Vår käre bror,
Enligt Imam Azam Abu Hanifa ska den som ber avsluta bönen med en handling som utförs av egen vilja och önskan. Abu Yusuf och Muhammad däremot menar att bönen, vad gäller dess grundläggande beståndsdelar, är fullbordad genom att man sitter i bönställningen (tashahhud). Även om man inte hälsar (salam) eller utför en handling som strider mot bönen av egen vilja, är bönen fullbordad. Dock har man då lämnat en obligatorisk handling (wajib) obeaktad.
Denna åsiktskillnad har vissa teologiska konsekvenser. Enligt detta, om någon efter att ha suttit i ungefär den tid som krävs för att läsa al-Tashahhud, frivilligt utför en handling som är oförenlig med bönen, till exempel svarar på en hälsning, säger ”bless you” till någon som nyser, eller liknande, eller reser sig och går, så anses bönen vara fullbordad enligt alla tre imamer.
Men efter att man suttit i den sista bönstunden (tashahhud) är bönen enligt Abu Yusuf och Muhammad färdig, medan den enligt Abu Hanifa inte är det.
Om bönstiden inträder efter att man har suttit den tid som krävs för att läsa Tešehhüd under den sista sittningen, innan man frivilligt har avslutat bönen, så är bönen enligt Abu Yusuf och Muhammad giltig. Enligt Abu Hanifa är den dock ogiltig.
Det är obligatoriskt att ge den första hälsningen för att avsluta bönen; det vill säga att hälsningen ska ges till båda sidorna.
Även om det finns vissa preferensmått baserade på innehavaren av en viss åsikt, föredras i tvister mellan imamer, av försiktighetsmått, åsikterna av [namn]. I tvister föredras åsikterna av [namn] på grund av hans erfarenhet som domare. [Namn] föredras på grund av hans djupa kunskap och inflytande, och hans uttolkningar föredras.
Med hälsningar och bön…
Islam i fråga och svar
