.v.) är en sann profet. Man kan säga att Abu Lahab, genom sitt liv, sin död och sin avsaknad av tro, bekräftade den okända budskapet i Koranen/Surah At-Tebbet.
De tio som fick glädjebudskapet
e
och andra har bekräftat och visat profeten Muhammeds (s.a.v.) profetiska budskap om dem genom att leva och dö i överensstämmelse med tro, islam och Koranen, och genom att hålla sig borta från allt som strider mot dessa principer.
c.
Om man betraktar saken ur perspektivet av de tio som fick glädjebudskapet, så ser man att de, trots allt, mer än någon annan höll sig borta från att rebeller mot Gud och fortsatte att utföra sina plikter som tjänare av Gud, dag och natt.
I samband med detta kan man ställa sig frågan:
–
Undrar jag mig om de med sitt beteende inte har gett den omtalade glädjebudskapet – gud förbjude – alltför mycket uppmärksamhet, eller om det finns en annan förklaring till detta?
Som svar på detta anser vi att det räcker med att betrakta följande fakta. Framför allt visste de att detta underbara löfte var nära förknippat med deras goda prestationer. Att följa en motsatt linje skulle betyda att man strävade för att detta löfte inte skulle uppfyllas, och det skulle vara en inställning som skadade tron, likt att förleda lögnen att Guds och Hans Profets (fred och välsignelser över honom) profetiska budskap var falska. Att anta en felaktig inställning som innebar att ett budskap, vars sanning de trodde på, var falskt, skulle betyda en obegriplig, mentalt sjuklig tillstånd.
En annan fråga i ärendet är
-som angivits i frågan-
Frågan är: Hur kan den trygghet och säkerhet som ges av den garanti som föregår löftet förenas med den gudsfrukt som i Koranen anges som en förutsättning för tro?
Detta kan besvaras på följande sätt: Att ha fått löftet om paradiset hindrar inte från att vara rädd för Gud och att alltid visa Honom respekt. Det finns många grader av gudsfrukt. Vissa är rädda för Guds straff, andra för Guds vrede, och igen andra är rädda för att kränka Guds barmhärtighet eller att visa den minsta respektlöshet mot Hans storhet. Rädsla, respekt och gudsfrukt hos dem som har nått nivån av löftet om paradiset är av detta subtila slag. Och faktiskt, profeten Muhammed (s.a.v.) visste att han var paradisisk, ändå…
”Jag fruktar Gud mer än ni alla.”
har han sagt.
Dessutom, medan vissa människor inte bryter sig en bryt för samvettens skull, även om de får en örfils, så finns det de som blir sjuka i sängen av att höra den minsta tillrättavisning. Naturligtvis
De tio som fick glädjebudskapet
De som, liksom de som lovats paradiset, hör till den andra typen av människor. De visste att lovet om paradiset inte innebar att de inte skulle straffas med helvete, utan att de inte skulle höra någon tillrättagörelse från Gud. All deras rädsla härrörde från subtila känslor som att höra en sådan tillrättagörelse, att kränka Guds oändliga barmhärtighet, att vara oskyldiga mot Guds tusentals välsignelser, inklusive detta löfte, och att förakta den vägledning Han givit. Kort sagt:
”För den som förstår är en mygga en melodi, för den som inte förstår är en trumma och en flöjt inte tillräckligt.”
som ordspråket säger,
De tio som fick glädjebudskapet
De var människor som fruktade att visa den minsta brist på respekt för Gud, eller att höra den minsta tillrättavisningen från Hans sida, även om det bara var i form av ett myggvinge.
Klicka här för mer information:
– Uttalandet att Abu Lahab ska till helvetet och att vissa Sahabah ska till paradiset…?
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
Kommentarer
frälsning
Tack för ditt fina svar…
